Opinion

Hur långt går det att kompromissa?

Regeringen vann förtroendeomröstningen i riksdagen senaste fredag (11.11). Bakgrunden till oppositionens interpellation var att regeringen godkänt restaureringsförordningen från EU. Oppositionspartierna lämnade in en interpellation eftersom de ansåg att regeringen agerat fel och inte bevakat vårt lands intressen gentemot EU. Regeringen kunde likt Sverige ha valt att åberopa subsidiaritetsprincipen det vill säga framhållit att frågan är av nationell karaktär och i klartext att EU skall hålla tassarna borta från Finlands skogspolitik.

Nu valde regeringen i stället att inte göra någonting vilket säkert delvis beror på att vissa regeringspartier gärna ser att 70% av torvmarkerna är restaurerade år 2050 och att 50% av den restaurerade arealen ligger under vatten, vilket förordningen förutsätter.

Alla förstår att man är tvungen att kompromissa i politiken och att det handlar om att både ge och ta. Därför går det, om man är välvilligt inställd, att förstå att både Centern och SFP som traditionellt stått på jord- och skogsbrukarnas sida svalde restaureringsförordningen

När Sverige agerade med skogsägarnas och hela sitt lands bästa för ögonen och inte godkände förordningen beskyller regeringspolitiker i Finland i stället oppositionen för populism. Eftersom regeringen inte agerat finns bara en möjlighet kvar om förordningen skall kunna hindras och det är att den inte kommer framåt i behandlingen i Bryssel. Våra parlamentariker måste nu se till att förordningen inte går igenom i parlamentet och om de misslyckas är loppet kört. Det är inte populism att lyfta fram fakta, det är realism.

David Pettersson,
riksdagskandidat för KD