Så har vi i Finland åter konsumerat över tillgångarna, säger världsnaturfonden WWF i ett meddelande förra veckans fredag. I år har vi den femte april konsumerat för resten av året.
Vi är många som berörs, när världsnaturfonden eller någon annan slår larm om att vi måste dämpa vår konsumtion, i fall vi ska undvika överexploatering av resurserna på den övriga världens, främst utvecklingsländernas, och på framtidens bekostnad. Det är klart att det sätt vi lever på i så fall inte är hållbart och att vi måste vidta åtgärder.
Som så ofta förr pekar dock WWF åter på matproduktionen som en av de tre stora orsakerna till vår överkonsumtion tillsammans med trafik och energi. På producenthåll har vi alltid haft svårt med den ekvationen. Hur kan det vara negativt att producera mat, så länge människor svälter?
WWF talar också om produktionsstöd via statsbudgeten som inverkar negativt på miljön. WWF:s programchef Jussi Nikula hänvisar till sammanställningen i statsbudgeten, där det faktiskt heter att vi betalar ut 3,5 miljarder euro i miljöskadliga stöd.
Källan är alltså finansministeriet, och det handlar om ministeriets egna slutsatser under rubriken ”Miljöskadliga stöd” i regeringens budgetproposition för i år. I förklaringarna räknas förvisso energistödet som den värsta boven, men sen kommer trafiken och jordbruket. Och här talas alltså direkt om jordbruket, inte om matproduktionen.
Bland de här så kallade miljöskadliga stöden har en miljard euro skrivits på jordbrukets konto. Det heter bland annat att den lägre elskatten för industri och växthus, återbäringen av energiskatt till jordbruket och ”vissa jordbruksstöd” är skadliga för miljön.
Frågan är åtminstone delvis hur man ska tolka de påstådda miljöskadorna. Det finns helt säkert tolkningsutrymme, men det händer allt för ofta att man i den allmänna debatten tar siffror som en allmän sanning utan reflektioner. Åtminstone så länge det är andra som utpekas.
Här kan vi kanske påminna om ett annat exempel: skatteavdraget för arbetsresor. Det räknas nämligen också som ett miljöskadligt stöd. Vilket i så fall inte kan betyda så mycket annat än att de människor som tvingas resa långt för att komma på jobb har bidragit till att vi levt över årets tillgångar redan nu. Vad ska man göra? Sluta jobba, eller …?
WWF föredrar i alla fall att också nu hänga ut djurhållningen: ”Matens största klimateffekter uppstår på grund av den djurbaserade matproduktionen”, heter det i fondens pressmeddelande. Och för att få ner uppvärmningen ska vi åter äta mat som huvudsakligen är växtbaserad …
När fonden kom ut med sin klimatdiet för några veckor sedan hette det att jordbruksstödet gjorde mjölken billigare än växtbaserade drycker fastän mjölkproduktionen enligt WWF slukar mer resurser. Fonden talar dessutom om ”växtbaserad mjölk” som inte är mjölk utan något annat.
Inom producentkåren vet vi tack och lov att alla gör sitt bästa för att producera på ett miljövänligt och ett klimatsmart sätt och att vi också blir bättre på det hela tiden. Av central betydelse för miljö och klimat i jordbruket är vallen. Den är en miljövänlig gröda och håller marken täckt under hela året. En vettig blandning binder även kväve.
Det här är – i motsats till vad herrar och damer klimatagitatorer påstår – aktuellt i synnerhet inom djurhållningen. Detta av den mycket enkla orsaken att det inte finns samma akuta behov av vall inom växtodlingen. Dessutom så främjar vallen, i synnerhet betesvallarna, naturens mångfald.
Det är inte svårt att förstå de husdjursproducenter som känner sig trängda och trötta. De flesta av dem jobbar långa dagar året om med höga produktionskostnader och för låga priser. Dessutom är de under ständig press från djurskyddarhåll, vilket vi antagligen får se prov på under den kommande regeringen när inte lagen om djurens välmående blev av under den här riksdagsperioden.
Sedan kommer WWF och andra organisationer, ja till och med statsmakten, som påstår att konsumtionen skadar miljö och klimat, för att konsumenter äter. Det här får också statsmakten ta ansvaret för. Det heter nämligen i finansministeriets förklaringar att stöden som räknas som skadliga för miljön kan vara nyttiga på andra sätt, till exempel för livsmedelsproduktionen, försörjningsberedskapen och förnybar energi. Det ska beaktas när de här stöden bedöms, heter det. Men det har statsmakten inte gjort.
Ofta är det soja för utfodring som får bära hundhuvudet när det gäller jordbrukets roll i klimatförändringen och belastningen av miljön. Men för idisslarna använder vi inte just soja alls, och andelen minskar kontinuerligt både i fjäderfä- och svinhushållningen. När det gäller vår svinproduktion är det närmast i foderkoncentrat som soja kan finnas.
Hur länge måste vi tjata? Vi producerar på ett hållbart sätt. Fastän vi inte skulle producera, så minskar inte människorna sitt köttätande för det, utan köper det någon annanstans ifrån, där det producerats utan vår insyn.
Det är inget fel på att äta växtbaserad mat, nej! Vi borde äta mer grönsaker, ja!
Men vi behöver inte nödvändigtvis ens minska på konsumtionen av inhemska djurbaserade produkter för den skull.
Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi