Skogsbruk SLC Opinion

Kommentaren:
Bra skogspolitik bygger inte
på kvartalsekonomi

Finland är ett skogsland och finländarna är ett skogsfolk. Yle har just sänt en serie i åtta delar som behandlat bland annat skogens betydelse för den finska folksjälen, för vår ekonomi och vår samhällsutveckling samt vad skogen kan betyda framöver.

När jag år 2005 var nyvald viceordförande för SLC var läget i skogssektorn allt annat än ljust. Pappersförbundet ordnade upprepade punktstrejker i protest mot att skogsindustrin planerade att utlokalisera stödtjänster till olika servicebolag. Skogsindustrin svarade med en lockout som berörde nästan 25.000 pappersarbetare och pågick i sex veckor.

Konflikten hade betydande ekonomiska konsekvenser för hela samhällsekonomin och flera kommuner vände sig till regeringen med begäran om krisstöd.

När jag två år senare valdes in i Finlands riksdag framställdes skogssektorn som en bransch med framtiden bakom sig. Det hade inte gjorts några betydande investeringar i sektorn på tio år. Ungefär en femtedel av allt virke som vår industri använde importerades från vårt östra grannland.

När Putins regering i Ryssland gick in för att börja förädla det ryska virket i sitt eget land och chockhöjde tullarna på virke så gick det upp för alla aktörer i skogssektorn att om vi ska förädla virke i Finland så måste virkestillgången bygga på en stabil inhemsk tillgång och inte bygga på import där andra länders politiska beslut snabbt kan ändra spelreglerna.

Några år senare startade det som brukar kallas för bioekonomiboomen. Plötsligt sjöng så gott som alla samhällsdebattörer skogens lov. Biomassa lyftes fram som en räddning. Det konstaterades helt riktigt att biomassa kan ersätta icke-förnyelsebara råvaror och att träbyggandet borde öka markant i vårt land. Den tekniska utvecklingen gjorde att cellulosatillverkningen blev en nettoleverantör av förnyelsebar energi. Skogslagen, som tämligen strikt reglerat hur och vid vilken ålder skogsägaren fått avverka sin skog, luckrades upp.

Skogsägarna var länge tveksamma till förändringen, men eftersom både skogsindustrin och miljöorganisationerna drev på så genomfördes reformen. Det blev plötsligt lagligt att avverka skog i ett betydligt tidigare utvecklingsskede än vad den gamla lagen tillät.

Nu när det går bra för skogsindustrin och skogsägarna säljer virke har debatten plötsligt svängt till att handla om att begränsa virkesuttaget. Miljöorganisationerna har gjort en u-sväng och vill nu plötsligt krympa skogsägarnas beslutsrätt. Kalavverkningar ska förbjudas som förnyelsemetod tvärt emot forskningens rekommendationer.

Tunga politiker ifrågasätter Naturresursinstitutet Lukes forskningsrapporter i offentligheten. Detta trots att Luke anses som den främsta i världen när det gäller forskning om god skogsvård. Samma debattörer som med darr på stämman hänvisar till klimatpanelen IPCC:s nya rapport kan i nästa mening tala nedlåtande om Lukes nya, välgrundade forskningsrapport som visar att vår skog växer snabbare än någonsin tidigare och hävda att ”Luke har ändrat sina siffror”.

Skogsägarna vet att den som planterar skog inte gör det för sin egen skull utan för kommande generationer, för barn och barnbarn. Skogens livscykel i Finland är cirka åttio år. Det innebär att den täcker tre generationers aktiva arbetsliv.

När det gäller skogsskötsel så måste ansvarsfulla beslutsfattare inse att beslut idag har konsekvenser femtio och hundra år framåt. I skogen fungerar ingen kvartalsekonomi.


Mats Nylund
Ordförande, SLC