I Pedersörenejden har älgstammen reducerats kraftigt de senaste åren. I Esse underskrids antalet älgar per tusen hektar nu målet. Men samtidigt är stammen för stor på andra områden och det gör att det råder delade meningar om beskattningen av stammen.
– Nu visar kartprogrammet i telefonen att hundarna har hittat en älg. Vi får se om den kommer hitåt. Det här är ungefär 2,3 kilometer från där jag står, säger Mattias Kanckos, verksamhetsledare för Pedersörenejdens jaktvårdsförening.
Förra helgen stod han på pass i egenskap som jägare i Esse älgjaktlag. Det var jaktlagets andra helg med älgjakt och fram till dess hade man fällt sex kalvar och två tjurar på tre jaktdagar. Totalt har jaktlaget till årets jakt tilldelats endast femton licenser.
– För cirka tio år sedan fällde vårt jaktlag närmare hundra älgar och på 1980-talet kunde den siffran uppgå till 180. På ett drev kunde man jaga ut femton älgar så det är inte alls lika intressant längre att stå på pass, säger Kanckos.
För att det ska vara lockande med älgjakt också i framtiden kan stammen inte minska i samma takt, menar han.
– Det är nu helt enkelt för få älgar och det blir för få och för händelselösa jaktdagar för att det ska vara intressant att börja med den här jakten.
Kritik från markägarhåll
De senaste åren har det från markägarhåll riktats kritik mot att älgstammen ställvis är för hög. Det som man bland annat från ÖSP fört fram är att målen för älgtätheten på de tre älgförvaltningsområdena som omfattar Kust-Österbotten är för höga.
Pedersörenejdens jaktvårdsförening hör till RaPo 2-området som har ett mål på 3-3,5 älgar per tusen hektar. Enligt senaste beräkningar understigs de målen på Pedersörenejdens jaktmarker och var efter fjolårets jakt 2,8 älgar per tusen hektar.
– Samtidigt överstigs målen för älgtätheten i andra områden på samma förvaltningsområde, till exempel i Vörå- och Vasanejden. Eftersom vi ligger under målen måste vi göra vår egen beskattningsplan och det här kan vara svårt för många att förstå när siffrorna visar att målet för älgtätheten överstigs totalt på älgförvaltningsområdet, förklarar Kanckos.
Något som också har väckt uppmärksamhet i Pedersörenejden är att förhållandet ko-tjur är 1,19 när målet är 1,5. Det betyder i praktiken att målet är att det ska finnas 2 kor per tjur, men nu finns det alltså för många tjurar i förhållande till älgkorna. Det har gjort att jägarna i området måste fokusera på att fälla fler tjurar, vilket också har väckt debatt.
– Det har gjort att felaktiga uppgifter figurerat om att vi ska skjuta 100 procent tjurar i år, men det stämmer inte. Vi räknar med att några kor fälls och det skedde redan förra helgen i misstag. På grund av förhållandet måste vi nu fälla mer tjurar och siffrorna vi har att tillgå utgår direkt från viltforskningen, säger han.
Dialogen har förändrats
Enligt Kanckos har det skett en förändring i dialogen kring beskattningen av älgstammen. På 2010-talet när stammen kraftigt översteg målet för älgtätheten fick jägarna enligt honom inte lika mycket kritik från bland annat markägarna.
– Då var målen gemensamma och alla jobbade för att få ner stammen. Men nu verkar det som att målen skiljer sig starkt och som jägare här i Pedersörenejden menar jag att vi inte längre kan minska stammen här.
Kanckos upplever att kommunikationen mellan markägare och jägare fortfarande fungerar. Men det som han tycker har förändrats är att helhetsperspektivet saknas.
– Det följer kanske en allmän trend i samhället: Man ser inte längre helheten utan till det egna. Nu finns en del större skogsägare som direkt hotar med uppsägningar av jaktarrendet om de inte exakt får sin egna vilja igenom. Kraven på jägarna ökar och så var det inte förr utan då såg man helheten och upplät marken för jakt trots att man kanske var av annan åsikt.
– Det tycker jag är konstigt med tanke på att vi här har en älgstam som är bara hälften så stor som den var för tio år sedan. Det finns inget som tyder på att vi får en överstor stam snabbt trots att vi tillfälligt minskar antalet licenser, säger han.
Enligt honom har älgskadorna i plantskogarna minskat radikalt i området. I år har endast två värderingar gjorts på Pedersörenejdens område.
– Förr kunde vi ha ofattbart omfattande älgskador och på ett litet kalhygge kunde det vara tjugo älgar vintertid. Så skogsägarna här är nöjda, men när jägarna inte längre vill minska älgstammen ytterligare väcks direkt en oro.
Slutar jaga älg
Enligt honom kan det kosta cirka 3.000 euro att börja jaga älg. För att som ung jägare komma med krävs årligen också talkoarbeten, möten, förberedelser och träning.
– Den årliga kostnaden för att vara med är nästan densamma om vi har två eller tjugo älgar att skjuta och den minskade stammen här bidrar till att färre unga kommer med i älgjakten. För mig personligen är det här också sista året jag är med i älgjakten för det har blivit för ointressant och jakten för teknisk, säger han.
På grund av att älgstammen områdesvis underskrider målen för älgtätheten tror Kanckos att den traditionella älgjakten som ett evenemang som engagerar hela byn kommer att upphöra.
– Älgjakten fortgår nog också i framtiden men den nuvarande jakten är dimensionerad för en större älgstam än vad vi har i dag. Så den traditionella jakten tror jag upphör på lite längre sikt om älgstammen hålls vid eller under 3 älgar per 1.000 hektar. Det här kan kanske vara svårt att förstå för jägare i Vasanejden men det gäller delvis redan på vårt område.
En annan orsak till hans beslut är att han i många år har haft jaktfrågor i princip som arbete. Men en annan som också påverkar är att han upplever att beslutsfattandet har kommit för långt bort från de lokala jägarna.
– Som jag upplever det styr älgskötselområdet och den nationella viltforskningen för mycket. Det är för mycket byråkrati och det blir för komplicerat och många lokala jägare upplever att vi kan påverka för lite. Det tycker också jag, säger Kanckos.
Något han därför skulle vilja göra i Pedersörenejden är att få ner licensinnehavarna från tre till en. Det skulle underlätta förflyttningen av licenser om det ställvis på ett område finns mer älg än uppskattat.
– Men det har vi tyvärr inte fått igenom ännu och det är synd för enligt mig skulle det göra systemet mera flexibelt och att vi kan bestämma mera på lokal nivå om älgförvaltningen.
Kommer du att fortsätta som verksamhetsledare för Pedersörenejdens jaktvårdsförening?
– Jo det kommer jag att göra åtminstone ett år till. Jakten är en livsstil för mig och jag kommer att fortsätta jaga annat vilt också i framtiden, säger Kanckos.