Granarna trivs på landhöjningsområde i Kalax

För tio år sedan beslöt Kalax samfällighet att plantera gran på ett landhöjningsområde som tidigare var en vik. I dag växer det så att det knakar. Det fina resultatet har överraskat många, säger en av delägarna Göran Gjäls.

En mycket fin ungskog av gran skjuter i höjden cirka 300 meter från kusten i Kalax. Ett område som är speciellt eftersom det är ett landhöjningsområde som för cirka 70 år sedan en havsvik.

– Sedan har landhöjningen gjort sitt och för ungefär tio år sedan började Kalax samfällighet fundera på vad som ska göras med området. Först tänkte vi göra det till jordbruksmark men till slut beslöt vi oss för att plantera gran, säger Göran Gjäls, markägare och tidigare ordförande för Kalax samfällighet.

I dag – tio år senare – står det klart att valet att plantera gran var det rätta.

– Granarna växer mycket bra och det är en otrolig fin ungskog som kommer att producera mycket virke i framtiden, upp till 200 kubikmeter per hektar om cirka femton år när den ska gallras första gången, säger han.

Det fanns en del motstånd från delägarna i samfälligheten. Motstånd fanns också från skogsexperter som menade att ett dylikt projekt i ett lågt område kommer att misslyckas.

– Att det fanns ett visst motstånd var förståeligt med tanke på att området ligger bara 60-70 centimeter ovanför havsytan. Vi tog en risk för chansen fanns att granarna inte hade börjat växa bra i den blöta jorden var stor, säger Gjäls.

Trivs så in i vassen

Ett stort frågetecken var vassen. Han vandrar en bit in i det cirka sju hektar stora området. Innan planteringen fanns här vass som var tre meter hög. Inför planteringen tog sig en modig maskinentreprenör an uppdraget med högläggningen.

– I och med högläggningen kom plantorna upp ytterligare cirka en halvmeter. Planteringen genomfördes och efter ett år växte det upp ny vass som täckte plantorna. I det skedet trodde många av oss att planteringen kommer att misslyckas, berättar han.

Men det visade sig att plantorna trivdes i vassen.

– Plantorna hade det varmt och bra i vassen som också gav skydd från väder och vind. De växte mycket snabbt i början och då började vi inse att det här kan bli lyckat.

Längs med ungskogen rinner en bäck. Just nu är vattennivån betydligt under kanten, men om havsvattenståndet stiger sker samma sak i diket.

– Några gånger har det runnit över som till exempel vid vår- och höstflöden. Det gör inte heller så mycket om det svämmar över för plantorna är ändå högre upp i och med högläggningen. Blir det översvämning brukar vattnet ändå rinna bort rätt snabbt, förklarar Gjäls.

Han står och tittar på ungskogen och konstaterar att man genom högläggningen påskyndade utvecklingen med cirka femtio år. Med det menar han att landhöjningen under samma tid kommit upp till plantornas nivå.

– Sakta men säkert stiger marknivån ytterligare, men nu har vi forcerat utvecklingen. Vi har också diskuterat om det var rätt ur miljösynpunkt att göra det. Med facit på hand gjorde vi rätt. Förr var det här ett område som producerade koldioxid. I dag har vi en skapat en kolsänka. Dessutom finns sådana här områden också på andra ställen i Österbotten, konstaterar Gjäls.

Lämpligt för gran

Varför planterades gran?

– Jordbruksmark är för bördig för tall och därför lämpade det sig bättre med gran. Granen är också bättre med tanke på risken för älgskador.

Det växer fortfarande vass på området men de unga granarna har tagit över fullständigt. Förändringen i landskapet är enorm. Det enda ingreppet som har gjorts var en brunnsröjning för sex år sedan.

– Sedan dess har vi inte gjort några ingrepp. Tillväxten har varit normal, till och med över normal i början.

Samfälligheten fick Kemerastöd när projektet inleddes. Det var av stor vikt, konstaterar Gjäls.

– Vi fick bidrag som täckte femtio procent av kostnaderna för markberedningen och planteringen. Stödet var nog avgörande för jag tror inte att vi hade gjort det här enbart med medel ur egen ficka. Men resultatet så här långt är över all förväntan, säger han.