Antalet mjölkproducenter i Finland fortsätter minska. 1999 var vi 23.361 gårdar, 2009 11.244 gårdar, och senaste siffra i år är 5.884 gårdar. Antalet halveras vart tionde år.
Det här är en utveckling som varit likadan i stort sett allt sedan andra världskriget tog slut. De senaste tjugo åren har dessutom priset som betalas till producenterna varit i stort sett oförändrat, trots att produktionskostnaderna stigit radikalt. Hur går då den här ekvationen ihop?
Det gör den inte, det bevisas bland annat av att inga investerare har gett sig in i produktionen av mjölk i Finland. Det är helt enkelt ingen lönsam business. För att produktionen av mjölk ska kunna fortsätta så är lösningen effektivering och automatisering.
Det första som mjölkproduktionen behöver är automatisering. Den största tekniska innovationen i branschen är automatisk mjölkning. Den första mjölkroboten såldes 1994 i Holland. Till Finland kom innovationen år 2000 efter sedvanlig byråkratisk långdans om vad som är tillåtet och hur lagar och paragrafer ska tolkas.
Efter en trög start har tekniken slagit igenom på bred front. Idag uppskattas att fyrtio procent av mjölken kommer från gårdar med automatisk mjölkning. Trots att investeringen är stor kommer antalet gårdar med automatisk mjölkning att öka även framöver.
Orsaken är att systemet minskar behovet av arbetskraft. I framtiden ska ännu färre personer producera i stort sett samma mängd mjölk, och det enda sättet är att automatisera.
En sak som ännu inte slagit igenom, men där en enorm potential finns, är automatisering av åkerarbetet. Tekniken finns i stort sett redan idag, men de praktiska tillämpningarna låter vänta på sig.
Den andra saken som är livsnödvändig för att mjölkproduktionen ska kunna fortsätta i Finland är konkurrenskraftiga produktionskostnader. Här tänker jag närmast på de varor och tjänster som vi köper in för vår produktion.
I motsats till primärproduktionen så är det här i många fall en lönsam business. De företag som säljer våra produktionsförnödenheter klagar inte på dålig lönsamhet. Här finns flera saker att göra. Först får vi nog se oss själva i spegeln: konkurrensutsätter vi tillräckligt de varor och tjänster vi köper? Jag tror vi kan bli bättre på det.
Det som tar längre tid att åtgärda är de fördyrande regler vi har för produktionen i Finland. Till exempel brandskyddsbestämmelserna för nya ladugårdar har skärpts till en nivå som är närmast absurd.
Den tredje saken mjölkproduktionen behöver är nya inkomstkällor. Här tänker jag närmast på biogas. En enorm resurs som är till största delen outnyttjad. Hela världen skriker efter nya förnybara energikällor, den potential som finns i gödseln bör utnyttjas.
Med kloka politiska beslut kan vi här både ersätta fossila bränslen och ge livsnödvändiga tilläggsinkomster till gårdarna. Här behövs innovationer och ny teknik. Det ideala vore att man på gården själv tillverkar drivmedel till de egna maskinerna och traktorerna av gödseln från djuren.
Möjligheterna finns, nu behövs innovationer, nytänkande och kloka politiska beslut.
Niclas Sjöskog
ordförande för SLC:s mjölksamarbetsgrupp