På ett år har produktionskostnaderna skjutit i höjden för husdjursproducenterna. De som drabbas värst är slaktsvinproducenter som köper in mycket foder. Läget är oroväckande, säger Christoffer Ingo, ekonomirådgivare på Proagria Lantbrukssällskapet.
Det senaste året har det från producenthåll i flera omgångar lyfts fram att produktionskostnaderna har stigit oroväckande snabbt. Det bekräftas nu från Proagria Lantbrukssällskapet som tagit fram färska siffror som visar att läget börjar bli prekärt för i synnerhet landets slaktsvinproducenter.
– Jag vill verkligen lyfta ett varningens finger för vad vi kan ha framför oss det kommande året. De stigande produktionskostnaderna i kombination med sänkta producentpriser på i synnerhet svinkött gör att läget är oroväckande, säger Christoffer Ingo, ekonomirådgivare på Proagria Lantbrukssällskapet.
Hans siffror visar att gödselpriserna stigit med 25 procent på ett år. För ett år sedan kostade gödseln cirka 400 euro tonnet och är nu uppe i cirka 500 euro per ton.
Under samma period har kostnaden för brännolja stigit med 37 procent till cirka 87 cent per liter och foderkorn kostar i dag cirka 225 euro för ett ton – en ökning med 45 procent på ett år.
Samtidigt har proteinpriserna, till exempel ärter, ökat med nästan 30 procent.
– Det här får stora konsekvenser på gårdsnivå och i synnerhet på gårdar där man har ett stort behov av inköpt foder, konstaterar Ingo.
Kostnaderna har ökat kraftigt
Hans beräkningar för några exempelgårdar i Finland visar att en gård med 1.900 slaktsvin på ett år fått ökade foderkostnader från 90.000 euro till 117.000 euro. En total kostnadsökning med 7 procent. Samma siffror för en exempelgård med 4.000 slaktsvin får i simuleringen ökade foderkostnader från 660.000 euro till 858.000 euro.
– Den kostnadsökningen gäller enbart gårdens foderkostnader och beaktar inte de övriga. Utöver det kommer spannmålsskörden i år att vara 20-30 procent mindre än i fjol, vilket gör att behovet av att köpa in foder ökar. Beaktar man då att producentpriserna minskat från 1,60 euro kilot till 1,50 euro så gör det naturligtvis situationen ännu svårare, säger han.
Ingo vill inte ännu tala om katastrofläge. Men om producenterna inte redan nu ser över ekonomin för den kommande perioden kan utgången för med sig otrevliga konsekvenser.
– Det kan till och med bli så att en del slaktsvinsproducenter gör bäst i att inte ta in nya smågrisar för det kan bli fråga om att producera på förlust. Vilket i sin tur får konsekvenser för smågrisproduktionen. Varje gård är unik, men det här ser jag som ett möjligt scenario.
Ingo poängterar att också andra husdjursproducenter drabbas av stigande kostnader. Han nämner bland annat mjölkproducenter som med kontraktsproduktion inte fritt kan producera mjölk som tidigare.
– Mjölkgårdar som fått för låg avtalsmängd har mindre svängutrymme ekonomiskt och hamnar i stället att försöka påverka andra faktorer, till exempel mjölkens fett- och proteinhalt. Med eskalerande produktionskostnader minskar svängutrymmet ännu mer, säger Ingo.
Bra med fakta
Jonny Kronqvist, ordförande för ÖSP:s köttutskott, välkomnar Proagria Lantbrukssällskapets beräkningar.
– De visar svart på vitt det som producenterna redan länge vetat – att situationen är svår. Det är alltid bra med fakta på bordet, säger han.
Kronqvist har flera gånger under det senaste året påtalat prissänkningarna som gjorts inom svinnäringen. För ett par veckor sedan kom en ny sänkning med 2 euro per smågris.
– Det verkar inte finnas något slut på sänkningarna. Nu börjar måttet vara rågat för många av oss för någon måste snart komma med besked: ska vi ha kvar svinproduktionen i vårt land eller ska vi ner till Sveriges nivå där självförsörjningsgraden minskat till 50 procent på svinkött.
– Är det så att det är överutbud och vilken mängd är då den rätta? Nu är det upp till bevis för förädlingsindustrin som gör goda ekonomiska resultat, medan producenterna blöder. Vi måste få högre priser, säger han.
Han poängterar att han är medveten om att förädlingsindustrin har en dålig förhandlingssituation gentemot handeln som vill ha långa avtal.
– Årets julskinkor såldes för länge sedan och och under hösten förhandlas det om nästa års grillsäsong. Vem kan säga vad som är det rätta priset om ett år? Nu stiger kostnaderna för oss, men det syns inte i våra produkters prissättning i butiken. Vi måste slippa det här systemet med långa avtal som binder förädlingsindustrin för en lång period, menar Kronqvist.
Vad bör ett skäligt producentpris för svinkött vara? Att säga ett exakt pris är svårt, men Kronqvist konstaterar att 40 cent per kilo till skulle göra situationen bättre för svinsektorn.
– En vanlig konsument skulle inte märka av en höjning på 40 cent, men för producenten vore det stor skillnad. Som jag ser det handlar det faktiskt nu om att alla aktörer måste visa en vilja att få till stånd förändringar inom leveranskedjan. Vi kan inte ha det så här om vi vill ha kvar den inhemska svinköttproduktionen.
Ger rådgivning
Ingo poängterar vikten av att husdjursgårdar som oroar sig för de ökande kostnaderna tar kontakt med rådgivningen som Proagria Lantbrukssällskapet erbjuder. Att göra det i tid innan det är för sent är viktigt.
– Vi kan hjälpa gårdar med kostnadsberäkningar och andra kalkyler. Uppgifter som är viktiga om det är aktuellt att diskutera exempelvis amorteringsfrihet med banken som kan begära kontakt med oss innan de kan vidta åtgärder, säger han.
Och fortsätter:
– Så ta kontakt i tid för det är bättre att göra något nu och inte sedan om situationen blir ännu svårare.
Enligt Ingo har många gårdar god ekonomisk översikt. En god ekonomi korrelerar oftast starkt med produktionsresultatet.
– Samtidigt som vi kan hjälpa till med att se över kostnaderna kan vi också hjälpa till med att förbättra produktionen genom får rådgivning. Vi stöder producenterna på många olika sätt.