Förtroendet för den inhemska livsmedelsproduktionen och vikten av att upprätthålla en hög självförsörjningsgrad har förstärkts betydligt under den pågående Corona krisen. Allt fler har fått upp ögonen för vilken trygghet det ger ett land och en befolkning att veta att en kris av det slag vi nu upplever inte i första taget rubbar beredskapen att försörja den egna befolkningen på mat.
I Finland har vi ännu den lyckliga situationen att vi har hög självförsörjningsgrad på viktiga livsmedel och råvaror såsom mjölk, kött, spannmål, potatis och grönsaker. Dessutom har vi en livsmedelssäkerhet och -trygghet som vi kan vara stolta över.
Grunden till den sätts i primärproduktionen där användningen av växtskyddsmedel i odlingen är mycket låg liksom användningen av antibiotika i husdjursproduktionen. Detta kombinerat med stark miljöhänsyn i odlingen och satsningar på djurvälfärden i husdjursproduktionen gör att vi producerar och vidareförädlar livsmedel som är bland de renaste och mest kvalitativa i hela världen.
Att allt fler värdesätter inhemsk livsmedelsproduktion är förstås en bra sak och förhoppningsvis kan fler än tidigare försvara våra näringar då situationen i samhället normaliseras och klimat- och miljöbelastningsdrevet i medierna åter söker syndabockar i livsmedelsproduktionen.
Påtaglig lönsamhetskris
Att kunna upprätthålla en hög självförsörjningsgrad på livsmedel är ingen självklarhet. Faktum är att det brådskar med åtgärder för att stärka primärproducentens ställning i livsmedelskedjan för att den inhemska livsmedelsproduktionen ska kunna tryggas på längre sikt.
Lönsamhetskrisen inom jordbruket är mycket påtaglig, och till största delen beror den på en marknad som inte fungerar vilket i sin tur leder till alltför låga producentpriser. I stort sett alla produktionsinriktningar dras med samma bekymmer.
Då producentpriserna i Finland inte ens når upp till genomsnittsnivån inom EU är det lätt att inse att ekvationen inte går ihop. Mot bakgrund av att vi är ett högkostnadsland och att statsmakten ställer långtgående krav på produktionen borde våra producentpriser snarare vara ordentligt över genomsnittsnivån i EU än under den.
Det börjar nu vara upp till bevis för Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä om han ska kunna svänga den negativa lönsamhetsutvecklingen inom primärproduktionen. Minister Leppäs och regeringens ambitioner är goda, men nu behövs konkreta åtgärder vidtas för att stärka producenten i livsmedelskedjan, det räcker inte längre med att diskutera problemen i arbetsgrupper.
De åtgärder som hittills vidtagits, under Leppäs tid som minister, för att korrigera snedvridningen i livsmedelskedjan och på livsmedelsmarknaden har visat sig vara alltför tandlösa och nu behöver minister Leppä sätta ner foten på allvar.
Krävs reglering
Det kan ju inte vara rätt att samtidigt som regeringen ställer hårda krav på bl.a. djurvälfärd och miljöhänsyn i den inhemska produktionen, som i många fall går avsevärt längre än i våra konkurrentländer, så använder sig många offentliga matbespisningar av importerade livsmedel som producerats under helt andra premisser.
Det kan ju heller inte vara rätt att detaljhandeln får fortsätta med sin centralisering och där några få personer sitter på makten för inköpen till hela Finlands mathandel. Vill man inom producentledet och dess organisationer samverka har man genast konkurrensverket i bakhasorna.
Det kan ju inte heller vara sunt att samtidigt som producenternas inkomst under 2000-talet halverats, har handeln år från år ökat sin vinst från livsmedelsförsäljningen, också under pågående Coronakris. Det syns också i att nya stormarketar planeras och byggs hela tiden.
Min bestämda uppfattning är att vi inte kan råda bot på marknadsproblemen själva inom livsmedelskedjan utan är i behov av en reglering av livsmedelsmarknaden. Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä är väl medveten om problematiken och nu är det hög tid för honom att bereda de åtgärder som krävs för att ta producenterna ur lönsamhetskrisen.
För att nämna några: skärpt kontroll av importerade livsmedel och innehållet i dem, tydligare direktiv gällande offentliga upphandlingar av livsmedel, en reglering av rätten att göra långa inköpsavtal till bindande priser, mer genomskinlighet i detaljhandeln gällande prissättningen på livsmedel, en reglering av handelns rätt att kopiera förädlingsindustrins nya produkter, en granskning huruvida handels nätauktionsförfarande vid livsmedelsinköp där säljarna tvingas bjuda under varandra är utnyttjande av dominerande marknadsställning och oförenligt med god handelssed.
Minister Leppä måste vara beredd att skrida till verket då situationen i landet normaliseras och riksdagen återgår till sitt normala arbete. Den breda uppbackning som inhemsk livsmedelsproduktion nu har måste omsättas till konkreta åtgärder för att vi även framöver ska kunna förse den finländska befolkningen med världens renaste och tryggaste livsmedel.
Tomas Långgård
ordförande, Österbottens Svenska Producentförbund