Skogsbruk under kraftledningar funkar inte, men marken kan utnyttjas på annat sätt. På Mäntylä gård har man iståndsatt kulturlandskapet.
Fingrid, som ansvarar för elöverföringen i Finlands stamnät, erbjuder ekonomiskt stöd för skötseln av värdefulla vårdbiotoper på kraftledningsområden. Det rör sig om ett treårigt försök, varefter man utvärderar effekterna och beslutar om fortsättningen.
Helsingforsborna Liisa Vahteristo och Juha Peippo var bland de första som nappade på möjligheten.
Liisas släktgård Mäntylä ligger på gammal kulturmark i Elimä i Kymmenedalen. På 1700-talet var Elimä gränssocken mellan Sverige och Ryssland. Längs gårdens marker ringlar den gamla vägen som spelat en viktig roll både militärt och för gemene man. Några hundra år senare ledde teknikens utveckling till att kraftledningar drogs över gårdens marker.
– Det går tre kraftlinjer över gårdens marker, på sammanlagt en ungefär två kilometer lång sträcka, berättar Liisa.
Liisa och Juha bor och arbetar i Helsingfors, gården är ett andraboende för dem. Korna som en gång betade på markerna har för länge sedan försvunnit och åkrarna har beskogats. När de hörde att Fingrid understöder bevarandet av kulturlandskap under kraftledningar blev de intresserade.
– Egentligen skulle vi ju vilja ha skog under kraftledningarna också, men ledningarna är där de är och skogsbruk var uteslutet. Det här var en bra lösning som samtidigt bevarade kulturlandskapet, som hör ihop med gårdens historia, säger Liisa.
– Vi funderade också på andra alternativ, till exempel att odla jordgubbar, plantera bärbuskar eller julgranar under kraftledningarna eller hyra ut betesmark. Eftersom vi inte behöver få vårt levebröd från gården valde vi att iståndsätta marken under kraftledningarna.
Fingrid har också gjort upp idékort för markägare. På korten finns förslag på vad man kan utnyttja områden under kraftledningar till. Idékorten hittas som PDF på www.fingrid.fi/sv/grid/miljon/att-utnyttja-kraftledningsomraden/.
Smidig byråkrati
Paret tog 2017 kontakt med Centralen för lantbruks- och hushållskvinnor, som hjälpte dem att göra en ansökan och en skötselplan.
– Det gick väldigt smidigt, minns Liisa.
På Mäntylä rör det sig om olika typer av områden som tillsammans bildar en kulturhistoriskt värdefull helhet. Den gamla vägen går över berget Raavuori, vallgravar och byggnationer kan ses vid sidan av vägen. Längre ner, närmare gårdens huvudbyggnad, finns gamla betesmarker och en gammal lada.
Tuff röjning
Iståndsättningen betydde ett digert arbete. Under årens lopp hade åkrarna som stått orörda erövrats av sly. Förra sommaren röjde man både manuellt och med ett av Juha byggt skördaraggregat, som monterades på traktorn.
– Vi lämnade kvar en del små granar och vackra enar, berättar Juha.
Förutom röjningen grävde man diken för att förbättra vattenhushållningen och byggde nya överfarter till åkrarna.
Fjolsommarens röjning var det tyngsta arbetet, i framtiden tror Juha att underhållet blir enklare när områdena sköts fortlöpande. Till exempel slås växtligheten på åkrarna varje sommar, ett alternativ är också att ha betande djur. Uppe på det höga berget ser man till att hålla kraftledningsområdet öppet och tar bort sly som kommer upp efter hand.
– Jag tycker om skog, men visst är det fint nu när landskapet ställvis är så öppet. Från Raavuori har vi en väldigt fin utsikt en sommarkväll, säger Liisa.
Paret har också på annat sätt främjat naturvärdena på gårdens marker. I fjol byggdes en våtmark bredvid åkrarna under kraftledningen. Om allt går planenligt kommer våtmarken att byggs ut i år.
– Åkrarna och våtmarken bildar en mångsidig helhet som gynnar många olika växt- och djurarter. För egen del hoppas jag att kornknarren, vars läten jag minns från min barndoms somrar här på gården, ska hitta tillbaka, säger Liisa.
