Timotejen har genom tiderna varit och är fortfarande vår viktigaste vallväxt, en växt som utgör basen i olika typer av vallar och i många olika vallfröblandningar.
Tack vare färska sortjämförelser (se LF nummer 12/2020) har vi nu möjligheter att ta del av nya uppgifter om timotejsorterna på marknaden. Med hjälp av dem kan vi till exempel välja två eller flera sorter som passar tillsammans som bas i en vallfröblandning, något som också lyfts fram på sistone (LF nummer 8/2020) och är ganska vanligt i Sverige, men inte ännu i vårt land.
Trots de många goda egenskaper timotejen bidrar med – god foderkvalitet, användbarhet i olika valltyper, relativt säker övervintring och anspråkslöshet vad gäller odlingsjord – kan den ändå inte ensam uppfylla de krav och förväntningar vi har på vallen.
Vi vill att vallen skall vara uthållig och ge en hög avkastning mätt i ton torrsubstans per hektar under tre liggår och därtill skall det foder vi bärgar av den ha en hög smältbarhet och god smaklighet. Slåttervallen skall tåla överkörning med tunga maskiner flera gånger per sommar och avbetning i flera omgångar per säsong när det gäller betesvall.
Ett nytt och mycket utmanande krav på vallen är att den skall kunna lagra mycket kol såväl under som ovanför markytan i avsikt, att som det heter, göra primärproduktionen av kött och mjölk klimatneutral senast år 2035.
För att kunna uppfylla ovannämnda krav är inte ens en bra kombination av flera olika timotejsorter tillräcklig och ger inte heller skäl att öka andelen timotej i fröblandningen. Vallens sammansättning behöver fortfarande, beroende på typ och användningsändamål, bestå av olika typer av gräsarter och -sorter och med undantag för hövallen även av en eller flera arter och sorter av klöver.
Tyvärr är timotejen utrustad med ett väldigt grunt rotsystem, där merparten av rötterna når mindre än tio centimeter under markytan. Det innebär att timotejen är mycket känslig för torka.
På fukthållande marker syns inte denna egenskap lika tydligt eller inte alls, men på grövre mineraljordar och mulljordar är den vissa år, och då oftast under högsommaren, en starkt begränsande faktor för tillväxten och speciellt återväxten.
En annan svag egenskap hos timotej är långsam start på återväxten, vilket medför en starkt begränsad konkurrensförmåga gentemot ogräs. I en vall med hög andel timotej märks inte denna egenskap så tydligt under den första sommaren efter anläggningen, men redan under den andra sommaren kan andelen ogräs öka markant. I vissa fall kan det tyvärr leda till att vallen måste förnyas i förtid.
Lyckligtvis finns det andra gräsarter och också klöver och andra baljväxter som kan samodlas med timotej för att kompensera dess svaga egenskaper. Bland gräsarterna utvecklar svingelarterna större och djupare rotsystem, speciellt då rörsvingel.
Hos klöverarterna har rödklöver klart djupare rötter än vitklöver, dock är skillnaden mindre till mera högvuxna sorter av vitklöver. Bland övriga baljväxter för vallodling hittar vi lusernen, som når verkligt djupt med sina rötter.
Tyvärr måste vi räkna med att vi inte får full effekt av vallväxter med djupa rötter på sura alunjordar. Om alven är mycket sur söker rötterna inte vatten och upptagbara näringsämnen djupare än i matjordslagret. Då tål vallen inte långvarig torka och kapaciteten att lagra kol i marken blir mindre.
Svingelarterna och andra bladgräs kompenserar effektivt den långsamma återväxten hos timotej och bidrar också till bättre foderkvalitet i andra och tredje vallskörden.
Timotejens fördelar då det gäller dess inverkan på vallfodrets näringsvärde kommer tydligast fram i första vallskörden. Tyvärr ger återväxten inte samma mervärde till fodret. Under fuktiga och varma högsomrar och höstar kan den försämra både fodrets smältbarhet och dess hygieniska kvalitet.
För att timotejens ställning som viktigaste vallväxt i vårt land skall bestå eller till och med stärkas behövs en förädling som också är inriktad på att utveckla timotejens rotsystem och återväxtförmåga. Redan idag hittar vi variationer mellan sorterna i fråga om återväxt. Skillnader i rotutveckling har mig veterligen inte studerats i desto större omfattning.
Även om rotutvecklingen skulle prioriteras högt i framtagningen av nya timotejsorter, kommer det att dröja många år innan vi ser klara förbättringar. I väntan på dem kan vi använda även andra lämpliga arter och sorter av andra vallväxter i lämpliga kombinationer för hållbara och rikt avkastande vallar, som också förmår lagra stora mängder kol både ovan och under markytan.
Jan-Olof Johnsson