Vanda stads tvångsinlösning av gården Saras marker i Käinby, Vanda, har fått grönt ljus av Jorddomstolen. Enligt Jorddomstolens beslut är det av inlösningskommissionen fastställda priset 3,25 miljoner euro motiverat och rättvist. Dödsboet kommer nu att föra ärendet vidare och anhålla om besvärstillstånd hos högsta domstolen.
– Det är naturligtvis markägarens beslut, men som intressebevakare för markägare så ser vi att det är principiellt viktigt att frågan prövas. Förfarandet i Vanda strider mot vår rättsuppfattning, säger SLC:s jurist Mikaela Strömberg-Schalin.
MTK:s jurist Leena Kristeri, som fungerar som dödsboets ombud, konstaterar att vår lagstiftning är förlegad.
– Även om beslutet var väntat och vår finländska lagstiftning de facto tillåter tvångsinlösning, så betyder det inte att det är rätt att uppmuntra kommuner att tvångsinlösa folks egendom på det här sättet.
Inlösningslagen revideras
Lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter, eller i folkmun inlösningslagen, är gammal och trädde i kraft i början av år 1978.
– Lagen håller på att revideras i sin helhet och har behandlats under flera år på Justitieministeriet. Det finns inskrivet i regeringsprogrammet att lagen skall revideras och att markägarens rättsskydd skall förbättras, säger Kristeri.
Enligt henne börjar det vara bråttom med lagrevideringen eftersom det sker några tvångsinlösningar av det här slaget varje år.
– Familjen Sarin har befunnit sig i den här rättsprocessen i flera år, helt mot sin vilja. Det är fullständigt orimligt att markägare behandlas på det här sättet. Vi har ett klart strukturellt problem i vår nuvarande lagstiftning, eftersom kommunerna uppmuntras till tvångsinlösningar för egen ekonomisk vinning.
Enligt Kristeri inkräktar förfarandet på ett fundamentalt sätt på våra grundläggande rättigheter.
– Det borde finnas mycket strikta specialvillkor då det gäller tvångsinlösning. I nuläget är många markägare rädda och rädsla är verkligen inte ett lämpligt maktutövningsmedel i ett välfärdssamhälle.
Utdragen process
Turerna kring Saras har de facto pågått i över ett årtionde. Redan år 2007 ville ägarsläkten sälja ägorna bestående av 43,4 hektar jord- och skogsbruksmark samt byggnader till SRV för en summa på 11,2 miljoner euro.
Förhandlingarna med Vanda stad pågick i flera år, men staden vägrade stadsplanera området och förhandlingarna ledde ingenvart. År 2015 beslutade Vanda stadsfullmäktige att be miljöministeriet om inlösningsrätt till markerna.
Detta betyder att enbart tvångsinlösningsprocessen har pågått redan i fem år.
– Vi måste kunna åstadkomma bättre lagstiftning och återskapa folks tilltro till samhället och till att ägandet har någon betydelse, understryker Kristeri.