Insamlingen av lantbruksplast fungerar fortfarande väldigt olika på olika områden och också prisskillnaderna är stora. I Åbolands skärgård blir priserna för plastinsamling skyhöga på grund av transportkostnaderna och höga priser har också drabbat producenter i vissa delar av Österbotten.
SLC och plastinsamlingsföretaget Itä-Suomen Murskauskeskus har ingått ett samarbete om insamling av sorterad lantbruksplast för återvinning till ett förmånligt medlemspris om 30 euro per ton plus moms. Nät skall vara packade i storsäckar och kostar 90 euro per ton plus moms.
Avhämtningstjänsten inkluderar hämtning av plasten från gården till samma pris i hela Fastlandsfinland, med undantag för skärgårdsområdena och Åland. Där har Murskauskeskus inte lyckats förhandla om priset med det transportbolag som sköter upphämtningen av plasten.
– För avhämtning på områden som har färjförbindelse har det blivit hutlöst dyrt att bli av med sin lantbruksplast, säger SLC Åbolands verksamhetsledare Helena Fabritius.
Murskauskeskus debiterar 45 euro per halvtimme, det vill säga 90 euro i timmen, från och med att bilen stannar i färjkön på fastlandssidan till att den är tillbaka på fastlandet. Debiteringen sker alltså både för kör- och lastningstid.
– Skärgårdsborna skulle eventuellt ha förståelse för att företaget debiterar för tiden i färjkön, men inte för körandet på vanlig landsväg ute i skärgården. Jag har varit i kontakt med Murskauskeskus och vi har erbjudit oss att hjälpa till med att koordinera plastinsamlingen i Åbolands skärgård så att bilarna skulle bli fulla, men det gick inte att diskutera med dem om priset för transporten, berättar Fabritius.
Dyrt och besvärligt i Åbolands skärgård
Potatisodlare Pontus Franzén i Nagu berättar att han återanvänder plasten så länge det går på åkrarna och att han brukar samla i cirka 3 år innan han för bort plasten.
– Jag har varit i kontakt med Murskauskeskus och kommit till att frakten för oss inte skulle bli totalt oskälig eftersom vi befinner oss nära färjan. Men att anlita dem skulle nog förutsätta att frakten skulle fördelas rättvis på de kunder som finns i närheten.
Överlag är dock Franzén mycket kritisk till fraktkostnadernas storlek.
– Merkostnaden för oss i skärgården borde täckas med statliga medel. Man kan ännu förstå att det blir en kostnad att sitta stilla i färjkön och på färjan, men att det kostar extra att köra över Nagu och Korpo på statliga vägar är hutlöst.
Franzén anser också att eftersom plast är ett avfall som kan återanvändas så borde mottagningsavgiften per ton vara så låg som möjligt.
– Som det nu är får man känslan att det blir dyrare att skicka bort plasten än att köpa den. Det värsta tänkbara scenariot är att folk börjar hitta på egna lösningar, vilket kommer att ske om det inte går att bli av med avfallsplasten till en rimlig kostnad.
Läget är mycket beklagligt
Potatisodlaren Stefan Karlgren i Houtskär, Mossala, bor ”så långt ut man kan komma” i skärgården. Han berättar att han senast skickade iväg plast och fiberduk för två år sedan.
– I somras blev det inte av på grund av de dyra priserna.
Han konstaterar att två år känns som en onödigt lång period att samla plast eftersom högarna på gården hinner bli ganska skrymmande. Den stora hjort- och rådjursstammen gör att plasten trampas sönder snabbare än normalt och stora delar av arealen måste därmed förnyas varje år.
– Läget är mycket beklagligt. Att kostnaderna blir orimliga gör ju att det känns som om man sporras till att bli miljöbov och ta saken i egna händer. Med samarbete mellan odlarna och plastinsamlingen borde man kunna få till stånd ett fungerande system till vettigt pris.
På Åland finns det idag överhuvudtaget ingen samorganiserad insamling av lantbruksplast.
– Olika lantbrukare gör på olika sätt. Vissa kör själva bort sin plast, andra beställer hämtning. Plasten körs sedan till fastlandet eller till Sverige eftersom vi inte har någon plaståtervinning, säger Sue Holmström, VD på Ålands producentförbund.
Hon beklagar att det inte finns någon samsyn kring detta, men konstaterar att det varken finns möjligheter till återvinning eller förbränning på Åland.
– Man skulle ju väldigt gärna se att plasten återvanns till en rimlig kostnad eftersom plasten borde ses som en resurs och inte ett avfall.
Stora variationer i Österbotten
I Österbotten finns det enligt ÖSP:s ombudsman Fredrik Grannas både ställen där plastinsamlingen fungerar exemplariskt och andra ställen där det förekommer stor kritik bland producenterna.
– I norra delen av Österbotten fungerar det kommunägda avfallshanteringsbolaget Ekorosk och där har vi inte fått ett enda klagomål. I mellanområdet nära Vasa används det kommunala bolaget Stormossen, som upplevs vara dyrt. På de södra områdena fungerar Botniarosk och någon kritik på det området har inte nått våra öron, uppger Grannas.
Överlag upplever många producenter speciellt på Stormossens område att det är trist att plasten bränns upp eftersom den borde ha ett energivärde.
– Önskemålet bland producenterna skulle vara att plasten skulle anses så pass värdefull att priset för att bli av med den skulle motivera till att sortera den och förvara den inomhus. Som det nu är förvarar de flesta den ute, varpå den blir våt och smutsig och dessutom väger mycket.
Nötköttsproducenten Kjell Alm i Vörå är mycket missnöjd med hur insamlingen går till på Stormossens område.
– Det är så uselt det bara kan vara. Tidigare använde jag ett företag i Laihela som tog emot balplast till ett pris på 30 euro tonnet. När den verksamheten upphörde blev det Stormossen istället, där jag senast fick betala 625 euro för tre ton för plast som gick till förbränning. Jag kontaktade dem och blev illa bemött.
Därför har Alm nu samlat 5-6 ton, som han inte vet vad han skall göra med.
– För jag det till Stormossen får jag säkert betala närmare 1.000 euro.
Alm säger också att ifall plastinsamlingen skulle fungera till ett vettigt pris så skulle han gärna beställa hämtning ett par gånger i året. Då skulle han också ha möjlighet att lagra plasten under tak.
Ekorosk i Jakobstad får beröm
Företaget Ekorosk i Jakobstad har däremot ordnat insamlingen av lantbruksplast på ett för bönderna exemplariskt sätt. Företaget ordnar med en balplastinsamling två gånger om året, då plasten hämtas på gårdarna. Systemet har byggts upp under många år och över 400 producenter är idag registrerade.
– Vi har hållit på i över 10 år och de senaste 5 åren har vi samlat två gånger per år, efter böndernas önskemål. Gårdarna är nuförtiden så stora att det blir stora mängder plast som man vill bli av med regelbundet, säger fältförman Mats Koivusalo.
Vid insamlingen faktureras enligt plastens kvalitet och hur länge lastbilen är på plats.
– Vi sköter lastandet och tar betalt för lastningstiden per halvtimme. I år är summan drygt 100 euro plus moms för 30 minuter, ifall plasten är ren balplast.
Enligt Koivusalo går det snabbt att lasta upp till flera ton ifall plasten är sorterad och möjligast ren. Plast av god kvalitet blir plastråvara och sämre delar går till förbränning.
Han understryker att det tagit tid att bygga upp det nuvarande systemet, men att kunderna är väldigt nöjda.
– Har man samlat plast på gården länge och plasten är osorterad och smutsig så blir det dyrt. Men när avhämtningen är regelbunden så hinner det inte samlas så mycket och man har ofta bättre möjligheter att förvara den. Vår service är så populär att jag får samtal från allt från Rovaniemi till Lahtis där folk frågar om vi kan komma och hämta deras plast.
Varierande praxis i Nyland
I Nyland berättar mjölkproducenten Kim Wickström att han för första gången har beställt plasthämtning av Murskauskeskus och väntar nu på att de ska komma.
– Priset är 30 euro per ton plus moms, så det är billigare än vad jag tidigare betalat. Jag brukar beställa hämtning en gång om året och brukar på årsbasis ha samlat 6-8 ton plast. Vi förvarar plasten utomhus och det är litet problematiskt att man måste ordna med asfalt eller cementgolv så att den ska hållas någorlunda ren. För att Murskauskeskus ska ta plasten måste den vara ren och sorterad och nät får inte finnas med, vilket förstås medför extra arbete för oss på gården.
I Liljendal uppger mjölkproducenten Kristoffer Nilsson att han samlar plastavfallet under tak och brukar föra det till Borgå avstjälpningsplats ett par gånger om året.
– Det är lättast för mig, men det som harmar mig litet är att plasten går som blandavfall och fraktas till Vanda där den bränns. Det borde ju finnas ett energivärde i den.
Men trots att Murskauskeskus erbjuder ett bra pris för upphämtning av återvinningsbar balplast har Nilsson inte anlitat dem. Han upplever att det skulle vara ett stort jobb att sortera nätet skilt från den övriga plasten.
– Som det nu är så behöver jag bara lasta allt på kärran och köra iväg det.
Nilsson förde ett lass på 1,5 ton förra veckan till Borgå avstjälpningsplats och betalade 280 euro, moms inkluderat.
Helmi Surakka, som ansvarar för upphämtningen av lantbruksplast på Murskauskeskus, säger att företagets förmånliga avhämtningspris på 30 euro per ton baserar sig på att plasten är ordentligt sorterad och ren.
– Har man mindre än de 2 ton som är vår minimimängd, är vi tvungna att fakturera en tilläggsavgift på 95 euro. Ibland har det också hänt att plasten trots allt inte är ren då vi kommit för att hämta den, och då kan vi inte ta emot den men blir ändå tvungna att fakturera för transporten. Därför lönar det sig att vara noga då man sorterar plasten.
Plastavfallet som Murskauskeskus samlar in transporteras till företaget Clean Plastic Finland i Sastmola i Satakunta som producerar plastgranulat.