Kraftigt stigande kostnader och producentpriser som stampar på stället. För att komma ur den akuta ekonomiska kris som många av landets jordbrukare befinner sig, behövs snabba åtgärder, konstaterade Tomas Långgård när han öppnade ÖSP:s höstmöte.
Livsmedelskedjan – och framför allt handeln – måste börja inse situationens allvar och vara beredda på att komma primärproduktionen till mötes. Om så inte sker kan det bli aktuellt att producenternas ställning stärks genom lagstiftningsåtgärder.
– Det har Jord- och skogsbruksminister Leppä hotat med. Många av oss har kommit till insikt att det inte kommer att hjälpa med annat än en kraftigare reglering av livsmedelsmarknaden, säger Tomas Långgård, ordförande för ÖSP när han öppnade förbundets höstmöte i Vörå i måndags.
I sitt tal fokuserade Långgård mycket på just jordbrukets lönsamhet. De finska jordbrukarna anstränger sig för att producera rena, kvalitativa och spårbara livsmedel av världsklass. Utöver det upprätthålls en salmonellafrihet i husdjursproduktionen, vilket kostar.
– Det kostar också att ha en hög miljöhänsyn i odlingen och det kostar att ha djurskyddet på högre nivå än de flesta av våra konkurrentländer. I dagsläget, och under en stor del av tiden som vi verkat på den gemensamma marknaden, har vi inte lyckats få ut mervärdet för det från marknaden. Då insynen i prissättningen dessutom är minimal har detta kunnat pågå år efter år, säger han.
Producentpriserna haltar betänkligt
Dilemmat är enkelt att beskriva. Jordbrukarna i Finland förutsätts producera råvaror och livsmedel under stränga regler gällande allt från miljöhänsyn till djurskydd i nordliga förhållanden.
– Det är något vi är stolta över, men det är då det kommer till marknaden och producentpriset som det haltar betänkligt. Vår andel av konsumentpriset fortsätter minska och konsumentprisutvecklingen på livsmedel har varit mycket svagare i Finland än i övriga EU, säger han.
Och fortsätter:
– Detaljhandeln presenterar rekordresultat samtidigt som PTT förutspår att lantbrukets företagarinkomst ska sjunka med åtta procent under nästa år.
Varken lagen om dominerande marknadsställning i handeln eller livsmedelsmarknadslagen har gett oss en starkare position i livsmedelskedjan. Inrättandet av ett livsmedelsombud har ännu inte varit till vår fördel.
– Olli Wikberg får gärna bevisa motsatsen här idag, men detaljhandeln fortsätter med långa avtal utan klausuler för kostnadsökningar. Och de fortsätter med sina internetauktioner på allt fler produktgrupper med ingångspriser som inte kan överskridas, och där den som bjuder ut sin produkt till lägst pris vinner.
– Här är det inte frågan om någon kvalitetsprissättning utan endast kvantitet till så lågt pris som möjligt. Det här förfarandet kan inte kallas för god handelssed och om det inte överskrider, så åtminstone tangerar det gränsen till utnyttjande av dominerande marknadsställning, menar Långgård.
Spannmålspriserna skapar också bekymmer
Han behandlade också den onormala odlingssäsongen som resulterade i den minsta spannmålsskörden sedan 1974 med stora lokala variationer. Spannmålspriset ligger nu på 300 euro per ton, vilket är det högsta priset under hela EU-tiden.
– Högre spannmålspris var välkommet men baksidan av myntet kan inte förnekas. Åtminstone under en tid föranleder högre foderpriser ett bekymmer för husdjurssektorn, och i kombination med dåliga skördar kan det leda till stora ekonomiska bekymmer för många producenter.
– Ofta är det unga producenter som nyligen investerat som drabbas först och hårdast. Nu borde hela livsmedelskedjan vara med och bära ansvar för att säkerställa att lantbruket kan överleva kostnads- och lönsamhetskrisen, säger Långgård.
För att våga producera livsmedel är stöden mycket viktiga. Nu pågår beredningen av EU:s jordbrukspolitik inför nästa programperiod CAP-2027 som är inne i ett avgörande skede. Sett ur ÖSP:s synvinkel kan man säga att allt inte gått som på Strömsö, anser Långgård.
– Stödnivån ser ut att tryggas som helhet men det finns element som är svåra att försvara. Tryggandet av stödet till enmagade- och trädgårdssektorn ser inte ut att lyckas, snarare tvärtom, speciellt för enmagade sektorn. Ökad byråkrati för nötkreaturssektorn är något som inte kan accepteras.
Kritik befogad
Gällande ÖSP:s målsättning att stödsystemet bör gynna aktiv odling torde det ske små förbättringar. Även de tidigare föreslagna begränsningarna i höstplöjningen ser ut att i huvudsak vara avvärjda. Satsningarna på miljö och klimatåtgärder verkar inte bli orimliga, även om det i direkta stödet kommer att krävas betydligt mer än tidigare.
– Skulle Jord- och skogsbruksministeriet tillsammans med MTK och SLC satsat krut på att trygga stödet till enmagade sektorn och kompensera borttagandet av husdjurs-LFA fullt ut, kunde det ha blivit ett helt acceptabelt paket för nästa programperiod, men så är dessvärre inte fallet nu och det finns all anledning att vara kritisk, säger Långgård.
Han behandlade också kampanjen mot köttkonsumtionen och Helsingfors stads beslut om att avstå från att servera mjölk- och köttprodukter på sina tillställningar.
– Det var ett bottennapp att huvudstaden använder klimatförändringen och -avtrycket som motiv. Helsingfors har säkert all anledning att se över sitt klimatavtryck, bland annat är deras användning av fossila bränslen i fjärrvärmen en orimligt stor klimatbelastning.
– Glädjande nog finns det städer som har bättre kontroll på verkligheten. Vi har anledning att lyfta på hatten för S:t Michels stadsstyrelses förslag att i fortsättningen endast erbjuda mat baserade på inhemska råvaror på stadens tillställningar. Det är något att ta modell av också för andra, säger Långgård.
Virkespriserna för låga
Konjunkturen inom skogsindustrin är fortfarande god, men det har inte avspeglats i tillräckligt hög grad i bättre virkespriser för skogsägarna, konstaterar han.
– Vi kan inte vara nöjda med dagens situation, och det är beklämmande att utbudet av virke är så stort att det i kombination med importvirke begränsar möjligheten att få virkespriserna att stiga märkbart. Däremot har nog stora prishöjningar märkts för dem som köpt sågade trävaror i handeln.
Däremot anser Långgård det var ett glädjeämne då riksdagens Jord- och skogsbruksutskott under hösten enhälligt beslöt att inte bifalla medborgarinitiativet om förbud mot kalhyggen i statens skogar. Men hotbilderna mot skogsbruket tar trots det inte slut.
– Det mest oroväckande är att EU mer och mer börjar blanda sig i skogspolitiken. De driver på styrmedel såsom taxonomi, biodiversitetsstrategi och annat. Vi kan inte acceptera att EU som en överstatlig myndighet ska rasera detta utan i stället borde EU ta modell av oss.