Under hösten kommer Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, LPA, att genom sitt projekt Ta hand om bonden arrangera Må bra-dagar för lantbruksföretagare runtom i Finland. Tre av tillfällena ordnas på svenska och på dessa kommer humorgruppen KAJ att uppträda med skräddarsytt material.
Det är Borgå, Vasa och Åbo som är de tre platser dit LPA i samarbete med SLC välkomnar lantbruksföretagare runtom i Svenskfinland på sina temadagar. Susann Rabb, projektanställd vid LPA, är mer än nöjd över att Kevin Holmström, Jakob Norrgård och Axel Åhman har möjlighet att medverka.
– KAJ är alltid roliga att ha med, säger hon. Det blir en 45 minuters show och temat för dagen är ”goda relationer – en bättre vardag”. Men vi ger dem helt fria händer.
Det blir alltså tre verbala virtuoser, lyhörda för tidsandan, som kommer att skräddarsy en show för bönderna och uppföra den på sin kännspaka vörådialekt.
– Det känns lite som att gå tillbaka till rötterna, säger Axel. När vi först började spelade vi mycket för firmor, förbund och föreningar och vi har även spelat för ÖSP när det firade 75 år. Vi fick mycket erfarenhet från de spelningarna.
Från att ha showat lokalt och gjort egna YouTube-klipp med början för nio, tio år sedan, kanske mer, är KAJ just nu högaktuella på Wasa Teater/Ritz med sin nyskrivna musikal ”Gambämark” som hade premiär i lördags.
– Det gick mycket bra, säger Jakob. Det var en milstolpe och det kändes nog häftigt på kvällen.
Svart humor och självdistans
Hur de ska ta sig an sitt nya uppdrag med lantbrukare och bönder som målgrupp har de ännu inte hunnit fundera över, men showen kommer att innehålla delar av redan spelat material varvat med nyskrivna delar.
– Hos bönderna finns det någonstans en svart humor som är ganska charmig, säger Axel.
– Alla vet hur hemskt det kan vara, inflikar Jakob.
– Ja, de kan driva med sig själva och det finns alltid en självdistans, fortsätter Axel. Och det tycker jag är härligt.
Sen kan man ju ödmjukt undra: Var går gränsen för hur mycket man får skämta med bönder om deras utsatta läge innan man trampar dem på tårna?
– De har nog stålhättor, funderar Axel. Och vi har snäll humor. Jag tror inte att vi kommer med något som de inte redan tänkt och sagt själva.
Med en entydig publik blir det att jobba utgående från att alla på plats har en sak gemensamt, även om KAJ har en tendens att ständigt komma tillbaka till det här med relationer i sina sånger och sketcher. De mest klassiska KAJ-låtarna handlar om en ensam karl med ett tragikomiskt livsöde och som ska på dans.
Hög igenkänningsfaktor
KAJ vet inte själva varför de blivit så populära. De bara gör vad de själva tycker är kul och försöker få andra att skratta.
– Det smittar väl av sig, funderar Jakob. Och många känner igen sig i de teman vi berör.
– Och så lyssnar vi mycket på vad som sker runtomkring oss, säger Axel. Så länge jag har kunnat ta in min omvärld har jag gjort det och min pappa är jordbrukare: ”E finns allti naa ti sväär i.”
Jakob berättar att han alltid haft ett stort intresse för språk och rim, något han ärvt av sin mor och morfar.
– Jag minns när vi gjorde farsdagskort i lågstadiet, då var det jag som skrev rim i korten åt nästan alla i klassen.
Och när vi nu en gång är ute och rör oss bland barndomsminnen är det svårt att låta bli att undra över om de var väldigt lillgamla som små.
– Det är en underdrift, svarar Jakob. Jag minns när jag träffade Axel och det första han sa var: ”Lantmän vet bäst!” Var nu det sedan kom ifrån. Och när vi lekte på en lekplats gjorde vi inte som alla andra utan vi försökte fixa till de fel vi hittade och slå in spikar som stack ut.
Inblick i bondelivet
Som barn av landsbygden och med finkänsliga fingrar på samtidens puls kommer KAJ förmodligen att lyfta fram aktuella strömningar och skeenden i en lantbrukares vardag i sin show. Och inblick i bondelivet har de.
Axel är uppvuxen på en gård i Vörå där det fanns tjurar, medan Kevins föräldrar i Komossa i Oravais har pälsfarm. Jakob från Maxmo har däremot ett generationskliv längre till bondelivet, men både mor- och farföräldrarna var bönder liksom många andra i byn när han växte upp.
– Det är jättetråkigt att lantbruket utarmas och att det blir svårt att hålla på, säger Axel. Jag upplever en stark vilja att köpa inhemskt och stödja lokalproducerat.
– Det känns som att jordbruket är en stor del av vår identitet i Österbotten så det vore tråkigt om det inte skulle finnas kvar, säger Jakob.
Kevin kommenterar effektiviseringen och problemen med stora enheter:
– På senare tid har det skett en intressant utveckling med rekoringar och gårdsbutiker som exempelvis Gårds Smak, säger han. Det är som att landsbygden på nytt öppnar upp och distribuerar. Det är fascinerande! Jag är imponerad över viljan. Och över att det går.
Rekreation och motion
Det är Susann Rabb som tillsammans med Märta Strömberg-Nygård är centrala LPA-personer i Må bra-dagen. De har stått i kontakt med NSP, ÅSP och ÖSP under planeringen, men finansieringen kommer helt från LPA-projektet.
Utöver KAJ består programmet av olika föreläsningar, rekreation och motion. Innehållet varierar något på de olika orterna, men evenemanget är gratis för alla och måltid ingår.
I Österbotten kommer Niclas Sjöskog, viceordförande för ÖSP och även för SLC:s förbundsfullmäktige, att medverka.
– Vi har haft alltför litet av Må bra-dagar, kommenterar han. Vi har mer fokuserat på rena produktioner och på politiska problem, men om vi enbart koncentrerar oss på problemen så går det inte.
Och fortsätter:
– Det är roligt att det här arrangeras – en absolut nödvändighet – och det är bra att vi får vara med från ÖSP:s sida. För det här är också en del av bondens vardag; vi behöver bättre förstå det här med relationer.
Att vara bonde och lantbrukare är ett ensamt yrke där den sociala biten tidvis fallerar.
– Det är orsaken till att temat för dagen blev relationer, säger Susann. Och det handlar inte nödvändigtvis om parrelationer utan även om att komma sig ut för att träffa folk och få en bättre vardag. Att man har människor omkring sig.
Och Axel Åhman stämmer in:
– Det är bra att sådant här ordnas. Det ligger litet i vår mentalitet att vi har så svårt för att be om hjälp, men det gäller att våga ta steget och bryta mönster.