När coronapandemin ger vika ökar den globala konsumtionen och med den inflationen. Ännu syns däremot inga tecken på att inflationen skulle skena iväg, menar experterna.
När den globala konsumtionen börjat öka igen efter coronapandemin har också diskussioner väckts kring den stigande inflationen, berättar prognoschef Janne Huovari från Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT. Enligt Statistikcentralens beräkning var årsförändringen av konsumentpriserna 2,1 procent i april 2021, medan inflationen i mars var 1,3 procent.
– De senaste åren har centralbankerna försökt höja inflationen till en nivå kring två procent eftersom den varit problematiskt låg, säger Huovari. Det har däremot inte gett resultat. Att hushållen igen börjar konsumera är ett gott tecken, men istället har diskussionen väckts kring ifall inflationen kommer att fortsätta öka, och i så fall i vilken takt.
Dyrare produktionsinsatser
Huovari anser inte att risken för en mycket snabbt stigande inflation är aktuell för tillfället. Än så länge kan prishöjningarna ses som en normal motreaktion på de låga priser coronapandemin förde med sig.
– Förra året sjönk inflationen och nu stiger den på kort sikt, men min bedömning är att den inte skenar iväg. Risken existerar förstås alltid, men det finns inga tecken på till exempel en hyperinflation i dagens läge.
Huovari förklarar att den ökade efterfrågan på varor nu kan leda till att det blir brist på vissa varor och priserna höjs. När produktionen hinner i kapp efterfrågan balanseras läget. I jordbrukarens vardag känns märks prishöjningarna just nu i form av dyrare produktionsinsatser.
– Först steg foderpriserna, och sedan följde energi- och gödselpriserna efter. Främst är det däremot frågan om en justering tillbaka till den normala prisnivån efter fjolårets prissänkning.
Också priset på olja har stigit ordentligt efter fjolårets låga priser.
– I början av året såg vi dramatiska höjningar i bensinpriserna eftersom de kraschade för ett år sedan. De senaste månaderna har prisstegringen stannat av och prisnivån är nu lite högre än före coronan, vilket är i enlighet med förväntningarna eftersom skatterna också stigit något.
Stöd och lån mest sårbara
Inte heller Timo Jaakkola, jordbrukare och expert vid Lanterra Oy, ser inflationen som sin största huvudbry just nu. Ekonomiska risker är något en jordbrukare lever med varje dag.
– Lantbruket är ingen normal bransch ur ekonomisk synvinkel, eftersom prisnivån inte korrelerar med det allmänna ekonomiska förhållandet, säger Jaakkola. Istället är det överutbud av producerade gods som pressar priserna medan underskott höjer dem.
Priset på högre förädlade produkter påverkas mera av konjunkturen.
– Då kan efterfrågan sjunka när köpkraften försämras. För tillfället har konsumenterna däremot gott om pengar att köpa mat för, så marknaden för livsmedel har ännu inte påverkats.
Inflationen påverkar jordbruket mera direkt genom lantbruksstöden.
– Eftersom stödsumman hålls konstant oberoende av inflationen försämras köpkraften när priserna stiger. Man får inte längre lika mycket för pengarna. Det är ändå den största faktorn för varje enskild jordbrukarfamilj eftersom det direkt påverkar vardagen, säger Jaakkola.
Inflationen gnager också på lånens nominella belopp, och även om räntorna ännu är låga höjs de antagligen inom en snar framtid.
– För en gård med skulder kan det löna sig att fundera på ränteskydd om man inte redan gjort det, säger Jaakkola.
Lönsamhet måste vara utgångspunkten
Förutom ekonomiska risker måste jordbruket leva med risker inom väder, klimat, marknadssvängningar och politiska beslut. Det är frågan om ett högriskyrke, säger Jaakkola.
– Det finns så många rörliga delar också utanför den allmänna ekonomiska referensramen. Också den här våren ser vi att det inte alltid går som man tänkt sig. Men jordbruk ska inte handla om att med våld gömma frön och gödsel i jorden, utan utgångspunkten måste vara lönsamhet.
Jaakkola skulle gärna se att hela kedjan jobbade aktivt för en mera balanserad marknad och därigenom bättre priser. Exporten borde också styras mot mervärdesprodukter. Att medvetet göra förlust borde inte vara ett alternativ.
– Om något inte fungerar ska det ändras, och kan det inte ändras kan det vara bättre att lägga ner. Lönsamheten måste hittas i den egna verksamheten, eftersom ingen annan i kedjan är beroende av att din gård går på plus. Där är företagarens eget kunnande den mest kritiska faktorn.
Den bästa riskhantering är att ha en buffert för dåliga tider, säger Jaakkola.
– För de tiderna kommer i något skede. Det är vår normala verksamhetsmiljö som jordbrukare.