Hållbarhetsmålens totaleffekter på skogsbruket kan bli 15 procent mindre avverkningsvolym

Striktare skyddsåtgärder och nya styrmedel kan leda till en minskning av avverkningsvolymerna med omkring 15 procent. Det visar en ny utredning som har beställts av jubileumsfonden Sitra.

Naturresursinstitutet Luke och Finlands miljöcentral Syke har på jubileumsfonden Sitras beställning sammanställt en ny rapport om hållbarhetsmålens totaleffekter på skogsbruket.

Det är första gången som miljömålens totaleffekter beträffande biologisk mångfald, klimatneutralitet och friska vattendrag utretts i denna omfattning.

Rapporten visar att konsekvenserna för skogsanvändningen och skogsbruket är betydande, medan de möjliga positiva ekonomiska effekterna tills vidare inte kunna beräknas.

– Den centrala frågan är hur vi bäst kan förena framgångsrika hållbarhetsmål med skogssektorns ekonomiska framgång på lång sikt. Sitra är redo att vara en partner i arbetet med att ta fram lösningar som tryggar Finlands välfärd och förnyelseförmåga, säger Mariko Landström, ledande expert på Sitra i ett pressmeddelande.

Mera grova träd, död ved och skyddszoner

Hållbarhetsmålen syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och vända utvecklingen mot återhämntning, avsevärt minska skogsbrukets påverkan på vattendragen samt säkerställa klimatneutralitet 2035.

Enligt utredningen ökar den biologiska mångfalden när målnivån för död ved och grova levande träd i produktionsskogar på lundartade, friska, frisktorra och torra moar, fastställs till 10-30 procent av den mängd som förekommer i skogar i naturtillstånd.

I södra Finland motsvarar detta, beroende på skogstyp, 7-43 kubikmeter död ved per hektar, och i norra Finland 3-22 kubikmeter. Antalet grova och gamla träd per hektar skulle i söder uppgå till 2-20 och i norr till 4-20 stycken, med fler träd på torra moar och färre i lundartade skogar.

För att uppnå dessa nivåer föreslås en 70/20/10-modell. I 70 procent av ekonomiskogarna skall man uppnå 15 procent av nivån i skogar i naturtillstånd och bevara tillväxtplatsens naturligt förekommande trädslag. I en femtedel av skogarna eftersträvas 30 procent av nivån, medan 10 procent av skogarna skulle skyddas strikt, främst på bördiga växtplatser och i anslutning till skyddsområden.

För att förbättra tillståndet i vattendragen krävs enligt utredningen skyddszoner vid alla småvatten. Därtill föreslås att nydikning upphör, att iståndsättningsdikningen minskar samt att man i större utsträckning övergår till kontinuerligt skogsbruk.

Klimatneutraliteten ska uppnås genom bland annat försiktigare gallringar, längre omloppstider, ökad beskogning samt begränsningar i användningen av stamved och avverkningsrester som flis. Andra föreslagna åtgärder är mer förädlat plantmaterial, plantskogsskötsel i rätt tid, skogsgödsling och restaurering av skogsekosystem.

15 procent mindre avverkningsvolym

En minskning av avverkningarna med drygt 10 miljoner kubikmeter, motsvarande cirka 15 procent, beräknas leda till 400-525 miljoner euro lägre försäljningsintäkter. Samtidigt skulle behovet av arbetskraft minska med omkring 6.200 personer.

Produktionsvolymen inom skogsindustrin beräknas minska med cirka 10 procent, medan användningen av träbränslen skulle sjunka med omkring 20 procent.

– Hållbarhetsåtgärderna återspeglas i virkesutbudet och industrins verksamhet. Eftersom den ekonomiska nyttan av åtgärderna inte kan beräknas framstår förändringarna i nuläget främst som kostnader, säger Jussi Lintunen, biträdande professor vid Naturresursinstitutet.

Som styrmedel föreslår rapporten informationsstyrning, normstyrning i form av förbud och skyldigheter samt ekonomiska incitament såsom stöd och beskattning.

Bland de konkreta förslagen finns lagstiftning om tillräckligt antal sparträd, mängden död ved och andelen lövträd, liksom regler för ålder och diameter vid slutavverkning.

Vidare nämns införandet av ett kolfibersystem, skatt på skogsflis, prissättning av förändringar i markanvändningen samt att dikning antingen görs tillståndspliktig eller förbjuds helt.

– Vi hoppas att utredningen tydliggör de val som samordningen av miljömässiga och ekonomiska mål kräver. De brister som identifierats när det gäller kunskap om hållbarhetsåtgärdernas ekonomiska fördelar behöver också uppmärksammas. Mer information i denna nationellt betydelsefulla fråga skulle underlätta beslutsfattandet, säger Sitras ledande expert Tatu Torniainen.