Jord- och skogsbruksministeriet har informerat intensivt den här veckan om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2021-2027. Man talar om CAP27. Orsaken är att det brittiska utträdet brexit ännu är aktuellt och då blir 27 medlemsstater kvar i unionen.
Reformen väntas föra vissa positiva saker med sig för Finlands del. Det gäller till exempel medlemsländernas möjligheter att mer än hittills anpassa den gemensamma jordbrukspolitiken till nationella behov.
Också inom övervakningen tror man seriöst på en förenkling: Avsikten är att kommissionen övervakar hur medlemsländerna förverkligar den gemensamma jordbrukspolitiken och medlemsländerna i sin tur hur gårdarna sköter sin produktion. Det är den officiella förklaringen, men avsikten är ju också att allt mer övergå till automatisk övervakning, till exempel via satellit.
Det torde förenkla procedurerna, men i bästa fall blir de kanske också pålitligare.
Minskningen av byråkratin och övervakningen i andra pelaren, det vill säga landsbygdsutvecklingsprogrammet, blir i alla fall en svår nöt att knäcka, också trots att anslagen som det ser ut nu kommer att minska mest just där. Det lider jordbrukarna speciellt av i Finland, där vi aktivt använder oss av andra pelarens ersättningssystem. Hit hör bland annat miljö- och LFA-ersättning.
Positivt är i alla fall också att unionen vill ge riskhanteringen en högre prioritet än hittills och vill prioritera rekryteringen av unga jordbrukare till näringen. Mot den bakgrunden är det dock motsägelsefullt att samma union har beordrat avveckling av det finländska systemet med avträdelsestöd som har underlättat ungdomarnas övertagande av gården betydligt.
Bland de största utmaningarna inför den kommande perioden räknas det brittiska utträdet. Det torde betyda ett årligt nettobortfall på mellan 10 och 12 miljarder euro i medlemsavgifter. Huruvida ”bremain”, det vill säga att britterna tar sitt utträde tillbaka, är realistiskt, vet vi inte riktigt, men många sakkunniga håller det för osannolikt.
I beredningen av CAP 27 måste man alltså räkna med att ett antal miljarder i uteblivna medlemsavgifter ska skaffas fram på andra sätt – eller så med en mindre budget. Självfallet kommer det här att påverka innehållet. Hittills har trenden varit att medlemsländerna tackat nej till både höjda medlemsavgifter och nationell delfinansiering av första pelaren i CAP27, det vill säga de direkta stöden som helt finansieras av EU.
Det finns dock politiska krafter inom några medlemsländer som försiktigt låtit förstå att de kan tänka sig skjuta in nationella pengar också i den första pelaren.
Samtidigt finns det ett tryck på bland annat miljö- och klimatåtgärder i den första pelaren. Det handlar om åtgärder som tidigare var frivilliga inom den andra pelaren. Den här bilden ändrades redan inför den nuvarande perioden, vilket inte är odelat prisvärt, eftersom både stödsystemen och stödvillkoren i första och andra pelaren riskerar att blandas ihop. Och den bilden blir minsann inte enklare av att man talat om nationell delfinansiering också av första pelaren.
Det heter visserligen att exempelvis förgröningsstödet ska avvecklas, men mycket tyder på att stöden och villkoren framöver ändå ganska långt kommer att motsvara dem vi har nu, men får nya namn.
I Finland börjar vi nu trappa upp beredningen. Så mycket realistiska facit kan vi knappast räkna med förrän EU-parlamentsvalet är över i vår och senare en ny EU-kommission utsetts. Å andra sidan är Finland ordförandeland i höst.
Trots att det finns sakkunniga inom vår beredning, som inte ställt sig vidare optimistiska, torde vi ha vissa förutsättningar att påverka slutresultatet under den tiden. Vi bör i vilket fall som helst arbeta för att upprätthålla finansieringen av andra pelaren och bli av med det föreslagna stödtaket på 60.000 euro i de direkta stöden.