I en färsk finländsk studie har man utvecklat en metod för att för att få fram jordbrukets förfruktsvärden med hjälp av satellitmaterial.
Naturresursinstitutet Luke har tillsammans med Lantmäteriverket utvecklat en metod för att producera förfruktsvärden för jordbruket. Med hjälp av Copernicus Sentinel-satellitmaterialet får man fram fjolårets odlingsgröda, förfrukten, och genom att sedan mata in den tilltänkta odlingsgrödan och kombinationen av dessa får man fram ett förfruktsvärde.
Hittills har information om förfruktsvärde baserat sig på fältförsök men nu får man information från odlarnas åkrar.
– Med informationen från odlarnas åkrar ger den ett förfruktsvärde som baserar sig på en verklig produktionssituation, säger Lukes forskningsprofessor Pirjo Peltonen-Sainio.
Hon understryker också att det forskningsmaterial som man nu tagit fram sannolikt skulle tagit tiotals år att få fram med hjälp av fältförsök.
Kunskapshål gällande förfruktsvärdet
Den metod som Lukes forskargrupp nu tagit fram kan enkelt tillämpas på stora arealer var som helst i världen. Den enda förutsättningen är att man känner till skiftets koordinater och har skiftesvis information om förfrukten och nästa års odlingsgröda.
– Med hjälp av metoden kan vi täppa till det kunskapshål som funnits gällande förfruktsvärdet, säger Lukes specialforskare Lauri Jauhiainen.
Som grundmaterial för utvecklandet av metoden har använts Lantmäteriverkets (FGI) växtbarhetsindex för 240.000 basskiften och förfruktsvärden producerades för 23 olika odlingsgrödor. Förfruktsvärdet varierade med kombinationen åren 2016 och 2017, 16 procent i tillväxt och 16 procent i försvagad tillväxtpotential, när man jämförde med monokultur, där till exempel korn följde efter korn.
I monokultur med potatis och sockerbeta fick man i praktiken inte fram några förfruktsvärden alls. För spannmål som följde på potatis och sockerbeta fick man dock fram förfruktsvärden.
– Det är just sådana här kunskapshål som försöksverksamheten kunde rikta in sig på, avslutar Peltonen-Sainio.