31 procent av världens landyta är täckt med skog. I Finland finns det 22,8 miljoner hektar skog, alltså 75 procent av vår landyta. Skogarna erbjuder naturen och människan många värdefulla ekosystemtjänster – från virkesproduktion till kolbindning och tryggande av naturens mångfald – som skall bevaras åt kommande generationer.
På grund av den globala avskogningen minskar skogarnas kolsänkor, naturens mångfald försvagas och urbefolkningars utkomst hotas. Av den globala avskogningen sker överlägset mest i tropikerna: Sydamerika, Afrika och Sydostasien.
Den vanligaste orsaken är röjning av skog för jordbruk, men också byggande av infrastruktur, ohållbart skogsbruk och övriga anledningar finns bakom den globala avskogningen.
Det har uppskattats att EU orsakar direkt och indirekt cirka tio procent av den globala avskogningen, och för att minska EU:s andel av avskogningen har Europeiska kommissionen angett en förordning – den så kallade avskogningsförordningen.
Finland har stött förordningens ändamål, men varit kritisk om en del detaljer. På grund av Finlands rikliga skogar är det svårt att bygga eller skapa jordbruksmark utan att röja skog, och följaktligen har vi statistiskt avskogning av cirka 10.000 hektar per år.
Både Europaparlamentet och Europeiska rådet godkände förordningen under våren och den träder i kraft under sommaren. Efter en 18 månaders övergångstid gäller förordningen för stora aktörer och sedan, sex månader senare, för små aktörer. För träprodukter finns en förlängd övergångstid på tre år.
Avskogningsförordningen gäller enbart jord- och skogsbruket. På listan finns sju produkter och deras derivat: soja, kaffe, kakao, oljepalm, gummi, nötkreatur och trä. För det finländska jord- och skogsbruket är de två sistnämnda betydelsefulla. För vår övriga importerande, vidareförädlande industri och handel har också de andra handelsvarorna betydelse; eftertanke behövs bland annat av de som producerar bilringar och choklad.
Förordningen har skapat oro i Finland på grund av retroaktiviteten och tolkningsoklarheterna, särskilt när det gäller ladugårdar. På grund av oklarheter i förordningen avstod Finland bland några andra länder från att rösta i EU-rådets omröstning.
Inskrivningarna om anläggningar kom i ett senare skede i förhandlingarna, vilket gjort saken ännu besvärligare för Finland. För tillfället bearbetas förordningens riktlinjer av kommissionen, som blivit anlitad med behörighet av EU-parlamentet.
Detta betyder en mycket besvärlig väntetid för de som röjt skog efter brytdatumet 31.12.2020 för byggande av ladugård, eftersom det finns en risk att nötköttet från dessa ställen inte kan säljas efter övergångstiden. Trots att förordningen inte gäller mjölk, kan förordningen påverka en mjölkproducent i en situation där mjölkkor övergår till köttproduktion.
En annan oklarhet gäller återställning av kulturbiotoper där skog har röjts efter brytdatumet och boskap har hämtats till platsen för att beta. Här är förväntningarna positivare, eftersom saken strider mot kommissionens strävan att främja biodiversitet.
För skogssektorn är utgångspunkten relativt lättare än för de övriga, eftersom sektorn redan har mycket erfarenhet av uppföljning av ursprungskedjan. 2003 initierade EU ett handlingsprogram för bekämpning av illegala avverkningar och år 2013 tillämpades i Finland EU:s förordning om timmer (EUTR), som likaså motverkat illegala avverkningar.
I EUTR har kravenligheten bevisats främst genom anmälan om användning av skog. Samma fungerande system kan också bli aktuell i verkställandet av den nya förordningen. I alla fall kommer skogssektorns rapportering att öka när avskogningsförordningen börjar tillämpas.
Avskogningsförordningen är ett massivt initiativ som kommer att försöka påverka globala värdekedjor både inom och utanför EU. Arbetet fortsätter med dialog med kommissionen, som svarvar ihop anvisningar för hur förordningen tillämpas. För nationellt verkställande inrättas en arbetsgrupp.
Viktor Harvio
Specialsakkunnig
Jord- och skogsbruksministeriet