Kåre Pihlström leder oss åter in i trädens värld

”Träden och vi”, heter den svenska versionen av Kåre Pihlströms senaste bok. Den kom ut för några veckor sedan. 1994 gav Kåre ut en bok med samma titel. Den blev väl mottagen och som han skriver i förordet till den färska boken så hyste han länge planer på en finsk version. Den utkom för ett par år sedan med titeln ”Suomalaisten puut – arjessa ja ajatuksissa”.

Den senaste boken ”Träden och vi” är en översättning av den finska boken, och den är betydligt mer omfattande än boken från 1994. Den är alltså ingen nyupplaga. Medan boken från 1994 dessutom var ganska lätt att tillgodogöra sig, kräver Kåres senaste bok en del mer av sin läsare. Men den är ändå rik på läsupplevelser och underhållning.

I boken får vi grundligt bekanta oss med de 15 trädslag som växer naturligt i Finland och på Åland.

Kåres avsikt har varit att leda oss in trädens värld, som hör så starkt ihop med Finland och finländarna. Det sker delvis på det praktiska och materiella men i lika hög grad det medicinska, det kulturella och känslomässiga planet – det andliga inte att förglömma.

Som Kåre själv har sagt i offentligheten i samband med utgivningen, så är skogsägarna en självskriven målgrupp. Boken är dock värd att bekanta sig med för alla som på sätt eller annat känner en anknytning till skogen.

Finländarnas relation till träden utvecklades i synnerhet under självhushållningens tid. För vart och ett av våra trädslag går Kåre igenom allt vad de använts till, så som verktyg, skidor och husbygge men också deras betydelse i konsten och inte minst som medicin eller föda.

När vi som en följd av industrialiseringen kunde börja köpa våra förnödenheter blev det slutet för självhushållningen, med allt vad den innehöll av visdom och färdigheter.

Kommer vi i dag att reflektera över vilka trädslag som är bra att bygga skidor av eller som går att böja till selbåge för en arbetshäst? Jag har åtminstone aldrig tidigare kommit att tänka på att skidans uppböjda spets är från rotändan av trädet. Förklaringen är att trädet är bredast vid roten och därigenom bildas en naturlig böjning för skidans spets.

Vem kollar i dag om aspen prasslar under de så kallade järnnätterna? Prasslet är en sorts garant för att det finns lite vind och då fryser inte rågen.

På samma sätt som vi håller oss med utsäde i genbanker för att skydda oss mot framtida katastrofer, borde vi kanske ändå utveckla en sorts kunskapsbanker för att uppbevara dylik vetskap som utvecklats från generation till generation över sekler.

Ambitiösa översättningar av finsk lyrik

I skildringarna av träden som ett inslag i kultur och konst har ett imponerande arbete gjorts med svenska översättningar av finsk lyrik. Förtjänsten är delvis Kåre Pihlströms egen men åtminstone Gunilla Stenfors förtjänar att nämnas i det sammanhanget.

Det att vi får bekanta oss med våra trädslag utgående från så många aspekter, är knappast vanligt i facklitteraturen och det gör boken gränsöverskridande.

Som ägare av ett mindre skogsområde läste jag också med intresse de praktiska råden om hur man kan bidra till att bevara och främja växten av våra alltmer sällsynta trädslag, till exempel ask och alm. Det finns också anvisningar på hur man själv kan driva upp plantor från frön och hur man bäst tryggar den fortsatta växten när man planterar.

Främja mångfalden

I boken är Kåre tydlig med att vi borde värna om de naturligt växande trädslagen och främja mångfalden i skogen. Det gäller inte minst i ett läge där klimatet blir allt varmare.

Personligen ska jag snarast möjligt kolla om det finns något att göra för att främja växten av åtminstone klibbal och skogslind, eventuellt ask och asp på min skogslott. Aspen hör mycket starkt ihop med bilden av våra skogar, men de enhetliga bestånden har minskat i storlek och antal.

Allteftersom maskinerna har tagit över det grova arbetet i skogen finns det kanske resurser för oss mindre skogsägare att ägna oss mer åt de rariteter vi hittar och den vägen bidra till mångfalden?

Bättre ekonomi skulle säkert hjälpa

Det är klart att en bättre ekonomi i specialvirke säkert skulle hjälpa till att också göra våra skogar mångsidigare än i dag.

Att Kåre varit skogschef på Fiskarsbolaget under många år och den vägen haft kontakt med specialvirke och dess avsättning återspeglas i boken och det är ganska naturligt.

Som han själv skriver så finns det värdefullt virke av flera trädslag i våra skogar, men det är inte alltid så lätt att hitta avsättning för det. Jämfört med de mängder tall, gran och björk som går till vår skogsindustri, är specialvirke naturligtvis marginellt.

Det gör emellertid inte branschen mindre seriös.

De kartläggningar som gjorts av våra trädslag kunde kanske kompletteras med exaktare uppgifter om var de finns, vilka som håller för förnyelse och vilka som är mest utsatta.

Ett fortsatt nätverkande kunde kanske främja efterfrågan och avsättningen samt inte minst plantutbudet. Finns det resurser inom skogsvårdsföreningarna att hjälpa till med det?

Kåre Pihlström:
Träden och vi, 367 sidor
Forestal 2022