Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund har under de första 75 verksamhetsåren fått följa det efterkrigstida Finlands påtagliga utveckling från ett fattigt krigshärjat land till dagens välfärdssamhälle. Lantbrukets utveckling har under denna tid likaså varit enorm, långt tack vare den mekanisering som jord- och skogsbruket upplevt. SLC har levt hand i hand med näringens utveckling och säkert är att vi bönder också framöver behöver en egen stark organisation.
Bonderörelsens viktigaste uppgift har varit, är och kommer att vara att trygga medlemmarnas utkomst från den egna näringen. Jord- och skogsbrukets lönsamhet har varit en ständig utmaning och är det särskilt påtagligt just nu.
EU-tiden har inte blivit den stora katastrof för det finländska jordbruket som man befarade, men strukturomvandlingen har varit stor och lönsamhetsutvecklingen har inte varit tillfredställande. En stor del av gårdarnas intäkter idag kommer från stödsystemet.
Fram över är det svårt att tro att lönsamheten kan bli bättre om inte vi får större intäkter från marknaden. Vår position i livsmedelskedjan är ändå svag och vi har svårt att få ut ett bra pris för våra varor. Vi borde definitivt stärka våra ställningar, men det är ingen enkel match.
Det är viktigt för vår bransch att det finns mod och nytänk i kedjan från jord till bord. Vi bör uppmuntra till innovationer i produktion, vidareförädling och i nya distributionskanaler. Under de olika konjunkturerna måste det finnas tillräckliga resurser i våra företag för produktutveckling och marknadsföring. Alla nya idéer lyckas givetvis inte få luft under vingarna, men om vi inte vågar så kommer vi inte framåt.
Våra egna bolag i livsmedelsindustrin spelar en viktig roll i hur vi ska kunna förbättra lönsamheten. På animaliesidan och inom trädgårdssektorn har vi starka bolag medan det också inom spannmålssektorn skulle vara bra om man kunde organisera sig inom egna bolag. Lantbrukshandeln har i tiden glidit oss ur händerna och kontrolleras ironiskt nog av bondeägda bolag från grannländerna.
I livsmedelskedjan, från jord till bord, är det egentligen vi som har trumf på hand: vi har råvaran och vi har slutanvändarens, konsumentens förtroende. Finländaren i gemen uppskattar det finländska jordbruket. Konsumenten känner igen sig och väljer rätt långt finländska produkter i matbutiken och skulle vara beredd att betala mer för maten om prisförhöjningen skulle gå direkt till bonden.
Detta förtroende är det viktigaste vi har.
Konsumentfrågor är och kommer att förbli en central del av SLC:s verksamhet. Konsumenten kan ibland te sig tvär, avlägsen och ogin, men vi måste ändå alltid orka lyssna och förklara. Konsumentarbetet måste föras på många håll samtidigt. Vi måste kunna lyssna av och förstå samhällsdebatten, ta initiativ i diskussionen om vår mat och alltid ställa upp då man vill oss något.
Kontakterna med konsumenterna sköts av vår våra tjänstemän, av oss förtroendevalda, men också av alla ute på våra gårdar. Genom att visa att vi är stolta över vad vi gör och genom att hålla våra gårdar öppna för intresserade når vi långt.
Kristian Westerholm
SLC:s fullmäktigeordförande
mjölkproducent i Ingå
