Regeringen har lämnat sin sista ordinarie budgetproposition till riksdagen, som debatterat den livligt under veckan.
Jordbrukets svåra situation, som var ett hett debattämne ännu för några veckor sedan, har redan kommit i skymundan. I sanningens namn bör det kanske sägas att de sista vallskördarna på många håll har förbättrat situationen litet, åtminstone för boskapsgårdarna.
Det betyder emellertid inte att näringens problem är lösta, långtifrån. Vi stod med flera akuta lönsamhetsproblem redan före den här säsongen och de har minsann inte blivit mindre.
När det gäller regeringens akuta krishjälp, som lanserats i anslutning till budgeten, så får vi den inte på producenthåll till så mycket mer än cirka 60 miljoner euro. Då räknar vi med utlovade 30 miljoner i extra nationellt stöd och med 20 miljoner i extra accisåterbäring för i år. Därutöver kan man räkna in de 6 miljonerna som kom till i LFA-ersättningen samt 3 miljoner för projektet Ta hand om bonden.
När regeringen talar om 86,5 miljoner så räknar den till exempel med den uteblivna beskärningen av LFA-stödet på 21,4 miljoner euro. Det är emellertid inte nya pengar och beslutet om det här fattades i somras, innan vi visste hur allvarlig torkan skulle bli.
Vi ska inte heller glömma att det finns flera anslag, till exempel stödet till rådgivningen, som regeringen har bantat i budgetpropositionen enligt ministeriernas förslag. År efter år har riksdagen höjt de här anslagen och dessutom flera gånger understrukit att dess beslut är linjedragande. De folkvalda är trötta på att måsta korrigera de här beskärningarna.
När det är sagt så gäller det naturligtvis också att se till kvaliteten eller substansen i de medel som delas ut. I synnerhet tillägget för Ta hand om bonden var mycket välkommet. Projektet har hjälpt många bönder att se över sin situation och komma fram till hållbara lösningar samt att orka i sitt arbete.
Bland de mer långsiktiga åtgärderna som inger hopp finns även livsmedelsmarknadslagen med inrättandet av en livsmedelsombudsman.
Det finns dock kvar en del jordbrukare som redan har stora svårigheter inte bara med utfodringen utan med att överlag få verksamheten att gå ihop.
Spannmålspriserna har äntligen förbättrats något men överlag har priserna på de råvaror som bönderna levererar inte stigit i en takt som skulle motsvara det minskade utbudet. Och fastän så skulle ha skett så sitter ju många i den situationen att de inte har några större mängder att sälja: Säsongen gav dem ingenting.
Många har visserligen andra jobb och klarar sig den vägen, men i längden blir man också tvungen att fråga sig hur länge det går att fortsätta finansiera jordbruket med inkomster av annan verksamhet.
En kännbar försämring jämfört med nuläget är dessutom att regeringen inte ens verkar försöka få till stånd en fortsättning på avträdelsestödet nästa år.