Svenska Pionsällskapets huvudsakliga uppgift är att öka kunskapen om pioner. Den ideella föreningen är också en viktig och social plattform för sina drygt tusen medlemmar. Solveig Pått, pionexpert från Solf i Korsholm, sitter med i styrelsen och är sällskapets representant i Finland.
– Vi vill verkligen informera och dela med oss av vår kunskap, det är därför vi har samlats, säger hon.
– Vårt syfte är att informera alla som älskar pioner om plantering, skötsel, sortval och allt vad som har med pioner att göra, säger Solveig. Det finns väldigt mycket som folk inte vet och vi kan erbjuda medlemmarna möjlighet att till självkostnadspris – vi är en vinstfri förening – samlas och köpa pioner till hösten.
Svenska Pionsällskapet, SPS, grundades för tio år sedan av eldsjälen Leena Liljestrand i Mariestad i Sverige. Tillsammans med den finska dotterföreningen Suomen Pionistit utgör de idag världens största pionsällskap. SPS har också en aktiv facebookgrupp med uppemot 9.000 följare, där kan man snabbt få svar på pionrelaterade frågor.
I föreningen finns bra odlare som man kan lita på, enligt Solveig. Det är viktigt, för även i den här branschen finns aktörer som far fram med osanningar. Solveig berättar att hon har sett fröpåsar som säger sig innehålla blåa pioner, problemet är att det inte existerar några blåa pioner.
Det finns också de som säljer frön till luktpionen Sarah Bernhardt, en rikblommande pion med naggade kronblad som är en av världens populäraste och mest sålda pioner. Det är bara det att Sarah Bernhardt inte ger några frön…
– Genom föreningen har vi tillgång till ledande experter i pionrelaterade frågor, berättar Solveig. SPS håller också kontakt med andra trädgårdsföreningar i andra europeiska länder och så finns det möjlighet för oss att få frön från American Peone Society.
Det finns också stora pionföreningar i både USA och Kanada och många odlare som tar fram nya pioner.
Att pionen fick fäste i Nordamerika och blev en populär växt även där har sin upprinnelse i den stora utvandringen. När folk emigrerade till det nya landet från Europa tog de ofta med sig pionrötter. De var lätta att ta med sig och var ett kärt minne hemifrån.
Ryktet sprids
Pionerna sägs ha sitt ursprung i Kina. Där odlade man redan för 1.500 år sedan örtbaserade pioner, främst i medicinskt syfte. Buskpionerna däremot var så speciella att de endast fick växa i de kejserliga trädgårdarna.
Tidiga europeiska växtjägare fick upp ögonen för den ”gigantiska rosen utan taggar” när ryktet om pionerna började spridas runtom i världen. Exempelvis bondpionen kom till västerländska bondgårdar redan på 1600-talet.
I slutet av 1700-talet kom luktpionerna med Ostindiska kompaniet till Europa. Efterfrågan ökade och ett omfattande förädlingsarbete inleddes, framförallt i England och Frankrike där det pågick i större skala.
1789 kom den första buskpionen till Europa. Den planterades i Royal Botanical Gardens i London.
Idag hör pionerna till några av de mest värdefulla och långvariga prydnadsväxterna i våra trädgårdar. En pion kan leva i hundra år, har inga större problem med skadedjur och får oftast vara i fred för rådjur och hjortar.
I pionsläktet Paeonia ingår bland annat arterna buskpion, bondpion, dillpion, korallpion, luktpion, rosenpion och sidenpion. Vanligast hos oss är sibirisk pion, paeonia anomala.
De olika arterna delas sedan in i tre kategorier som busk- eller trädpioner, örtartade pioner och hybrider. Det finns även Itho-hybrider som är en kombinerad ört- och buskpion. De har fått sitt namn efter japanen Toichi Itoh som lyckades kombinera dessa två kategorier 1948, något som naturen inte klarar av.
Mångfalden inom pionsläktet är oerhört stor och de olika blommorna skiljer sig rejält åt. Man räknar vanligtvis till fem olika blomtyper: enkelblommande, halvfyllda, fyllda, japanska och anemoneblommande.
Kunskap och tålamod krävs för egna sorter
Det är strax efter midsommar som vi träffas med Solveig i hennes goda vänners trädgård i Kronvik utanför Vasa. Marita Risku och Lars-Ole Barkar har med själ och hjärta byggt upp en fantastisk hemträdgård under de senaste tjugo åren.
Det är en samlarträdgård med en hel del växter från egna frösådder och här finns uppskattningsvis tvåtusen olika växter, varav många olika alpinarter, klematis, vivor och pioner.
Eftersom pionvariationen är stor betyder det att det under en stor del av sommaren alltid finns några pioner som blommar.
Utöver att paret ständigt testar frösådd och delning av plantor har Lars-Ole även tagit fram många egna sorter som inte finns att tillgå någon annanstans. För att det ska lyckas krävs både kunskap och tålamod. Det intressanta är att man inte vet vad man får.
– När du sår pioner sår du tålamod, säger Solveig och syftar på den långa tid det tar för ett frö att bli en blommande växt.
Frösådd av olika arter går snabbast. Då kan det ta tre, fyra år för en pion att börja blomma, men det finns också pioner som behöver sju år på sig.
– Om du har ett pollen från en tidig pion och vill avla på en sent blommande pion, då kan du frysa pollenet från den första sorten för att använda det när den senare pionen blommar och så klipper man bort de pollenbärande stänglarna för att undvika självpollinering, förklarar Solveig. Då har du en pion som du själv avlat fram och får ett förväntat resultat.
Om man tar fröer från egen trädgård vet man inte vad man får då man enbart känner till modern. Det du får då är resultatet av fri pollinering.
– Det är därför det är så intressant med pioner från stora fält, man kan få vilken kombination som helst, konstaterar hon.
Men allt handlar ändå om roten
Vanligaste sättet att föröka en pion är att dela dess rotklump.
– Pionrötter är lite som potatis och har ögon, förklarar Solveig. En bra rot är en rot som du ser hur den mår. Den ska vara fri från jord, ha minst tre ögon – helst fem – och så får den gärna vara tjugo centimeter lång.
– Allt handlar om roten, precis allt, betonar hon. När man köper en pion i affären och den kommer i en liten kruka, då är det en liten pionrot som ska skötas om i krukan fram till det att den planteras på hösten. Det här är viktigt! För efter att roten satts i kruka börjar den utveckla sugrötter som underhåller växten. Man kan säga att det här är roten till allt gott.
Ibland har den rot som finns i krukan redan utvecklat blast och blad. Om man då tar den ur krukan så förstörs sugrötterna och då har pionen bara sin egen rot att förlita sig till.
Eftersom sugrötterna ger näring åt roten, måste roten i detta fall ge näring både åt sig själv och åt plantan ovan jord. Pionen utkämpar då ett slags ”tvåfrontskrig”, vilket i förlängningen utarmar den.
Solveig beställer själv rötter via nätet, av bekanta eller av odlare och föreningar hon vet har pioner med bra rötter. Hon förfasas över de stympade rötter i kruka som ofta säljs i större affärer.
I samband med planteringen, som bör ske på hösten (!), finns en del att ta i beaktande. Pioner behöver några timmar sol per dag och trivs bäst i vandrande skugga, medan jorden gärna får vara en lätt lerblandad jord. Den behöver inte vara kalkad, ett neutralt pH är bäst. Pioner trivs i samma sorts jord som rosor.
– Att sätta en pionrot i torv är helt förkastligt, fördömer Solveig.
Kräver djup grop med god dränering
Gropen som pionen ska växa i bör förberedas väl och i god tid innan hösten kommer. Den ska vara en halv meter djup och platsen väl övervägd, man ska helst inte flytta en planta.
Också dräneringen är väldigt viktig, pioner trivs inte med fötterna i blöt.
Man kan bra blanda ner lite benmjöl i jorden, men det får inte nudda själva roten som placeras med ögonen uppåt ungefär 3-5 centimeter under jorden.
– När man gödslar och vattnar en pionplanta ska man göra det runtom själva plantan, det är där rötterna är, manar Solveig.
Pioner tål torka bra, det syns när den vill ha vatten, så vattna sällan och duscha aldrig en pions bladverk på kvällen.
Pioner drabbas sällan av problem, men de kan råka ut för bladmögel och gråmögel kan göra att de mjuka örtpionernas stjälkar viker sig. Angrepp är vanligare om pionerna står för tätt.
Solveig vill uppmuntra de som känner sig manade att odla pioner. Än hinner man!
– Fråga en bekant om de har en rot att dela, eller se efter vad pionodlare har att erbjuda på sina hemsidor, säger hon. Fastän du får hem roten sent i höst hinner du ännu plantera den så länge gropen hålls varm och det kan man göra med hjälp av styrox och löv.
– Pionföreningen svarar gärna på frågor, det är bara att ta kontakt med oss!
