Erik Nygård har varit kobonde i Helsingby i snart 50 år. Trots att han egentligen är pensionär numera är det fortfarande liv och rörelse i hans ladugård.
Innan LF-intervjun äger rum en måndagsförmiddag i slutet av oktober har Snellman varit på besök och hämtat fem slaktdjur hos Erik Nygård i Helsingby.
– Man får vänta länge på att slaktleveranserna verkställs nuförtiden. Hämtningarna och transporterna till Jakobstad brukar ske ett par gånger om året, säger han.
Erik Nygård är en av få kvarvarande kobönder i den här delen av Korsholm. Vid fyllda 68 år är Nygård egentligen pensionär.
Samtidigt har han förmånen att vara vid god vigör fysiskt sett. Han fortsätter oförtrutet med sin djurhushållning i utpräglad småskalig anda.
– Det är inte någon stor verksamhet idag. Efter dagens försäljning har jag åtta kor, en kviga samt några kalvar och tjurar kvar i ladugården. Några fulla arbetsdagar handlar det inte längre om. Men rutinsysslorna i fähuset tar åtminstone ett par timmar dagligen.
– För närvarande är några mjölkleveranser inte aktuella från den här gården. Men det blir förmodligen aktuellt igen snart efter några semineringsinsatser tidigare i år, tillägger Nygård.
Byggt upp djurhushållning från grunden
Erik Nygård har drivit sin produktionsgård sedan 1976 då han tog över hemmanet efter att hans far Ruben Nygård hade gått bort.
– Det fanns några kor och andra djur på gården innan jag inledde min verksamhet. 1977-78 uppförde jag ladugården, mestadels med egna arbetsinsatser och med material från de produktionsbyggnader som fanns här på området tidigare.
Under nästan fem decennier har Nygård varit om många förändringar och moderniseringar inom mjölkbranschen och jordbruket.
Han har skött det mesta arbetet på egen hand. Han minns tiderna då mjölkborden var i användning och det var mjölkkannor som gällde.
– Under årens lopp har jag hunnit sända mjölk till allt från det lokala dåtida mejeriet i Helsingby till Maitosuomi. På 1970-talet producerades det tidvis för mycket mjölk så det kunde vara svårt att få mjölken såld.
– På den tiden hade mjölkbönder rätt till endast sju lediga dagar om året.
Småningom kom andra milstolpar såsom Finlands EU-inträde och mjölkkvoter med i bilden.
– På 1990-talet breddade jag min produktion med köttdjur. Jag skaffade också en balmaskin. Jag utförde även balningsarbeten åt andra jordbrukare, säger Nygård.
Som mest har Nygård sammanlagt haft ett 40-tal djur i sin besättning. Det var för ungefär 15 år sedan.
– En utfodringsrobot, som inte längre används, anskaffades också till anläggningen, tillägger han.
Ämnar fortsätta ytterligare något år
Erik Nygård har tidigare odlat foderspannmål till sina produktionsdjur. Idag är fodret i huvudsak gräsbaserat.
– Jag har tillgång till cirka tolv hektar odlingsmark. Jag brukar också få ta till vara gräs från andras spannmålsfält. Den totala arealen uppgår i praktiken till cirka 20 hektar. Kraftfoder brukar jag köpa in till anläggningen.
– I år har grässkördarna varit goda, även om kvaliteten har kunnat variera en del från område till område, säger Nygård.
De ökade produktionskostnaderna och andra prisstegringar är betungande realiteter för alla jordbrukare idag.
– Ytterligare en aktuell förändring och utmaning är att minimängden levererad mjölk kommer att höjas från 250 till 300 liter vid årsskiftet. Fram till det här året var gränsen 200 liter, framhåller han.
Nygård, som är ensamstående, säger att han har för avsikt att fortsätta med sin djurhushållning i ett eller två år till.
– Sannolikt kommer jag att försöka sälja anläggningen.
– Jag tror att det kommer att finnas små mjölkgårdar också i framtiden. Några fördelar är att mindre enheter inte är lika arbetsintensiva och kostsamma som större gårdar, betonar Nygård.