I Georgien konkurreras veteodlare ut av billigt vete och mjöl från Ryssland. Vi har besökt Nikoloz Beniaidze som är en av Georgiens största veteodlare. Trots att skörden närmar sig är hans lager fortfarande fulla av vete från förra årets skörd.
Regnet öser ned över enorma arealer grönt vete utanför byn Arkhiloskalo i Kachetien-regionen i östra Georgien. 45-årige Nikoloz Beniaidze tittar tacksamt upp mot de mörka molnen på himlen.
– Jag blir alltid lika glad när det regnar mycket i april. Det betyder att det blir en bra veteskörd, säger han.
Det finns dock smolk i glädjebägaren. Risken är stor att han inte lyckas sälja vetet.
– Jag har fortfarande 500 ton vete och 100 ton korn i lager från förra årets skörd som jag inte lyckats sälja. Nu riskerar det att bli förstört, suckar han.
Detta ter sig smått märkligt. I Georgien konsumerar nämligen varje invånare i genomsnitt 127 kilo vetemjöl årligen och landets odlare kan endast tillgodose 15-20 procent av efterfrågan på vete. Resten måste importeras och kring 98 procent köps från Ryssland.
– Ryssland kan inte sälja sitt vete till EU och knappt någon annanstans heller. De måste exportera det till Georgien eller andra länder som inte har infört ekonomiska sanktioner mot Ryssland, säger Nikoloz.
Dyrt vete, billigt mjöl
Under 2022 och 2023 har importen av ryskt mjöl överstigit veteimporten. Det slår hårt mot georgiska odlare.
Nikoloz, som äger gården med sin bror och mor, har 1.200 hektar vetefält. Det gör familjen till en av Georgiens fem största veteodlare. Man har även 300 hektar korn och 100 hektar ärtor.
I Georgien sås kring 50.000 hektar vete årligen. Sådden är i början av november och skörden börjar i mitten av juni. Under 2021 skördades 136.100 ton vete i landet, vilket var en ökning på 33 procent jämfört med året innan. I genomsnitt skördas 2,7 ton vete per hektar.
– Det är svårt att veta hur stor skörden blir från år till år. Det beror på hur mycket det regnar, men i snitt skördar vår gård 2,5 ton per hektar, säger Nikoloz.
Liksom majoriteten av odlarna i Georgien är gården beroende av regnvatten för bevattning.
– Våra åkrar ligger 500 meter över havet. Det skulle bli väldigt dyrt med konstbevattning, säger Nikoloz.
I juli 2022 införde Georgiens regering ett ettårigt exportförbud av vete och korn för att stimulera försäljning av lokala produkter på den inhemska marknaden. En annan förklaring till beslutet var att livsmedelssäkerheten ansågs vara hotad. Strax innan hade Ryssland höjt exportskatten på vete.
– I september 2022 började det bli svårt att sälja vårt vete. Anledningen var att billigt ryskt mjöl hade börjat importeras i stor skala. Ryssland har hög exportskatt på vete, men inte på mjöl, förklarar Nikoloz.
Rysk ockupation
Från 1936 till 1991 var Georgien en del av Sovjetunionen. Sedan självständigheten har man varit i krig med Ryssland tre gånger.
Efter senaste kriget, 2008, har Ryssland militär och politisk kontroll över de georgiska utbrytarrepublikerna Abkhazien och Sydossetien som utgör 20 procent av Georgiens yta. I Georgien ser man det som rysk ockupation. Länderna har inga officiella diplomatiska relationer, men Georgien är starkt handelsberoende av Ryssland.
Majoriteten av det georgiska vetet odlas i Kachetien. Under Sovjettiden slogs gårdarna samman i kooperativ. Efter självständigheten övergavs många marker och lades ut till försäljning.
Familjen Beniaidze har under årens lopp expanderat sina ägor rejält, men man äger endast två traktorer. Maskiner hyrs vid behov.
– Vi brukar hyra sju tröskor och fem traktorer vid skörden. Vår ambition är att köpa egna maskiner, men vi har banklån som måste betalas först, säger Nikoloz.
Gårdens grödor drabbas sällan av sjukdomar eller skadeinsekter.
– Men i början av juni 2022, strax innan skörden, förstördes cirka 280 hektar vete av möss. Samma sak hände för 17 år sedan. När det snöar på vintern och marken fryser kan mössen inte gräva bon under fälten, men vintern 2022 kom det ingen snö, suckar Nikoloz.
Trots tuffa tider klarar sig familjen hyfsat eftersom verksamheten är diversifierad. Man har cirka 200 mjölkkor.
– Tidigare hade vi 400 kor, men vi sålde hälften för att finansiera byggandet av ett hotell med restaurang och vinkällare i närheten. Anläggningen kommer att stå färdig om cirka ett år, säger Nikoloz.
EU-medlemskap?
Kachetien är landets största vindistrikt. Gården har 20 hektar druvodlingar och en vinfabrik som producerar cirka 70.000 flaskor årligen. Man har även ett mejeriföretag i huvudstaden Tbilisi.
– Totalt har vi 100 anställda i alla våra verksamheter. Och så har vi cirka 50 säsongsanställda, säger Nikoloz.
Det finns flera stödprogram för jordbruket. Odlare kan bland annat få statlig delfinansiering för mekanisering av jordbruk. Även lågräntelån erbjuds.
Regeringens mål är att öka veteproduktionen så att den motsvarar 50 procent av den inhemska efterfrågan. Det löser dock inte problemet med att ryskt mjöl översvämmar marknaden. Nikoloz, som är ordförande i Georgiska Veteodlarföreningen, säger att diskussioner pågår med regeringen för att hitta en lösning.
– Som jag ser det så finns det bara två lösningar. Regeringen måste införa importskatt på mjöl eller ge större bidrag till veteodlare, säger han.
Veteexportsförbudet upphävdes i början av april, men då hade kvaliteten och värdet på förra årets skörd hunnit sjunka rejält. Dessutom är exporten av georgiskt vete blygsam. Grannlandet Armenien är den största importören.
2016 ingicks associeringsavtal mellan EU och Georgien. Våren 2022 ansökte Georgien, Moldavien och Ukraina om att bli EU-kandidatländer. De sistnämnda blev det, men inte Georgien. EU-kommissionen menade att det krävs fler reformer först. Frågan ska tas upp igen i slutet av 2023.
– 80 procent av vår befolkning vill gå med i EU. Vår ekonomiska situation skulle bli bättre, men samtidigt har EU en massa restriktioner på livsmedel, till exempel på mejeriprodukter, som jag inte gillar, säger Nikoloz.
Undermåliga lagerfaciliteter
Nikoloz oroas även över att Georgien, som knappt har 4 miljoner invånare, inte kommer att kunna påverka beslut som tas inom EU samt att man blint måste följa gällande regler och direktiv. Dessutom har han, liksom många andra på georgiska landsbygden, ortodoxkristet konservativa värderingar.
– Vi vill vara en del av Europa, men vi vill inte påtvingas åsikter som går emot georgiska traditioner och värderingar. Jag skulle vilja ha garantier för att vi inte hamnar i samma situation som under Sovjettiden. Då tvingades vi lyda någon annans regler om alltifrån hur vi skulle göra business till hur vi skulle tänka, avslutar Nikoloz.
I huvudstaden Tbilisi har Georgiska Bondeföreningen, GFA, sitt huvudkontor. Där träffar vi Rati Kochlamazashvili som är vice ordförande i GFA.
Han berättar att bönderna har drabbats hårt av prisökningar på insatsvaror till följd av pandemin och kriget i Ukraina.
– De ökade produktionskostnaderna avspeglar sig i priset på livsmedel, säger Rati.
Prisökningarna på bröd har däremot varit måttliga eftersom brödproducenterna köper billigt ryskt mjöl. Det har lett till att veteodlare och mjölproducenter går på knäna.
– Vi har aldrig tidigare stått inför problemet med att ha överfulla vetelager som inte går att sälja när det bara är några månader kvar till nästa skörd, säger Rati.
Situationen förvärras av undermålig efterskördsinfrastruktur.
– Vi har inga adekvata lagerfaciliteteter. Vetet blir förstört om det inte säljs snarast, säger Rati.
Potentiellt större skördar
GFA har regelbundna diskussioner med regeringen för att hitta en lösning. En tänkbar lösning är att beskatta importerat mjöl.
– Men regeringen säger att då skulle priserna på bröd stiga och att det framför allt skulle drabba fattiga människor, säger Rati.
Det skulle bli kaos om importen från Ryssland upphörde.
– Våra vetelager skulle tömmas på 1-2 månader och folk skulle bli utan bröd, säger Rati.
Veteproduktionen skulle kunna öka avsevärt om man fick större skördar på existerande fält. De små skördarna beror bland annat på jorderosioner och avsaknad av bevattningssystem. Mycket vete går också till spillo under tröskningen eftersom många skördetröskor är gamla.
– Dessutom är kunskaperna om odlingsteknik låg. Många använder gödnings- och bekämpningsmedel felaktigt. Ett annat problem är sedvänjan att bränna åkrarna efter skörden. Det utarmar jorden, säger Rati.
Majoriteten av gårdarna är små.
– En typisk gård är på 1,2 hektar som är uppdelat i tre till fyra markbitar där olika grödor odlas. Vanligen har man även några kreatur. Småbönderna har sällan råd att mekanisera sina gårdar, säger Rati.
Ökat beroende av Ryssland
Idag är det både billigast och enklast logistiskt för Georgien att köpa ryskt vete.
– Tidigare importerade vi en del från Ukraina, men efter krigsutbrottet har den marknaden i princip försvunnit, säger Rati.
Georgiens ekonomiska beroende av Ryssland har ökat sedan Ukrainakrigets utbrott. Under 2022 strömmade 3,6 miljarder dollar in i Georgien från Ryssland genom remitteringar, turism och varuexport. Det var tre gånger mer än under 2021. Enbart vinexporten till Ryssland, som är Georgiens största vinmarknad, ökade med 23 procent under 2022.
Handelsberoendet kan vara en förklaring till att Georgiens regering är försiktig med att kritisera Ukrainakriget. Oppositionen anklagar däremot regeringen för att gå i Rysslands ledband. GFA menar att ett EU-medlemskap skulle lösa många problem.
– Det skulle innebära en stor kunskapsöverföring till det georgiska jordbruket, ökad produktion, modernare teknologi, fler arbetstillfällen, expanderande jordbruk och så vidare, säger Rati.
Framför allt skulle EU bli en alternativ och tryggare marknad än Ryssland.
– Idag är vår livsmedelssäkerhet beroende av Ryssland som ockuperar 20 procent av vår yta, avslutar Rati.
Georgien
• Georgien är en republik med knappt 4 miljoner invånare. 2020 levde 21,3 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen.
• Landet har en yta på 6.970 kvadratkilometer och ligger i västra Kaukasus på gränsen mellan Europa och Asien. Det domineras av bergslandskap. Cirka 2.372 kvadratkilometer av ytan är jordbruksmarker.
• Georgien gränsar till Svarta havet i väst och till Ryssland i norr och nordost. I söder gränsar landet till Turkiet och Armenien samt till Azerbajdzjan i sydöst.
• Cirka 20 procent av ytan utgörs av utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien som kontrolleras militärt och politiskt av Ryssland sedan 2008.
• Från 1936 till 1991 var landet en del av Sovjetunionen.
• Sedan 2011 är landet ett aspirantland till NATO, något som Ryssland motsätter sig starkt.
• 2016 ingicks associeringsavtal mellan EU och Georgien. Våren 2022 ansökte Georgien om att få status som EU-kandidatland, men EU-kommissionen ansåg att det krävs fler reformer innan det kan bli aktuellt. Frågan ska tas upp igen i slutet av 2023.
• Georgiens största exportprodukter är koppar, bilar, ferrolegeringar, vin och guld.
Jordbruket i Georgien
• Jordbruket står för 6,47 procent av Georgiens BNP (2021).
• De mest odlade jordbruksprodukterna är druvor, potatis, majs och vete.
• Det finns cirka 50.000 hektar druvodlingar med framför allt de inhemska druvsorterna Saperavi och Rkatsiteli.
• Vin har tillverkats i Georgien i minst 8.000 år och är en av landets största exportprodukter. Ryssland och Kina är de största marknaderna.
• Traditionell georgisk vintillverkningsteknik sticker ut med att man jäser och macererar vinmust, druvskal, stjälkar och kärnor tillsammans i jättelika underjordiska lerkrus, qvevri, som vinet sedan även lagras i.
