Allemansrätten är en gammal nordisk sedvanerätt som ofta lovordas och gott nog så. Nyttjande av rätten förutsätter att inga skador, olägenheter eller störningar åsamkas markägare och andra rättsinnehavare eller naturen. Beklagligtvis är verkligheten alltför ofta en annan. Dessutom har nyttjandet av rätten fått former som indirekt kan leda till stora förluster för skogsägaren.
Allemansrätten har ett brett stöd bland medborgarna och gissningsvis är det störst bland människor utan märkbart eget markinnehav.
För en skogsägare som sett rättens avigsidor kan saken te sig något annorlunda. Villkoret om nyttjandets oskadlighet uppfylls inte alltid och skogsägaren är den som nästan utan undantag hamnar att lida.
Möjligheten till skadestånd är förutom i specifika fall oftast teoretisk.
Det finns flera olika källor till skador och andra förluster anslutna till allemansrätten, direkta och indirekta. De vanligaste är beskrivna i faktauppställningen här nedanför.
Allemansrätten kan ha sina sidor för skogsägaren - exempel | ||
|---|---|---|
| Källa till skada eller förlust | Typisk uttrycksform | Inverkan på skogsägaren |
| Ordinär användning av området | Slitage på mark, skador på plantor och träd, skräp och avfall, olovliga lägereldsplatser, illdåd och annan förstörelse | Tillväxtförluster, extrakostnader för upprensning och iståndsättande, risk för skogsbrand |
| Egenmäktigt utnyttjande av området | Samma som vid ordinär användning + spår efter körning med motorfordon, olovligt röjda skidspår och andra stråk, hugget och bortfört virke, dumpat skrot och avfall | Samma som vid ordinär användning + ökat svinn av träd och virke, sänkt natur- och rekreationsvärde för området |
| Upptrappad landskaps- och naturvårdsanpassning 1) | Överdriven användning av landskaps- och naturvårdande åtgärder, inoptimala skogsbruksmetoder, diskutabla skyddsobjekt | Minskade eller helt uteblivna virkesförsäljningsintäkter, nedsatt virkesproduktion, åtgärdsspecifika tilläggskostnader |
| Ökat skydd av vanlig ekonomiskog 2) | ”Brännmärkta” objekt, åtgärdsförbud, skyddsbeslut | Försvårad virkeshandel och lägre priser, risk för otillräcklig kompensation vid skydd |
1) Indirekt verkan: En för alla öppen skog medför lätt krav på hur den skall behandlas. Allemansrätten bidrar dessutom till en känsla av ägandeskap som får kraven att förefalla berättigade. Ett bekant påtryckningsverktyg är artfynd. Från ett enskilt fall är vägen kort till en regel som straffar på bred front.
2) Indirekt verkan: Möjligheten att fritt röra sig i skogarna ger nyckeln i hand till amatörbiologer och ideella intressegrupper att försöka hitta grunder för sina överdrivna mål.
De två första kategorierna påträffas kanske mest i skogar kring tätorter. De två indirekta källorna är element i en ”ond spiral” som fortgått sedan 1990-talet och är även nu mycket aktuell: nya krav, eftergifter och nya begränsningar och åter nya krav. Det traditionella skogsbruket blir allt mera trängt och farhågor börjar hysas om en nedtrappning av näringen.
Det känns på något sätt avigt att den som så att säga bjuder folk på den unika gratisrätten att fritt få ströva runt i skogarna och plocka bär och svamp själv hamnar och betala för det. Detta i all synnerhet då skogsägarna självmant har reagerat på allmänhetens rop om mjukare och naturvänligare skötselmetoder, vilket har skett allt annat än gratis.
Ibland argumenteras det att en del skador och förluster måste accepteras eftersom ingen fastighetsskatt betalas på skogsmark. Detta resonemang är inte relevant. I vågskålen mot fastighetsskatten skall sättas det att allemansrättigheterna kan nyttjas gratis. Skador och förluster är en sak för sig.
Problemen borde tas upp för en allvarlig diskussion. Hur skall man t.ex. hantera nedskräpningen och slitaget i skogarna kring tätorter. Huvudskyldiga är innevånarna på orten, vilka till och med från samhällets sida uppmuntras till aktiviteter ute i skog och mark. Man kan fråga sig varför skogsägarna skall få bära följderna av all denna trafik.
En annan kinkig fråga är nyttjandet av allemansrättigheterna i kommersiellt syfte. Den kommersiella bärplockningen har speciellt varit i skottgluggen, men också tjänster av typ naturturism har väckt diskussion. Kommersiella aktiviteter lämnar ofta en hel del spår efter sig och det är helt oacceptabelt att dessa skall belasta skogsägaren.
Ett avvecklande av allemansrätten är åtminstone inte i nuläget en realistisk och knappast heller önskvärd lösning. Samtidigt skall också alla tankar och förslag om skatter och avgifter på skogsmark begravas.
Anonym virkesproducent
Undantagsvis tillåter Landsbygdens Folk publicering av insändaren under signatur.