I mitten av juli lanserades SLC:s och MTK:s klimatvägkarta. Vägkartan är en gedigen forskningsprodukt av forskaren Heikki Lehtonen vid Naturresursinstitutet Luke.
I klimatvägkartan nämns bland annat en ökning av biogasproduktionen, solenergin och andra lösningar som ska hjälpa oss bönder att tackla klimatförändringen. Vägkartan har ett nollscenario, där utsläppen inte minskas och så presenterar den två olika scenarier för hur jordbrukarna kan minska klimatutsläppen. Prislappen på dessa är ändå 100 till 160 miljoner euro per år så det är rimligtvis oklart i vilken utsträckning de kommer att gå att förverkliga.
En specifik fråga som klimatvägkartan pekar på är hur man kan minska utsläppen från torvjordar. Elva procent av åkerarealen i Finland består av torvjord och att odla den innebär relativt stora utsläpp. Klimatvägkartan rekommenderar att eftersträva odling av fleråriga grödor på de här jordarna. Utsläppen från torvjordarna kan minskas med att öka kolbindningen i mineraljordarna, alltså helt enkelt öka mullhalten. Också reglerad dränering kan användas som en metod. På gårdsnivå utför man de konkretaste åtgärderna.
Någonting mer borde ändå göras åt odlingen på torvjordarna, men de åtgärder som vidtas ska inte betalas av de enskilda bönderna som råkar ha torvjordar i odling, det ska finnas styrmedel för det. I vissa delar av landet finns det nästan inte torvjordar alls medan andra jordbrukare kan ha en väldigt stor andel torvjordar, av sin totala odlingsareal. De allra svagaste torvjordarna bör kanske tas ur bruk, men det måste göras på ett sådant sätt att den enskilda bonden inte lider ekonomiskt av det. Klimatvägkartan kommer att bli ett viktigt redskap, bland annat i framtida stödförhandlingar, men varför inte också som inkörsport för olika forskningsprojekt. Nu har vi ett viktigt redskap för jordbrukets klimatarbete, det återstår att se vad som går att göra rent konkret. Samtidigt måste vi komma ihåg att bondens utkomst redan nu är väldigt pressad och får inte äventyras på kuppen.