Jordbrukets inkomster
Deklarationsarbetet inleds naturligast genom att anteckna jordbrukets inkomster och utgifter på sida 1 och 2 i blankett 2. Här följer några aktuella kommentarer om vissa enskilda skattepunkter.
Huvudgrupperingen följer som tidigare den mervärdesskattesats (24, 14 och 10) enligt vilken försäljningen eller inköpet har skett.
Inkomster av biförtjänster
Övriga försäljningsinkomster (punkt 4) omfattar en stor del av inkomsterna från jordbrukets biförtjänster. I deklarationsanvisningarna nämner man arbetsersättningar (entreprenadinkomster) och maskinhyror, men hit kommer också många andra inkomster av biförtjänster, till exempel inkomster från turismverksamhet (dock inte inkvartering), försäljning av plantor och frö, inkomster av prydnads- och konstföremål etcetera.
Här deklareras även försäljningsinkomster av stödrättigheter (försäljning separat från gårdsbruksenhet) samt hyror av dem. Samtliga dessa inkomster omfattas av 24 procent mervärdesskatt.
I den här punkten ska också antecknas biförtjänster som hör ihop med skogsbruket. Det är till exempel sågning av eget virke, entreprenadarbeten med skogsbrukets maskiner etcetera. Då är motsvarande kostnader, inklusive värdet på eventuellt virke som har använts, också jordbrukets avdragbara utgifter.
Inkomster från inkvartering (bed & breakfast) och motionstjänster, till exempel ridlektioner (handledning) vilka berörs av 10 procent mervärdesskatt antecknas däremot i punkt 7. Inkvarteringsverksamhet är till exempel uthyrning av semesterstugor för kortare tid, skatteförvaltningen nämner två månader som riktgivande gräns. Ofta inkluderar inkvarteringsverksamheten även annan service till exempel städning, byte av linnekläder etcetera.
Inkomster av husdjur och växtodling
I punkt 5 och 6 på sidan 1 antecknas inkomster med 14 procent mervärdesskatt. Förutom försäljningen av de regelrätta jordbruks- och trädgårdsprodukterna, antecknas även inkomster från försäljning av förädlade livsmedel direkt till konsumtion, till exempel försäljning av hemtillverkad ost, mjöl, bröd etcetera.
EU-varuförsäljning eller försäljning till Åland har inte förekommit i årets exempelfall. Dylika försäljningar hanteras på vissa sätt i mervärdesskatteredovisningen (se artikeln om mervärdesbeskattningen). Vid försäljning av den här typen antecknas det mervärdesskattefria beloppet i antingen punkt 5 eller 6, beroende på om det är försäljning av husdjurs- eller växtodlingsprodukter.
Restaurangtjänster omfattas även av 14 procent mervärdesskatt. Om man har sådan service inom jordbruket (till exempel bed & breakfast) borde inkomsten rimligtvis deklareras i punkt 5 eller 6. Det är säkert en smaksak vilken punkt av dessa man använder.
Stöd och inkomstföring av reservering
Jordbrukets stöd inklusive startstödets bidragsdel ska antecknas i punkt 8. Stöden är numera lite besvärliga att kontrollera, inga kvitton kommer över de enskilda betalningarna och tyvärr kommer årssammandraget inte längre per post från och med 2020. Summorna finns dock i Vipu-tjänsten, varifrån det går att skriva ut ett sammandrag över årets utbetalningshändelser. Investeringsbidrag ska inte antecknas här. De inkomstförs via avskrivningsberäkningarna.
Om man inte använder en gammal utjämningsreservering till någon investering inom föreskriven tid (tre år efter det skatteår reserveringen är gjord) ska den inkomstföras i punkt 10. Om man själv glömmer sköter myndigheterna i allmänhet om det. Adb-bokföringsprogrammen påminner automatiskt om saken.
Hyresinkomster
I punkt 11 deklareras bland annat momsfria arrendeinkomster och hyresinkomster för jordbrukets byggnader.
Hyresinkomster för på lägenheten befintliga ekonomibyggnader, bostadshus och fritidsstugor är jordbrukets inkomst. Det gäller även om de skulle vara belägna i gårdens skog. Såvida det är en på långvarig basis uthyrd byggnad (= fastighet) omfattas uthyrningsverksamheten enligt grundregeln inte av mervärdesskatt. Hyran ska således inte påläggas mervärdesskatt och inkomsten ska antecknas i punkt 11. På motsvarande sätt berättigar inköp av varor och tjänster (el, sotning, renoveringar) för den uthyrda byggnaden inte heller till inköpsavdrag i mervärdesskatteredovisningen. Dessa utgifter dras däremot av inklusive mervärdeskatt i punkt 7 på sida 2.
Om hyresgästen är momspliktig kan man ansöka om att bli momsskyldig för uthyrningsobjektet. Då ska mervärdesskatt läggas till hyran och redovisas. Därmed blir man också berättigad att göra inköpsavdrag på utgifterna för hyresobjektet.
Hyresinkomster från skog är jordbrukets inkomst som deklareras i punkt 4 eller 11 på sida 1 beroende på mervärdesskatten. Det kan till exempel gälla hyra för transformatorområden, arrende för vindkraftverk samt så kallade influensområdesersättningar och andra ersättningar föranledda av vindmöllor. Regeln gäller även om man inte alls idkar jordbruk. En stadsbo som enbart äger skog kan på grund av det här bli tvungen att göra upp en deklaration för jordbruk (blankett 2).
Elbolagens ersättningar för bestående nyttjanderätt när de gräver ner elkablar i åker och skog är inte jordbrukets inkomst. De räknas som överlåtelser och faller inom ramen för beskattning av överlåtelsevinster. De deklareras på blankett 9 och eftersom de kan jämföras med tvångsinlösning kan man som presumtiv anskaffningsutgift dra av 80 procent av den erhållna ersättningen. Den beskattningsbara överlåtelsevinsten (kapitalinkomst) blir därmed endast 20 procent av ersättningen. Om värdet på alla överlåtelser under skatteåret är mindre än 1.000 euro, är den fri från skatt på överlåtelsevinst.
Övriga inkomster
Även försäkringsersättningar antecknas i punkt 11, dock så att ersättningar för skadade maskiner och byggnader med anknytning till investeringar inkomstförs via avskrivningsberäkningarna. Återbäring av accis på energi (brännolja, el) är skattepliktig inkomst. Lika bra att bokföra återbäringen som momsfri inkomst, då ingår den i summan vid punkt 11 på deklarationsblanketten. Ifall återbäringen inte är bokförd kan man alternativt skriva in beloppet direkt i punkt 13.
Intäktsföring av privatbruket och korrigering av utgifter som inte hör till jordbruket
Ifall utgifterna som deklarerats i punkterna 1–11 på sidan 2 innehåller poster som inte är avdragbara i jordbruket, utan de hänför sig till privathushållet eller skogsbruket, korrigeras det i punkt 12 på sidan 1 genom intäktsföring av privatbruket. Typiska sådana poster är el- och telefonutgifter när man har bokfört hela el- respektive telefonräkningen som jordbruksutgift trots att en del av el- och telefonanvändningen i själva verket hänför sig till privathushållet och eventuellt till skogsbruket. Ifall bokföringen görs så att man inte bokför till exempel privata andelar behöver givetvis inga korrigeringar göras.
Eventuella belopp och fördelningsgrunder inom intäktsföringen av privatbruket bör antecknas i bokföringsanteckningarna. Normer och tips för fördelningarna finns i skatteförvaltningens anvisningar för harmonisering av beskattningen på skatt.fi. Enda korrigeringen som man kan anteckna direkt i deklarationsblanketten är lantbruksbilens användning i privathushållet och skogsbruket. Detta görs vid punkt 6 på sidan 3 i blankett 2.
Korrigeringar gällande privata andelar (till exempel telefon) förutsätter en motsvarande korrigering av inköpsavdragen i mervärdesbeskattningen. En sådan korrigering behöver inte göras för lantbruksbilen i exemplet (terrängbil = personbil) eftersom inget inköpsavdrag har gjorts på dess anskaffnings- och bruksutgifter.
Rättelseposterna som berör skogsbruket överförs som avdragbara utgifter på skogsbrukets blankett 2C punkt 9. Dessa poster förutsätter inte korrigering av momsavdragen eftersom jord- och skogsbruket behandlas som en helhet i mervärdesbeskattningen.
Intäktsföring av privatbruket
I deklarationsexemplet består summan i punkt 12, sidan 1, av rättelseposter för lantbruksbilens användning i privathushållet och skogsbruket (482,05 + 199,22 euro), se punkt 6 sidan 3 ”Redogörelse för fordon som ingår i jordbruksinventarier” och för deras användning, telefonens användning privat (247,19 euro) och i skogsbruket (31,87 euro) och jordbrukstraktorns användning för leveransarbete i skogen (492,98 euro). Alla övriga utgifter (till exempel brännolja, el, fastighetsskatt, försäkringspremier med mera) har antecknats i bokföringen så att inte privata andelar ingår.
Bilarna i exemplet hanteras så att en liten del av lantbruksbilens totala körslor (12.740 kilometer) räknas höra till privathushållet (1.185 kilometer) och skogsbruket (490 kilometer). Å andra sidan yrkar man på att få privatbilens jordbrukskörslor avdragna i jordbruket i form av ett så kallat tilläggsavdrag. Privatbilen används i jordbruket för till exempel längre resor till kurser och mässor. Hanteringen av bilarna blir givetvis mycket enklare om man kan ha jordbruksbilen till 100 procent på jordbruket. Då behöver man inte göra någon rättelsepost för jordbruksbilens privatanvändning. Om skattebyrån godkänner ett sådant förfarande och man är nöjd med det finns det ingen anledning att ändra på saken.
Jordbrukstraktorns rättelsepost (492,98 euro) hänför sig till traktorns användning vid leveransarbetet i skogsbruket. Till den delen är traktorns kostnader inte avdragbara i jordbruket och eftersom traktorns samtliga utgifter är bokförda som jordbrukets utgifter måste korrigeringen göras. Posten har räknats kalkylmässigt utgående från transporterad virkesmängd och skattemyndigheternas normer (se tabellen i artikeln om skogsbrukets deklaration).
Jordbrukets dividender och överskott
I punkt 14-17 på sidan 1 antecknas dividender och överskott på jordbrukets aktier och andelar. Det är fråga om aktier och andelar i bolag som behövs för att ha avsättning för jordbruksprodukterna. Det är skäl att kontrollera att summan inte blir dubbelt deklarerad både i punkt 11 (via bokföringen) och i rutorna för dividender och överskott. I praktiken blir punkt 16 aldrig använd då det inte finns något noterat andelslag i Finland. Kom ihåg att det är bruttodividenden respektive överskottet som ska deklareras, inte det netto efter skatteinnehållning som betalas in på bankkonto. Överskott på andelskapital utbetalda av skogs- och telefonbolag är inte jordbrukets inkomst.
Av dividender som hör till jordbruket och fåtts från noterade bolag är 15 procent skattefri inkomst. Om dividenden kommer från andra än offentligt noterade bolag är den skattefria andelen 25 procent. Skattepliktig jordbruksinkomst är alltså 85 respektive 75 procent av dividenden.
Av överskott från andelslag är 75 procent skattefritt upp till sammanlagt 5.000 euro. Denna lindrigare beskattade del beaktas dock i första hand på överskott från andelslag som räknas tillhöra privathushållet (till exempel andelsbank, Metsäliitto) och i andra hand på överskott från jordbrukets andelar (andelsmejeri, -slakteri). Om båda makarna bedriver jordbruket gemensamt gäller den lindrigare beskattningen i princip upp till 2 x 5.000 euro. Om överskotten från andelslag överstiger gränsen för den lindrigare beskattningen är 25 procent av den överstigande delen skattefri och resten (75 procent) räknas som jordbrukets företagsinkomst.
Överskott från andelslag
I exemplet är de sammanlagda överskotten från andelskapitalet under 5.000 euro (överskott som räknas som privata finns inte). Bruttobeloppet (300 euro) är inskrivet i blankettens anteckningskolumn vid punkt 17. Därefter har 25 procent (75 euro) av totalbeloppet antecknats som skattepliktig andel i beskattningskolumnen vid punkt 17, och blir därmed medräknad i jordbrukets inkomster.
Jordbrukets utgifter
Löneutgifter
Jordbrukets löneutgifter inklusive alla sociala omkostnader ska antecknas i punkt 1, sidan 2.
Vidare skall summan av de år 2019 betalda löner som är underkastade förskottsinnehållning, alltså själva lönen och värde på naturaförmåner men inte övriga utgifter som hänför sig till löneutbetalningen (sjukförsäkringsavgift, pensionspremier etc.) antecknas i punkt 12, sidan 4. Summan påverkar inkomstfördelningen 2019 så att 30 procent kommer att adderas till jordbrukets nettoförmögenhet.
Om gårdens anställda utfört arbete i samband med investeringar på den egna gården, till exempel byggnadsarbete, ska avlöningskostnaderna till den delen antecknas i avskrivningsberäkningen. Själva lönen ska även i det fallet ingå i summan i punkt 12, sidan 4. Ersättning för arbete åt entreprenörer, mot faktura, är inte lönekostnader, inte heller ersättningar som betalats för avbytar- och vikarietjänster.
Lön åt eget barn
Man får betala lön åt eget barn som fyllt 14 år före skatteårets ingång (år 2019: född 2004 eller tidigare). Summorna i punkt 12 i exemplet gäller lön åt jordbrukarens son som är 16 år. Sjukförsäkringsavgift, som socialskyddsavgiften numera heter, ska betalas. Den är 0,77 procent 2019, det vill säga 30,80 euro (barnet över 16 år). År 2020 är sjukförsäkringsavgiften högre: 1,34 procent. Man bör också försäkra sig om att barnet har någon form av olycksfallsskydd. Premien på olycksfallsförsäkringen ingår i summan vid punkt 1 på sidan 2. Övriga arbetsgivarpremier behöver inte erläggas. Om barnet är äldre blir det aktuellt med arbetslöshetsförsäkring (17 år, arbetslöshetsförsäkringsfonden TVR) och pensionsförsäkring (17 år, LPA eller pensionsförsäkringsbolag).
Lönen är så låg att sonen, med beaktande av alla automatiska avdrag, inte behöver betala skatt under förutsättning att han inte har andra inkomster. Detta ”skattefria” belopp är i själva verket högre, men bäst att hålla sig på den säkra sidan. Dessutom kan man inte betala mera lön åt ett eget barn än vad man skulle betala åt andra för motsvarande arbete. Glöm inte heller att studiepenningen utgör skattepliktig förvärvsinkomst (= lön). Trots att barnet i slutändan inte behöver betala skatt ska arbetsgivaren/jordbrukaren göra förskottsinnehållning enligt anvisningarna i skolelevens skattekort.
En jordbrukarfamilj med eget barn i lämplig ålder förtjänar i allmänhet på att betala lön för utfört arbete. För år 2019 är det redan för sent men verkställ en lönebetalning för 2020 i god tid. Skattefördelen på basis av lönen i exemplet blir cirka 1.200 euro. Tilläggskostnaderna utgörs av cirka 210 euro samt lite arbete med att anmäla löneuppgifterna till inkomstregistret, betala förskottsinnehållningen och sjukförsäkringsavgiften till skatteförvaltningen, samt teckna en olycksfallsförsäkring.
Inköp som omfattas av moms
I punkt 2, sidan 2, kommer en stor del av alla jordbrukets utgifter att deklareras. Även hyra och anskaffningsutgifter för stödrättigheter deklareras här. Anskaffningsutgifter för stödrättigheter kan dras av som en årsutgift eller alternativt avskrivas (10 procents avskrivning på utgiftsresten).
I punkt 5 och 6 antecknas utgifter med 14 procent respektive 10 procent mervärdesskatt, bland annat foder och mediciner för djuren. Även till exempel utgifter för jordbrukets facklitteratur (tidningsprenumerationer, böcker) och hotellinkvartering i samband med till exempel studieresor antecknas här.
Övriga utgifter
I punkt 7 antecknas utgifter som inte omfattas av mervärdesskatt. Det är allt från arrenden och försäkringspremier till medlemsavgifter, fordonsskatt för lantbruksbilen och bankens expeditionsavgifter (observera att bankens serviceavgifter i dagens läge eventuellt kan innehålla 24 procent mervärdesskatt). Fastighetsskatten på jordbruksbyggnader och deras byggnadsplats ska man inte heller glömma. I takt med att fastighetsskatten stiger blir det ett ansenligt belopp på nya, stora byggnader.
LFÖPL-premien får dras av antingen på blankett 2 eller i någondera makens privata deklaration (den förhandsifyllda blanketten). Det är fördelaktigast att dra av den där marginalskatten är som högst, till exempel på den privata blanketten om någondera maken har löneinkomster.
Premien för den obligatoriska olycksfalls- (OFLA) och grupplivförsäkringen dras alltid av på blankett 2. Även premien för OFLA-fritidsförsäkringen får dras av. Andra fritidsförsäkringar är inte avdragbara.
Arrendeutgifter
I exemplet ingår ett arrende. Det är fråga om 20 hektar och arrendeavgiften är 350 euro per hektar.
Stödrättigheterna innehas av arrendegivaren och arrendeavtalet är uppgjort så att en del av arrendeavgiften är hyra för stödrättigheterna. Den delen av arrendet blir då momsbelagt och ska deklareras som utgift i punkt 2 under förutsättning att arrendegivaren är momspliktig (bedriver till exempel skogsbruk). Exemplets arrendegivare är inte momspliktig.
Det finns inga klara normer för hur stor den årliga ersättningen för stödrättigheten ska vara. Belopp som 50 euro per hektar har nämnts. Delvis beror det också på hur högt arrendet är. Sist och slutligen är storleken på ersättningen för stödrättigheten en överenskommelse mellan arrendegivaren och -tagaren.
Avskrivningar
Byggnader
Avskrivningarna ska deklareras på sidan 3 i blankett 2. Varje enskild byggnads avskrivning måste räknas ut i en egen beräkning som arkiveras med det övriga bokföringsmaterialet. De enskilda byggnadernas beräkningar adderas sedan ihop gruppvis och summorna förs till deklarationsblanketten. Punkten för utgiftsresten från vilken man kan göra avskrivningen togs bort från blanketten förra året, vilket är en försämring. Samtidigt infogades en ny punkt för avdrag för försäljningspriser.
Regeln att byggnader vars utgiftsrest är under 1.000 euro ska avskrivas helt tillämpas fortfarande. Motsvarande regel för de övriga jordbrukstillgångarnas avskrivningar finns inte. På vissa håll har det dock varit möjligt att avskriva till exempel täckdiken med en engångsavskrivning när utgiftsresten blir låg.
I deklarationsexemplet finns det endast en byggnad som avskrivs med maximalt 6 procent. Det är en på lägenheten befintlig uthyrd bostadsbyggnad. Den byggnadens avskrivningsberäkning kan följaktligen göras direkt i deklarationsblanketten. Den maximala avskrivningen på bostäder är alltså 6 procent.
Avskrivningsberäkning för ekonomibyggnader
I tabellen har avskrivningarna för de byggnader som avskrivs med maximalt 10 procent (ekonomibyggnader) beräknats för deklarationsexemplet. De sammanlagda summorna har sedan flyttats till det rätta stället i deklarationsblanketten.
När alla ekonomibyggnaders enskilda avskrivningsberäkningar är gjorda adderas summorna (den högra kolumnen i tabellen) och beloppen flyttas till deklarationsblanketten, sida 3, tabell A.
Ingen av ekonomibyggnaderna i deklarationsexemplet har en utgiftsrest under 1.000 euro, vilket skulle göra det möjligt att avskriva byggnaden i sin helhet. Däremot är utgiftsresten för stallgödselförrådets takkonstruktion (maximalt 25 procents avskrivning) under 1.000 euro, närmare bestämt 807,42 euro. Konstruktionen avskrivs därför 100 procent detta år, och utgiftsresten blir således 0,00 euro för denna tillgång.
Avvikande från produktionsbyggnader ska den oavskrivna anskaffningsutgiften (punkt 7) på bostadsbyggnaden inte flyttas till nettoförmögenhetsberäkningen. Det skattevärde som utgör grund för nettoförmögenheten på jordbrukets bostäder är inte lika med den oavskrivna anskaffningsutgiften, utan bestäms på annat sätt (återanskaffningsvärde minus åldersavdrag). Ett värde för det finns i senaste fastighetsbeskattningsbeslut och det ska antecknas i punkt 3 på sidan 4.
Ytterligare en kategori av jordbruksbyggnader finns. Det är så kallade miljöinvesteringar som antecknas i kolumnen för sådana konstruktioner som får avskrivas med maximalt 25 procent. Det kan till exempel vara fråga om grundförbättring av eller nytt stabilare tak för stallgödselförrådet.
När man investerar i byggnader är det viktigt att särskilja den del av investeringen som kan anses vara maskiner (löstagbara, flyttbara). Det kan vara betydande belopp vid till exempel investeringar i ladugård, spannmålstork eller värmecentraler. Byggnadsinvesteringar höjer nämligen fastighetsskatteunderlaget vilket inte är fallet med maskiner.
Utjämningsreservering till byggnadsinvestering
Om det finns byggnadsinvesteringar som får avskrivas med 10 procent lönar det sig att i första hand använda gamla utjämningsreserveringar till dem. Fördelen med det är att värdet på vilket fastighetsskatten beräknas blir lägre. Motvikten är att också nettoförmögenheten sjunker vilket kan vara till nackdel om man skulle vara betjänt av kapitalinkomster.
I exemplet finns det en reservering från 2017, som denna gång kommer att användas till täckdikningsinvesteringen. När man använder en reservering får man dela en och samma reservering på flera olika användningsobjekt. Man kan också använda en del och spara resten, förutsatt att reserveringen inte måste användas ifrågavarande år.
Maskiner
När avskrivningarna på jordbrukets maskiner beräknas får man hantera dem som en klumpsumma. Ifall man har en lantbruksbil lönar det sig emellertid att räkna avskrivningen på den separat.
Maskiner som köps mot en handpenning (+ eventuell bytesmaskin) och i övrigt finansieras på avbetalning hanteras så att hela investeringsbeloppet skrivs in i avskrivningsberäkningen när köpet görs (trots att största delen av köpeskillingen betalas först senare, under kommande skatteår). Under förutsättning att maskinen är tagen i bruk kan full avskrivning göras. Inköpsavdraget i momsredovisningen kan också göras till fullo när maskinen är levererad till gården. Avkortningen på avbetalningen får sedan inte dras av i beskattningen under de kommande skatteåren, däremot nog räntan.
Deklarationsexemplets maskininvestering
Maskininvesteringen i deklarationsexemplet omfattar en begagnad traktor, men anskaffningsutgiften 39.500 euro, antecknas i punkt 2 i tabell B i den kolumn som gäller maskiner och inventarier. I punkt 4 antecknas försäljningspriset för bytesmaskinen, den gamla traktorn, 22.950 euro.
I år har man valt att inte göra fulla avskrivningar på maskinerna. Orsaken är att jordbrukets resultat i så fall skulle sjunka i jämförelse med tidigare år. Man väljer alltså att hålla en jämn resultatnivå och avskriver maskinerna det här året med endast 10 procent.
Det är ännu värt att notera att eventuella investeringsstöd i form av räntestödslån inte ska tas in i avskrivningstabellerna. De är regelrätta lån, och betalda räntor (och expeditionsavgifter) dras av i normal ordning som årsutgifter. Den erhållna ränteförmånen beskattas inte och behöver således inte uppges.
Nämnas kan också att de dubbla avskrivningarna på nya maskiner och anordningar, vilka varit på tapeten under sistone, inte berör deklarationen för 2019, utan dessa är aktuella först då skatteåret 2020 skall deklareras. Problematiken inom lantbruket handlar vanligen mera om balansgången mellan avskrivningens storlek och hur mycket nettoförmögenhet man strävar efter med tanke på inkomstfördelningen.
Övriga avskrivningar
Övriga avskrivningar får beräknas för täckdiken samt till exempel broar och asfalteringar. I deklarationsexemplet finns ett asfalterat områden kring ladugården och gödselförrådet. Maximala årsavskrivningen på den investeringen är 10 procent.
När avskrivningsberäkningarna på byggnader, maskiner, täckdiken och övriga grundförbättringar är gjorda ska samtliga avskrivningar räknas ihop och antecknas i punkt 8 på sidan 2 i blanketten.
Exemplets täckdikningsinvestering
I exemplet har man under 2019 gjort en större täckdikningsinvestering. De belopp som berör denna investering antecknas i kolumnen för Täckdiken, avskrivning högst 20 procent. Anskaffningsutgifterna uppgår till 31.900 euro. Denna summa läggs till den utgiftsrest som fanns sedan tidigare, 861,24 euro. Blomgren har därtill erhållit bidrag för denna investering, 11.165 euro, vilket noteras i punkt 5 i tabell B.
Man väljer att använda utjämningsreserveringen på 13.500 euro från 2017 till täckdikningsinvesteringen, istället för i samband med årets maskininvestering. Motiveringen ligger i att täckdikningens värde adderas till jordbrukets nettoförmögenhet via en schablonmässig kalkyl för jordbruksmarkens värde, till skillnad från maskintillgångarnas värde som utgörs av den oavskrivna utgiftsresten. En högre nettoförmögenhet ger mera flexibilitet kring val av kapitalinkomstandel av jordbrukets resultat. Noteras kan också att det lönar sig att spara på avskrivningsunderlag för egendomsslag med högre avskrivningsprocent, då detta ger mera flexibilitet i framtiden.
Maskiner som inte tagits i bruk
Eventuella maskiner (och byggnader) som skaffats under skatteåret men inte har tagits i bruk antecknas i tabell C punkt 1–2 på sidan 3. Det kan till exempel vara fråga om en skördetröska som köps i december. En sådan maskinanskaffning berättigar inte till avskrivning före tröskan är i bruk tagen. Däremot kan man använda gamla utjämningsreserveringar till en dylik investering (punkt 3 tabell C) och om maskinen är levererad till gården, kan man även göra inköpsavdrag i momsredovisningen. Det år maskinen sedan tas i bruk ska man dessutom komma ihåg att addera dess värde till det totala maskinkapitalet i den egentliga avskrivningsberäkningen.
Om man köper en ny tröska som inte blir i bruk tagen och följaktligen inte berättigar till avskrivning kan det vara av intresse att hålla kvar den gamla tröskan (göra avskrivning på den) och inkomstföra den först följande år (när nya tröskan tas i bruk). Det är möjligt om man i verkligheten fysiskt levererar den gamla tröskan först följande år. Då är det skäl att se till att det i köpeavtalet klart framgår när den gamla tröskan levereras bort från gården och äganderätten överlåts.
Årets utjämningsreservering
Efter avskrivningarna kommer årets utjämningsreservering i punkt 9 på sidan 2 i blanketten. I det skedet är det emellertid inte möjligt att räkna ut den maximala reserveringen eftersom den nettoinkomst som ligger som grund för reserveringen inte ännu kan beräknas.
För att kunna räkna ut den nettoinkomst som reserveringen grundar sig på behövs egentligen en hjälpberäkning. Efter att inkomsterna, utgifterna, rättelseposterna och de uppskattade utgifterna är behandlade kan eventuell utjämningsreservering göras. Det är fråga om att intäktsföringen av privatbruket, eventuella övriga tillägg, skattepliktiga delar av dividender och överskott, och övriga avdrag ska räknas till respektive dras av från skillnaden mellan jordbrukets inkomster och utgifter (inklusive avskrivningar). SLF:s kontobok innehåller en hjälptabell för den beräkningen. I exemplet är beräkningen emellertid onödig eftersom man direkt kan se att maximal reservering i vilket fall som helst är möjlig (resultatet är så högt), men i det fall att reserveringens storlek är beroende på inkomsten är det nödvändigt. Databokföringsprogrammen sköter detta automatiskt.
Reglerna för utjämningsreserveringen har inte ändrat. Utjämningsreserveringen görs på nettoinkomsten före reservering. Den får vara högst 40 procent, minimibeloppet är 800 euro och maximibeloppet 13.500 euro. En nettoinkomst på 33.750 euro berättigar till maximireservering. Reserveringen antecknas i hela hundra euro.
Reserveringen ska användas inom tre år efter skatteårets utgång. En reservering som görs i år ska användas senast år 2022.
Maximalt kan man alltså samla på sig reserveringar på upp till 40.500 euro. Det är en ansenlig summa för vilken man bör ha en konkret plan för hur den ska användas. Det kan till exempel vara en byggnadsinvestering eller varför inte planer på att köpa stödrättigheter i anslutning till åker varvid utjämningsreserveringen kan inkomstföras det år stödrättigheterna köps ifall man deklarerar köpet som en årsutgift. Därmed kan man hålla det beskattningsbara resultatet på en jämn nivå.
Utjämningsreservering 2019
I exemplet görs en ny utjämningsreservering, dock enbart 5.000 euro fastän en full reservering på 13.500 euro vore möjlig med årets nettoinkomst. Resonemanget bakom reserveringens storlek är att man vill undvika att resultatet ska sjunka onödigt lågt, samma logik gör att man valt en lägre avskrivningsprocent på maskinerna i år. I exempelfallet prioriterar man således en jämn resultatnivå från år till år. I tabell 13 nere på sidan 4 redovisas de oupplösta reserveringarna. I exemplet finns det inte andra än den nya reserveringen som görs 2019.
Jordbrukets räntor
I punkt 10 på sidan 2 antecknas ränteutgifterna för de skulder som hör till jordbruket.
Övriga avdrag (tilläggsavdrag och utbildningsavdrag)
I punkt 11 på sidan 2 antecknas en samling av olika uppskattade utgifter. Det är till exempel avdraget för eget virke som använts i jordbruket, de så kallade tilläggsavdragen, avdraget för arbetsrum samt det kalkylmässiga utbildningsavdraget. Här kan man också anteckna kalkylmässigt avdrag för köpta livsmedel till måltider som man har bjudit åt avbytare, servicemän, rådgivare etcetera. Normvärdet år 2019 är 6,60 euro/dag/person.
Användning av eget virke
Reglerna för virkesavdraget finns i de detaljerade deklarationsanvisningarna (skog). Normer för enhetspriserna finns däremot inte i anvisningarna. De publiceras i de så kallade harmoniseringsanvisningarna (skatt.fi). Om det inte finns andra värden att tillgå kan man använda 10,33 euro per kubikmeter för gagnvirke och på brännved (= medeltalet av värdet på massaved enligt harmoniseringsanvisningarna). När flis används till uppvärmning av ekonomibyggnader är värdet på basvirket (slanor) 1,70 euro per kubikmeter (0,68 euro per löskubikmeter). Värdet på byggnadsvirke för renovering och byggande av jordbrukets byggnader beaktas inte. För det gäller tyst kvittning. Det värdet ska följaktligen inte heller tas upp som inkomst i skogsbruket.
Det finns inte utrymme att räkna virkesavdraget i blanketten. För det måste man ha separata anteckningar. I exemplet är värdet på eget virke som använts i jordbruket 156,66 euro. Det är 80 fastkubikmeter slanor till flis och 2 kubikmeter gagnvirke.
Det sammanlagda värdet av eget virke som använts i jordbruket utgör skattepliktig inkomst i skogsbruket (se blankett 2C punkt 4.1). Skogsbrukets kapitalinkomst stiger alltså i samma utsträckning som jordbrukets resultat (ofta förvärvsinkomster) sjunker. Lönsamheten i att anteckna det egna virket beror då på om jordbruket genererar förvärvsinkomst och dess marginalskatt.
Dagtraktamente och kilometerpeng
För enskilda jordbrukare är reglerna gällande tilläggsavdragen för tillfälliga arbetsresor och privatbilens jordbrukskörslor samma som förut. Dödsbon och sammanslutningar behandlas på speciellt sätt. När delägare i dödsbon och sammanslutningar använder sina privata bilar för jordbrukskörslor kan dödsboet respektive sammanslutningen betala kilometerersättning (0,43 euro per kilometer) åt delägaren. Den kilometerpengen dras av i dödsboets/sammanslutningens deklaration och är skattefri för mottagaren.
Om dödsboet/sammanslutningen inte har betalat kilometerersättning åt delägaren kan man dra av bilens verkliga kilometerkostnader (inklusive avskrivning), vilket givetvis förutsätter att bilens kostnader är bokförda. Om inte heller det är gjort återstår alternativet att dra av privatbilens jordbrukskörslor enligt den kilometertaxa som tillämpas för arbetsresor mellan bostaden och arbetsplatsen, det vill säga 0,25 euro per kilometer.
Tilläggsavdrag
Tilläggsavdragen redovisas på sidan 3 i blankett 2. Jordbrukarfamiljen i exemplet brukar använda den privata personbilen för längre jordbrukskörslor. Enligt kördagboken uppgår de till 822 kilometer. Privatbilens utgifter är inte till någon del avdragna i jordbruksbokföringen. I exemplet yrkar man på att tilläggsavdraget för privatbilens jordbrukskörslor ska vara 822 kilometer á 0,43 euro per kilometer, det vill säga sammanlagt 353,46 euro.
I exemplet yrkar man på tilläggsavdrag för tillfälliga arbetsresor för tre längre (längre än 10 timmar, 42 euro) och sju kortare (6–10 timmar, 19 euro) arbetsresor. Några ökade levnadskostnader har inte antecknats (avdragits) i jordbruksbokföringen. Sålunda blir det totala tilläggsavdraget antalet resdagar multiplicerat med maximibeloppet per resdag.
Arbetsrum
Arbetsrumsavdraget är antecknat i punkt 11, sidan 2, enligt det som en löntagare får dra av om det egna arbetsrummet används för förvärvande av huvudförvärvsinkomst. Normbeloppet för det är 900 euro. I exemplet är det fråga om ett heltidsjordbruk där bägge makarna jobbar på gården. Ett rimligt krav är då att man får ett avdrag som är lika stort som löntagarens. På en växtodlingsgård kan det vara mera relevant med den lägre normen vilken skatteförvaltningen rekommenderar i samtliga fall, det är 450 euro.
Jordbrukets resultat och företagaravdraget
Efter att eventuell utjämningsreservering är hanterad och räntorna avdragna kan jordbrukets beskattningsbara resultat räknas fram på sidan 2 i blankett 2. I exemplet blir det 72.171,02 euro. Härifrån avdras 5 procent företagaravdrag så att det beskattningsbara resultatet blir 68.562,47 euro. Det beloppet delas sedan i en kapital- resp. förvärvsinkomstandel.
Inkomstandelarna fördelas sedan ännu på respektive make. Också här ska man fundera på fördelningarna, speciellt gällande förvärvsinkomstandelen. Om ena maken har förvärvsarbete utanför gården lönar det sig oftast att styra en större andel av jordbrukets förvärvsinkomst på den andra maken.
Företagaravdraget och fördelningarna behöver inte beräknas i deklarationsblanketten, de görs automatiskt av skattemyndigheterna. För delägarna i en sammanslutning dras företagaravdraget av från delägarens andel av sammanslutningens nettoresultat.
I praktiken betyder företagaravdraget att jordbrukets resultat, på vilket skatterna räknas, sänks med 5 procent. Det betyder i sin tur mindre skatt. Den absoluta skatteeffekten är beroende på vars och ens marginalskatt. Vid låga inkomster (= låg marginalskatt) kan den vara nästan obefintlig och vid högre inkomster blir skatteeffekten drygt 2,5 procent av jordbrukets resultat.
Om resultatet blir negativt kan man välja mellan att låta myndigheterna fastställa en förlust för jordbruket eller yrka på att dra av förlusten (eller en del av den) från årets kapitalinkomster, till exempel från skogsbruket. En fastställd förlust dras av under kommande 10 år under förutsättning att man presterar positiva resultat i jordbruket. Ytterligare kan konstateras att företagaravdraget inte alls beaktas om verksamheten är förlustbringande.
Förmögenheten och skulderna 31.12.2019
Tabellen med tillgångarna och nettoförmögenheten finns på sidan 4. De tillgångar och skulder i slutet av år 2019 som här antecknas har inte så stor betydelse för beskattningen 2019. Uppgifterna påverkar nämligen inte inkomstbeskattningen det året. Summorna fås i huvudsak från andra delar av deklarationsblanketten eller från beskattningsbesluten. Följ anvisningarna, här ges endast några kommentarer.
Summan i punkt 2 (produktionsbyggnader) ska endast omfatta de byggnader vars maximala avskrivningsprocent är 10 eller högre. Bostadsbyggnader (maximal avskrivning 6 procent) behandlas på ett annat sätt i punkt 3. Deras skattevärde fås från fastighetsskatteutredningen.
Beloppet i punkt 6 i deklarationsexemplet är utgiftsresten för asfalteringen. Separat köpta rättigheter räknas in i nettoförmögenheten till ett värde som är lika med den oavskrivna utgiftsresten. Köpta stödrättigheter som ha avdragits på en gång som en årsutgift har ingen utgiftsrest och kan följaktligen då inte heller tas med.
Efter avdrag av skulderna fås nettoförmögenheten för år 2019 i exemplet, 213 567,74 euro. Den ligger som grund för kapitalinkomstandelen 2020. I själva verket är det inte den slutliga nettoförmögenheten utan endast ett närmevärde eftersom summorna i punkterna 1 och 3 gäller ”fel” (föregående) årsskifte när man har tagit dem från beskattningsbeslutet respektive fastighetsskattebeslutet.
Andelsandelar
Som värde på andelar (och aktier) i punkt 5 använder man andelens matematiska värde utgående från bolagets nettoförmögenhet i senaste bokslut. Det är inte samma som den inbetalda (eller innehållna) andelsinsatsen. Även obetalda andelar får beaktas. De obetalda andelarna antecknas sedan som skuld värderade enligt det nominella värdet. Bolagen brukar skicka ut redogörelser över situationen för deklarationen.
I exemplet är det fråga om tre LSO-andelar vars värde enligt bolagets redogörelse är 6 760,20 euro per andel (värdet är från 2018, nominellt värde 2.000 euro per andel).
Nettoförmögenhet för 2019 års kapitalinkomstandel
Nettoförmögenheten som ligger som grund för kapitalinkomstandelen 2019 bestäms utgående från situationen i slutet av år 2018. Den nettoförmögenheten hittar man i beskattningsbeslutet för 2018 (Övriga specifikationer: Jordbruk: Jordbrukets nettoförmögenhet under skatteåret).
Det beloppet justeras dock ännu utgående från de under år 2019 utbetalda lönerna (punkt 12 sidan 4). Av de under 2019 utbetalda, förskottsinnehållning underkastade lönerna (4.000 euro) sätts 30 procent till nettoförmögenheten 31.12.2018. Det görs av skattemyndigheterna oberoende av om man vill det eller inte. Den summan kommer således att höja nettoförmögenheten och därmed också kapitalinkomstandelen för år 2019. Förvärvsinkomstandelen sjunker i motsvarande grad.
Den maximala kapitalinkomstandelen för år 2019 är sedan 20, 10 eller 0 procent av den på så sätt korrigerade nettoförmögenheten i slutet av föregående år.
Nettoförmögenheten som bestämmer kapitalinkomsten
Nettoförmögenheten och den därpå relaterade maximala kapitalinkomstandelen kommer i exempelfallet att bli följande:
Nettoförmögenhet 31.12.2018 (från beskattningsbeslutet 2018) 224.402,48 €
30 % av löner utbetalda 2019 (0,3 x 4 000) + 1.200,00 €
Nettoförmögenhet som ligger som grund för kapitalinkomstandel 2019 = 225.602,48 €
Den automatiska och samtidigt maximala kapitalinkomstandelen 20 procent innebär således att jordbrukets resultat med beaktande av företagaravdraget (68.562,47 euro) delas så att 45.120,50 euro (20 procent av 225.602,48 euro) är kapitalinkomst och resten, 23.441,97 euro, är förvärvsinkomst. Eftersom makarna äger och driver gården tillsammans till lika stora delar delas ännu dessa belopp jämnt mellan makarna.
Val av kapitalinkomstandelens storlek
Utgångsläget är att kapitalinkomstandelen är 20 procent av den aktuella nettoförmögenheten. Om det är fördelaktigt kan man sedan göra anspråk på att kapitalinkomstandelen ska vara 10 procent av nettoförmögenheten eller att hela företagsinkomsten ska räknas som förvärvsinkomst, det vill säga att kapitalinkomstandelen är 0 procent. Det är skäl att notera att man inte behöver välja lika som föregående år utan väljer det alternativ som är bäst.
Man måste yrka på lägre kapitalinkomstandel
Den som önskar 10 procent av nettoförmögenheten som kapitalinkomstandel ska yrka på det genom att sätta ett kryss i rätt ruta i punkt 10 på sidan 4. I exempelfallet kommer kapitalinkomstandelen då att sjunka från 45.120,50 euro till 22 560,25 euro (10 procent av 225.602,48 euro). Därmed kommer förvärvsinkomstandelen att öka med motsvarande belopp, från 23.441,97 euro till 46.002,22 euro.
Den som vill att hela jordbrukets resultat ska vara förvärvsinkomst ska sätta kryss i motsvarande ruta i punkt 10. Då räknas hela företagsinkomsten i exemplet, 68.562,47 euro, till förvärvsinkomst.
Förvärvsinkomsten är alltid som lägst när kapitalinkomsten är 20 procent av nettoförmögenheten. När man sedan yrkar på att kapitalinkomsten ska vara 10 procent eller 0 procent sjunker alltså kapitalinkomstandelen medan förvärvsinkomstandelen stiger med motsvarande belopp. Det att förvärvsinkomstandelen blir större och i hur stor utsträckning är den springande punkten när valet ska avgöras. Närmare bestämt är det marginalskatten på förvärvsinkomsten när den stiger inom ett givet inkomstintervall som är avgörande. Därvid måste båda makarnas samtliga förvärvsinkomster tas i beaktande, inte bara förvärvsinkomstandelen från jordbruket. Nettoförmögenheten har också betydelse eftersom den bestämmer hur mycket förvärvsinkomstandelen förskjuts.
Att ge enkla, allmängiltiga och entydigt korrekta rekommendationer för valet av kapitalinkomstandel är inte möjligt. Det att skatten på kapitalinkomster har blivit mera progressiv försvårar ytterligare saken. Egentligen borde varje enskilt fall räknas separat. Speciellt om företagarmakar har olika stora förvärvsinkomster och/eller kapitalinkomsterna är över 30.000 euro. Att räkna manuellt är rätt krångligt, men med hjälp av ett databokföringsprogram går det ganska smidigt.
Marginalskatt
Marginalskatten på förvärvsinkomster varierar beroende på inkomstens storlek. Marginalskatten anger hur mycket skatt man får betala till om inkomsten stiger med ett visst belopp. Den progressiva statsskatten och att olika automatiska avdrag stiger och sjunker när inkomsten ändrar påverkar marginalskatten. Till exempel det att ett avdrag sjunker när inkomsten ökar höjer upp marginalskatten. Marginalskatten på förvärvsinkomster stiger med ökade inkomster. Den påverkas dessutom av kommunskattens (och eventuellt kyrkoskatt) storlek. Räknat med en kommunskatt på 19,25 procent samt kyrkoskatt 1,35 procent är marginalskatten cirka 31 procent i största delen av inkomstintervallet 17.600–26.400 euro. Cirka 40 procent på förvärvsinkomster mellan 26.400 och 43.500 för att stiga till cirka 45 procent på inkomster mellan 43.500 och 76.100. Därefter stiger marginalskatten till nästan 55 procent. Marginalskatten på kapitalinkomster är 30 procent på den del av kapitalinkomsterna som understiger 30.000 euro. På överskjutande delen är den 34 procent. Denna ökade progressivitet av kapitalinkomstskatten inverkar också på valet av kapitalinkomstandel.
Huvudregeln är att när marginalskatten på förvärvsinkomster är lägre än marginalskatten på kapitalinkomster (30 eller 34 procent) ska man välja en lägre kapitalinkomstandel. Och, på motsvarande sätt, när marginalskatten på förvärvsinkomster är högre än motsvarande på kapitalinkomster ska man föredra en högre kapitalinkomstandel (och därmed lägre förvärvsinkomst).
Nedan följer ett försök att ge några generella rekommendationer för valet. Inkomstgränserna nedan gäller för en person och den skattskyldigas samtliga förvärvsinkomster ska beaktas. Om båda makarna jobbar på gården och delar inkomsten jämnt kan beloppen dubbleras när man ser det ur hela gårdens synvinkel (blankett 2).
Förvärvsinkomst att föredra
Allmänt taget ska man välja kapitalinkomstandelen 0 procent (det vill säga att hela inkomsten blir förvärvsinkomst) när förvärvsinkomsterna är små. Speciellt ska man välja detta alternativ då de totala beskattningsbara förvärvsinkomsterna håller sig under 17.600 euro per skattskyldig oberoende av vilket kapitalinkomstalternativ man väljer.
Gränsen 17.600 euro kommer av att statens inkomstskatt då kommer in i bilden. I praktiken är gränsen lite högre beroende på att inkomstskatten till staten fastställs på inkomsten efter att dagpenningpremien är avdragen. Dagpenningpremien är 1,54 procent och räknas för en jordbrukare på den så kallade LFöPL-arbetsinkomsten. Den varierar med andra ord från gård till gård oberoende av resultatet. Därför används här summan 17.600 euro.
Så stor kapitalinkomstandel som möjligt
Generellt sett ska detta alternativ användas när inkomsterna är höga och/eller den skattskyldiga jordbrukaren har förvärvsinkomster utanför jordbruket i betydande grad.
(Fet) Man ska föredra en kapitalinkomstandel på 20 procent av nettoförmögenheten om förvärvsinkomsten då är över 17.600 euro och speciellt om den stiger en bit över 25.000 euro om man yrkar på något av de övriga alternativen (10 eller 0 procent) (fet slut) varvid förvärvsinkomstandelen som sagt alltid blir högre.
Om förvärvsinkomsten rör sig i intervallet 17.600–26.400 euro när man betraktar de olika kapitalinkomstalternativen måste man räkna vilket alternativ som är det förmånligaste. Kommunskattens storlek inverkar. En låg kommunskatt och/eller det att man inte hör till någon församling leder till att tumregeln ovan inte håller. Däremot ju högre kommunskatten är desto sannolikare är det att man ska välja 20 procents alternativet. Höga kapitalinkomster (högre än 30.000 euro) påverkar också valet. Trösten på den här punkten är att man inte förlorar stora summor i skatt om man skulle välja fel.
I vissa fall 10 procent kapitalinkomstandel
Om man inte passar in i de ovanstående grupperna, om förvärvsinkomsterna rör sig på bägge sidor om 17.600 euro kan man använda (fet) tumregeln att välja det alternativ där förvärvsinkomsten stannar närmast gränsen 17.600. (fet slut) Den regeln håller inte alltid, men vid nettoförmögenheter under 100.000 euro per skattskyldig innebär ett felval i det här fallet endast en förlust på några tiotal euro. Det kan man bra tolerera.
Största felet med den enkla tumregeln här ovanför sker om nettoförmögenheten är högre än 100.000 euro och förvärvsinkomsten vid 0 procent kapitalinkomstandel är under 40.000 euro. Förvärvsinkomsten blir då rejält under 17.600 (kan till och med bli nära 0) om man väljer 20 procents alternativet. Då är det inte bra att blint följa denna tumregel. Alternativet 10 eller 0 procent kan vara fördelaktigare trots att man inte med det hamnar närmast gränsen 17.600 euro med förvärvsinkomsterna. Ett felval i det läget kan innebära förlust på flera hundra euro, till och med mera än 1.000 euro.
Val av kapitalinkomstandel i exemplet
I exemplet är jordbrukets resultat (efter företagaravdraget) cirka 34.300 euro per företagarmake. Företagaren har lite högre förvärvsinkomst som en följd av skattepliktigt leveransarbete (cirka 185 euro). Att göra anspråk på att hela inkomsten ska vara förvärvsinkomst blir knappast aktuellt. Marginalskatten är så hög att det lönar sig att sänka förvärvsinkomsterna till förmån för kapitalinkomster.
Om man väljer en kapitalinkomstandel som är 20 procent av nettoförmögenheten blir förvärvsinkomsten för respektive make drygt 11.700 euro och när man väljer 10 procent stiger den till cirka 23.000 euro. Nettoförmögenheten är cirka 113.000 euro per make. Här befinner vi oss alltså nu i det besvärligaste intervallet då det är lite svårt att säga. Uppenbarligen är det dock 10 procents kapitalinkomstandel som gäller i det här fallet. Den enkla tumregeln ovan att välja den kapitalinkomstandel där förvärvsinkomsten stannar närmast 17.600 euro stämmer alltså inte. Det beror på att förvärvsinkomsten faller 5.900 euro under 17.600 euro när man väljer 20 procents kapitalinkomstandel. I det fallet är marginalskatten nästan hela vägen under 20 procent, det vill säga klart under marginalskatten på kapitalinkomster vilket gör att det lönar sig att höja förvärvsinkomsterna och sänka kapitalinkomsterna.
En kontrollräkning visar att om man väljer den högre kapitalinkomstandelen får båda makarna sammanlagt betala skatter och avgifter cirka 18.600 euro (totala skatten, inkluderar även kapitalskatt på skogsbrukets resultat och förvärvsinkomstskatt på skattepliktigt leveransarbete). Om man skulle välja den lägre kapitalinkomstandelen 10 procent (och samtidigt högre förvärvsinkomstandel) blir skatterna sammanlagt 17.200 euro. I exemplet är skillnaden alltså stor, man förtjänar 1.400 euro genom att sätta kryss vid punkt 10 på sidan 4. Ifall man i misstag skulle göra anspråk på att hela inkomsten ska vara förvärvsinkomst skulle skatterna bli drygt 18.200 euro, alltså en skillnad på cirka 1.000 euro.
Men många faktorer kan vända på steken i deklarationsexemplet. En lägre kommunskatt eller det att man inte hör till någon församling inverkar så att företagsinkomsten i sin helhet som förvärvsinkomst skulle vara förmånligare.