I flera hundra år har djur betat vid Brödtorp gård. Efter en betespaus på trettio år har de gamla hagmarkerna iståndsatts inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Trots anor till 1400-talet är Brödtorp gård i Pojo, Raseborg, ett modernt lantbruk med spannmål, äppelodling och skog. De senaste trettio åren har gården inte haft betande djur, och de gamla hagmarkerna hann växa igen rejält. I höst är situationen en annan: på de ljusa och luftiga hagmarkerna och naturvårdsåkern möter betande boskap.
De första höglandstjurarna kom till gården 2019 och då uppfördes ett enklare staket. I våras gallrades och stängslades det 15 hektar stora området med stöd från livsmiljöprogrammet Helmi, och antalet tjurar utökades till åtta.
– Jag uppfattar att den här stödformen var rakt på sak, inte lika invecklad som andra stöd som man kan få för liknande åtgärder, säger markägaren Janina Knape om Helmi-programmet.
Kompletterar andra skyddsprogram
Helmi kompletterar andra skyddsprogram inom jord- och skogsbruk, och är rätt flexibelt. Det finns inte krav till exempel på en vårdbiotops storlek och markägaren har möjlighet att få ersättning för eget arbete och material. Det går dock inte att få ”dubbelt stöd”, det vill säga stöd två gånger för samma åtgärd.
För Brödtorp gårds del är skogsarbetena och stängslet bekostade med Helmi-pengar, medan skötseln ersätts genom miljöavtal.
Esko Vuorinen, naturvårdsexpert vid Nylands NTM-central, koordinerar vårdbiotopsskötseln i Nyland. NTM-centralerna har de senaste åren inventerat vårdbiotoper, så det finns en rätt bra uppfattning om möjliga objekt, säger han.
Det femton hektar stora området som nu stängslats in på Brödtorp omfattar hagmark, skog, naturvårdsåker och en ogödslad viltåker.
– Oftast passar gammal åker inte som en vårdbiotop, men det kan finnas undantag och det beror också på vad som finns omkring åkern, säger Vuorinen.
Meningen är att skapa ändamålsenliga helheter som främjar naturens mångfald.
Kryper sakta tillbaka
Vårdbiotoper är kulturpåverkade miljöer, såsom ängar och hagmarker, som inte kultiveras. I och med nutidens effektiva betesgång på odlade vallåkrar samt färre betande djur är vårdbiotopernas flora och fauna hotade.
På en vårdbiotop som inte betats på länge och därför växer igen försvinner de typiska växterna.
– Men om växten ännu finns kvar på vissa delar börjar den sprida sig när förhållandena är gynnsamma, och även om det kan ta flera år pågår utvecklingen hela tiden. Det kan också finnas frön i marken som överlever i tiotals år. På den här vårdbiotopen finns det 10-20 olika beaktansvärda växtarter som nu har en bra utgångspunkt, konstaterar Vuorinen.
På vårdbiotopen i Brödtorp har ingen kartläggning på faunan gjorts, men när floran återhämtat sig skapas också en gynnsam livsmiljö för en del insekter.
– I nästan alla insektgrupper finns arter som gynnas av bete. De mest krävande insektarterna försvinner tidigare än växterna, särskilt de som är beroende av en viss växt, men de kan också komma tillbaka om de överlevt någonstans i närheten. Till exempel här bredvid finns betande hästar.
Skräddarsydda lösningar
I dag finns enligt miljöministeriet cirka 30.000 hektar vårdbiotoper som utgör betesmark eller omfattas av annan vård. Helmi-programmets mål är att före utgången av 2023 restaurera 15.000 hektar vårdbiotoper och före utgången av 2030 utöka arealen av skötta vårdbiotoper till 52.000 hektar.
Helmi-programmet baserar sig på frivillighet, och markägaren samarbetar fortlöpande med NTM-centralens representant.
– Här var det jag som hittade ett lämpligt stängsel som jag föreslog åt Esko, medan Esko visste om en entreprenör som satte upp stängslet. Specialgallringarna gjordes av samma entreprenör som redan arbetade med gallringar i våra andra skogar, säger Knape.
Hon tycker att det varit intressant att följa med restaureringen och lära sig nytt.
– Jag tänkte till exempel att det skulle räcka om djuren går under träden och de glesas ut nertill så det kommer in ljus där, men Esko var av den åsikten att det är bättre att ta bort trädet helt.
Ersätter arbete och material
Helmi-programmet ersätter arbete och material, men betalar inte ut direkt pengastöd.
– Det går också att komma överens om att fakturorna kommer direkt till NTM-centralen, så behöver markägaren inte vara en mellanhand. Markägaren kan också utföra iståndsättningsarbeten själv. Då utgår vi från gängse priser för arbete och material när vi ersätter markägaren, berättar Vuorinen.
Vilka objekt som godkänns som vårdbiotoper avgörs av NTM-centralens sakkunniga.
– Förutom objektets naturvärden överväger vi även hur seriös markägaren är, det bör finnas kontinuitet i planen att sköta om vårdbiotopen.
Vuorinen säger att hittills har Helmi-pengarna räckt i Nyland för att understöda åtgärder på vårdbiotoper som uppfyllt kraven.
– Det blev möjligt att iståndsätta vårdbiotoper via Helmi-programmet först i år. I Nyland har vi nu ett tjugotal objekt, men några är mycket små. Den sammanlagda arealen är 100 hektar.
Situationen varierar mellan de olika NTM-centralerna beroende på hurdana personalresurser de haft.
– Den nationella målsättningen fram till år 2030 är hög. Lämpliga områden finns, men om målen nås beror på om det finns betande djur och intresse bland markägarna, säger Vuorinen.
