I tidigt 1970-tal, när undertecknad började sin bana inom jord- och skogsbruk, var skogen det mest intressanta arbetsfältet. Motorsågen kunde på en kort tid uträtta underverk i vilka bestånd som helst. Bara man fick igång den förstås.
Virkestransporterna däremot var inte alltid det enklaste. Lastning och lossning skedde naturligtvis för hand och förlöpte långsamt och mödosamt. Terrängen var ofta en krävande utmaning för Ford 4000 utan styrservo.
Då kom torvmarkernas avverkningar in som en lättnad i skogsarbetet. Bottnen var jämna och stenfria. Det enda som krävdes var välfrusen mark. För en självverksam skogsägare var arbetsplatsen närmast idealisk. Efter de omfattande skogsdikningarna på 1950-, 1960-, och 1970-talen var tillväxten också förvånansvärt snabb.
I dag har vi på våra torvmarker en tillväxt och ett kubikinnehåll, som vi då inte ens kunde föreställa oss. Medaljen har förstås även i detta fall en baksida. Eller i detta fall flera.
Kostnadsbilden är en. Professor emeritus Matti Kärkkäinen konstaterade för några år sedan, att han för egen del inte investerar i torvmarksskogar. Trots god tillväxt blir lönsamheten på sikt svag. Detta främst beroende på alltför höga förnyelsekostnader, omfattande högläggningar och dikesrensningar.
En annan är det tryck som i dagens klimatdebatt riktas mot skogsbruket, och då framför allt mot torvmarksskogsbruk.
I en kolumn i senaste numret av Käytännön Maamies riktar Ilkka Herlin anmärkningsvärt skarp kritik mot förnyelseavverkningar och skogsdikningar. Som fördel för kontinuerliga avverkningsmodeller framförs ofta att de ger större netto än traditionella gallringar. Detta stämmer så långt, men vinsten är inte på långt när så stor, att den kan kompensera bortfallet av en slutavverkning.
På bördiga kärrmarker, där risken för kolavgång är störst, kan det finnas läge för kontinuerlig avverkning. För en aktiv skogsägare är detta ett idealobjekt att testa metoden på. Det enda han eller hon behöver satsa är (lite) eget, lågavlönat arbete. Frusen mark är fortfarande en förutsättning.
Trots det goda utgångsläget är dagens utmaningar många för våra torvmarker. Man får hoppas att riskfaktorerna tas i beaktande vid värderingen av skogsfastigheter. Överlag tenderar luft att strömma in i dagens fastighetspriser. För köpare av skog på torvmarker kan detta lätt bli ett ekonomiskt bakslag.
Stefan Thölix
ordförande för SLC:s skogsutskott