Efter en sådan här sommar påminns man om vattnets betydelse. Visst, riktigt lika torr som fjolåret är inte den här säsongen, men visst är det torrt. Lokalt och för vissa odlingsgrödors del kan följderna till och med vara värre i år. Potatisodlare i Petalax kämpar för att hålla potatisen vid liv och ProAgria ÖSL:s traditionella presentation av potatissortförsök i Dagsmark i slutet av augusti fick inhiberas på grund av att potatisen dött. För potatisens del har också kölden, frostnätterna i slutet av juli och början av augusti, varit ett gissel.
Vallodlarnas andra skörd blev en besvikelse runt om i Finland. Situationen avhjälps till en del av att den första skörden var bättre än den brukar vara. Fortfarande återstår det att se om det alls blir en tredje skörd och hur riklig den i så fall är. Också här är det just bristen på nederbörd som varit avgörande. I övrigt lämpar sig det finländska sommarklimatet bra för vallväxter, för att inte säga ypperligt.
Oavsett vilken gröda man odlar inser man som växtodlare åter en gång vilken trygghet och säkerhetsfaktor bevattning är. Bevattning till exempel vid stråskjutningen i spannmål eller knölbildningen i potatis kan göra enorm skillnad jämfört med att just det vattnet eller fiktiva nederbörden uteblir helt och hållet. Arbetet med bevattningen och investeringen i sig är förstås någonting som minskar på intresset. På Åland där det finns mycket specialodlingar har odlare gjort allt fler satsningar på bevattning under de senaste åren. Också i en specialodling innebär utebliven skörd uteblivna intäkter men insatserna är förstås högre och det är ofta fråga om riktigt stora belopp.
I veckan gav World Resources Institute, WRI, ut en rapport om vattenläget och den så kallade vattenstressen runt om i världen. Länder där sammanlagt en fjärdedel av världens befolkning bor står just nu inför det konkreta hotet att bli utan vatten. 17 länder har en extremt hög vattenstress, det betyder att de använder precis allt vatten de har tillgång till. I de här länderna används 80 procent av vattnet till jordbruk, industrier och kommuner. Till de allra värst drabbade hör storstäderna São Paolo i Brasilien, Chennai i Indien och Kapstaden i Sydafrika, alla med mer än tre miljoner invånare. De fem länder i världen med högst vattenstress är Qatar, Israel, Libanon, Iran och Jordanien. Finland hittar man i gruppen med minst vattenstress, på plats 124.
Det finns olika orsaker till vattenstress men en sådan är en minskande grundvattennivå. Någonting som till exempel Chennairegionen i Indien kämpar med. Men också inom länder kan det finnas stora variationer. USA rankas på plats 71, i gruppen med låg-medium vattenstress, trots att det finns delstater med extremt hög vattenstress som New Mexico och Kalifornien. Globalt sett har vattenkriser blivit allt vanligare sedan 1960-talet och en av de största orsakerna är ökad efterfrågan. Befolkningen ökar och det medför givetvis inte bara ökad direkt efterfrågan, utan också indirekt genom till exempel jordbruk och industri. I sin rapport presenterar WRI även tre enkla sätt för att minska på vattenstressen. Det första är att öka jordbrukets effektivitet, det andra att investera i grå och grön infrastruktur som vattenledningar och våtmarker, det tredje att behandla, rena och återanvända avloppsvatten. Någonting vi finländare sett fungera på nära håll, i östra Finska viken och Sankt Petersburg. Mycket finns säkert ändå fortfarande att göra där och tekniken kräver förstås också uppdateringar.
De finländska jordbrukarna vill också öka jordbrukets effektivitet och kan även helhjärtat understöda de två övriga åtgärderna som WRI säger att minskar på vattenstressen. Här i Finland har vi ändå inte alls problem med vattenstress. Men det förebyggande arbetet är förebyggande just för att det görs på förhand, när det inte är krisläge. Och samtidigt måste vi komma ihåg att vårt rena och stabila grundvatten är en av de mest värdefulla resurser vi har, för vårt land och för vårt jordbruk.