I förra veckans LF beskrev ledarskribenten torven som ett inhemskt fossilt bränsle. Det bildas nytt torv varje år, mera än vi förbrukar.
Torven förnyas dock mycket långsamt och medelåldern för det torv som används uppskattas till 3.000 år. Fossila bränslen, som t.ex. stenkol har en ålder på 300 miljoner år. Enligt naturlagarna är inte torven därför fossil.
Politiken behöver dock inte följa naturlagarna. Inom EU vill man t.ex. ge en grön stämpel till fossil naturgas samtidigt som förnyelsebara energiformer som biogas och trä inte skulle klassas hållbart, eller åtminstone ska användningen av dessa begränsas.
I Finland klassades torven som icke förnybart genom ett politiskt beslut, efter lottdragning. Det beslutet måste vi leva med, men vi ska inte felaktigt tala om torven som fossilt.
Torven kunde vara en viktig energikälla och därtill är torven ypperligt strö till husdjursproduktionen och viktigt växtunderlag inom växthusnäringen.
Jan-Ove Nyman
verksamhetsledare för MTK Keski-Pohjanmaa
Svar:
Den främsta orsaken till att jag använde termen fossilt i det här sammanhanget är att förbränningen av torv ingår i EU:s handel med utsläppsrätter, som gäller just fossila bränslen. Det är i enlighet med den internationella klimatpanelen IPCC:s linje och det gäller fortfarande trots flera ihärdiga försök att ändra systemet.
Det här är också huvudorsaken till att torvförbränningen minskat, det kostar helt enkelt att bränna torv. Det stämmer att politiken inte behöver följa naturlagarna, men vi människor måste följa de politiska besluten.
I min text på ledarsidan talade jag för att användningen av torv som energikälla är att föredra framom olja och gas från Ryssland, speciellt i det förändrade säkerhetsläget, och att vi bör använda den i den utsträckning det är möjligt. Dessutom nämnde jag att torven kan användas som odlingsunderlag och strö.
Staffan Pehrman
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Landsbygdens Folk