Forskaren Helena Aronsson från Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i Uppsala berättade om nya försök med mellangrödor under åländska vattenskyddsprojektet Smarta vattens specialdag om jordbrukets vattenvård.
– Idealet är förstås att marken alltid är bevuxen. Men eftersom potatis och lök är både godare och nyttigare än gräs för oss på två ben är det bra för vattnet att stoppa in lite gräs mellan grödorna där det är möjligt, sammanfattar hon sitt budskap.
Hon betonar att vattenhushållning och minskat växtnäringsläckage hör ihop. Därför är det viktigt med både effektiv dränering och vattenhushållning och att man lagrar vatten för bevattning, vilket gynnar naturens rening och skapar jämnare flöden.
Hon tog som exempel en gård i sydöstra Sverige där totalskörden under ett torrt år bara vara ca 60.000 kg jämfört med över 100.000 kg under ett normalår. Allra mest minskad skörden av lök och potatis, som det ju odlas mycket av på Åland.
Nu projekterar gården en damm som rymmer 120.000 kubikmeter för att under vårfloden samla upp dräneringsvatten från totalt 850 ha.
– Förutom vattnet återvinner man då också växtnäring som redan är förlorad, konstaterade hon.
Vallar mycket bra för kolinlagringen
Helena Aronsson är medarbetare i en kommande rapport med forskningsdata som visar vilken betydelse mellangrödor som rajgräs, oljerättika och honungsört har för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande.
I Sverige kan lantbrukarna få stöd för minskat kväveläckage i nitratkänsliga områden. I hela södra delen av landet ges dessutom stöd för kolinlagring. Båda stöden kan kombineras med stöd för vårbearbetning.
Forskaren hänvisade till EU:s kommande certifieringssystem för att skapa en marknad för kolinlagring och påpekade att många mineraljordar har större inlagring än utsläpp av koldioxid vilket ökar markens mullhalt.
Vallen ger den bästa kolinlagringen följt av stallgödsel och mellangrödor kommer på tredje plats. Av kolet stabiliseras 5-15 procent i biomassan ovan jord, men ända upp till 38 procent nere i växternas rötter.
Mellangrödan måste sås i tid
Mellangrödor kan antingen var insådd i huvudgrödan eller sås efter att huvudgrödan skördats. I det senare fallet måste sådden ske så tidigt att mellangrödan hinner få tillräckligt lång tid att etablera sig innan höstkylan kommer.
Som exempel visade hon en aktuell bild från ett fält i nordvästra Skåne, där insådd vitklöver och humlelusern kommer att övervintra och sedan får en liten dos glyfosat före direktsådd av nästa gröda inkommande vår.
– Sedan överlever mellangrödan som en kompanjongröda eller kanske permanent bottengröda.
Liksom Thomas Björklöf (se skild artikel) lyfte Aronsson också fram nyttan med att ha flera arter som mellangröda i stället för bara en.
– På det sättet får man större odlingssäkerhet och kan utnyttja olika rotdjup.
Baljväxter är bra för tillväxt och kväve medan ickebaljväxter behövs för att minska kväveläckaget. Blommande arter gynnar i sin tur pollinatörerna.
Etableringen svårast på lerjordar
Helena Aronsson berättade också om responsen från erfarna odlare som bland annat betonar att etableringen är det svåraste och särskilt på jordar med över 40 procent lera.
Vid bredspridning av utsäde kan ogräsharvning eller vältning efter sådd fungera och i höstvete kan mellangrödan sås in på våren.
Vid eftersådd eller strax före skörd ska mellangrödan sås i början av augusti.
– Efter augusti är det meningslöst, säger hon.
Om mellangrödan bredsås ett par veckor före skörd av huvudgrödan rekommenderas en större mängd utsäde. Det betyder nog färre plantor men de hinner i stället växa länge.
Det är också viktigt att halmen hackas och sprids, men beroende på vädret kan halmen både gynna och hämma mellangrödan.
Finländsk guide om fånggrödor
SLU-forskaren hänvisade också till Baltic Sea Action Groups publikation ”Guide om fånggrödor” med praktiska råd om hur man kan utnyttja fånggrödor i Finland.
Den gavs ut inom projektet Carbon Action Svenskfinland som startade i april 2020. Syftet var att som en del av hållbar matproduktion öka kunskapen om de bästa metoderna för att förbättra jordhälsan och lagra kol i jordbruksmarken.
I guiden finns också ett Excel-verktyg för val av fånggrödor utarbetat av Carbon Action-instruktören och odlaren Tuomas Mattila, som är specialist inom kolinlagrande jordbruk och specialforskare vid Finlands miljöcentral (SYKE).
Helena Aronsson betonade att mellangrödor gör extra stor nytta på gårdar med markstruktur och bördighet i fokus, mark med låg mullhalt och jord som får mycket stallgödsel samt gårdar med intresse för ”bevarandejordbruk” och nya ogrässtrategier.
Däremot blir det utmaningar på jordar med hög lerhalt och snigelproblem. Och ju längre norrut man kommer minskar förstås utbudet av lämpliga arter som mellangröda.