Ekostod1 Mar23 Ct
Den ekologiska mjölk- och köttproducenten Jussi Murto-Koivisto förlorar mycket i stöd i år. Däribland nya krav för ekodjurstödet gör att det krävs mer djur. Det var knappast tanken att vi måste bedriva ett intensivare ekojordbruk för att få högre stöd, säger han.
Jordbruk

Förändringar i ekodjurstödet
tvingar fram en
intensivare djurhållning

Den ekologiska mjölk- och köttproducenten Jussi Murto-Koivisto räknar med att han får cirka 35.000 euro mindre i stöd i år. Bland annat minskar ekodjurstödet och alternativet för att kunna fortsätta är att öka djurmängden och ha en intensivare produktion.

– Som bonde accepterar jag signalerna från samhället som efterfrågar mångfald och klimatvänligt jordbruk. Men nu hamnar vi mellan stolarna och för att optimera stöden måste vi som ekologisk gård nu idka ett intensivare jordbruk för att få det att gå ihop. Det var knappast tanken från början, säger Jussi Murto-Koivisto, som tillsammans med sambon Linda Pellfolk driver JMK Milkhouse som har ekologisk mjölk- och köttproduktion i Pjelax i Närpes.

Det han syftar på är ändrade krav för ekodjurstödet som tidigare hade ett krav på djurtäthet på 0,3 djur per hektar. Det innebar i praktiken att en mjölkko fick stöd för tre hektar åker. Men nu har gränsen höjts en djurtäthet på 0,5.

– Förr kunde vi ha färre djur och det fanns utrymme för extensivare beten, vilket ledde till mer biologisk mångfald med fler insekter och bin. Men med den nya gränsen förlorar vi i praktiken femtio hektar odlingsmark för ekodjurstödet och alternativet är att höja djurmängden, förklarar Murto-Koivisto.

De flesta är förlorare

Som det är nu innebär det 7.500 euro mindre i ekodjurstöd i år. Och det är inte allt. Företaget hör till de stora förlorarna när den nya programperioden började och totalt räknar han med att JMK Milkhouse förlorar cirka 35.000 i stöd jämfört med tidigare år.

– I stort sett alla jordbrukare förlorar i stöd i och med den nya programperioden. För att optimera krävs mer åtgärder och en del, som kan ta många valbara åtgärder, kan till och med få mer i stöd. Men i och med att vi inte kan optimera genom att öka andelen valbara delar förlorar vi cirka 60 euro per hektar, vilket är cirka 17.000 euro mindre i stöd för oss.

Utöver det stryks husdjursförhöjningen inom LFA helt och det har tidigare gett ett påslag på 60 euro per hektar åt husdjursgårdarna. För JMK Milkhouse innebär det cirka 17.000 euro till som saknas.

– Från LFA har det kanaliserats ett högre literstöd på mjölk och för djurens välbefinnande. Men det gynnar gårdar med redan intensiv produktion och liten åkerareal, medan gårdar med mycket betesarealer och mångfaldsåkrar och som inte producerar intensivt förlorar. Trots att de stöden kompenserar en del räknar jag med ett stödbortfall på cirka 35.000 euro totalt för vår gård i år, förklarar han.

Han betonar att de som drabbas värst är enmagade sektorn.

– Den sektorn har svårt att få ut högre stöd för djurens välbefinnande och den drabbas hårdast. Att vi djurbönder blir färre börjar definitivt märkas i beslutsfattandet, menar han.

En positiv sak, som han vill framhålla, är att ekodjurstödet nu kan åtnjutas av gårdar som inte tidigare klassats som djurgårdar.

– Har en gård 20 dikor och 600 hektar klassades den tidigare som växtodlingsgård, men nu kan gårdar med lite djur också få stödet så långt enheterna räcker. Jag är också glad för de kolleger som får mera stöd än tidigare, det betyder att de producerar mycket mat, och det är ju egentligen det vi bönder vill ha stöd för, säger han.

Ekostod6
Ekodjurstödet har nu ett krav på en djurtäthet på 0,5 när det tidigare var 0,3. Det kräver således av de ekologiska husdjursproducenterna att de ska ha fler djur på bete, vilket leder till mindre biologisk mångfald.

Ökat betestryck, mindre mångfald

Han återkommer till paradoxen att samhället vill ha mer biologisk mångfald men att stödsystemet styr hans ekologiska gård till en intensivare djurhållning.

– Väljer vi att utöka djuren samlas mer näringsämnen på gården och betestrycket ökar. Samtidigt måste vi minska på rybs och bönor och i stället ha fokus på foderproduktion. Det innebär färre växter för den biologiska mångfalden och är det verkligen det som samhället efterfrågar?

Något han kritiserar är att han i egenskap av ekologisk producent måste satsa på en intensivare produktion för att få tillräckligt med stöd. Han understryker att LFA (Less Favoured Areas) är till för att kompensera för ogynnsammare odlingsklimat.

– Så varför har vi då LFA-stöd på träda, mångfaldsåkrar, gröngödslingsvall och skyddszoner? frågar han sig.

Men nu är det dit JMK Milkhouse styrs. Just nu kartlägger de om det finns förutsättningar att investera i mjölkproduktionen. Investeringen omfattar en helt ny produktionsanläggning och en besättning på 140 kor. Det är mer en fördubbling från nuvarande produktion.

– Vi utreder möjligheterna att investera för framtiden. Ska vi vara med i framtiden måste vi vidta stora åtgärder och det innebär att vi satsar på mjölkproduktionen och minskar på köttproduktionen, berättar Murto-Koivisto.

En ny ladugård har funnits i planerna redan under en tid. I dag hyr de en gammal ladugård som börjar närma sig slutet på sin tekniska livslängd.

– Det finns många frågetecken men planerna är seriösa och utmaningarna är många, konstaterar han.

Räntestödet har halverats

Det gäller inte minst det faktum att räntestödet har halverats från 10 till 5 procent av projektets godtagbara kostnader. Beräknat på ett lån på 1 miljon euro var räntestödet tidigare totalt 200.000 men har nu halverats till 100.000 . I kombination med en betydligt högre ränta än tidigare år blir det dyrt att investera i dag.

– I praktiken äts räntestödet upp de två första åren, medan det tidigare med högre räntestöd och lägre ränta räckte hela amorteringstiden på 15 år. Förr med minusränta räckte räntestödslånen långt och på den punkten är jag övertygad om att staten måste återställa räntestödet till 10 procent eller högre. För att vi ska kunna producera mat i framtiden krävs nya investeringar men det återstår att se hur det blir med det.

Han är medveten om att besluten om att minska på räntestödslånen gjordes när omständigheterna var helt andra än i dag.

– Det beslutet gjordes säkerligen i god tro att det ändå skulle räcka. Då var räntorna låga och inget krig pågick i närheten. Men med tanke på framtiden måste man också kunna omvärdera beslut.

Målet är att även i fortsättningen ha ekologisk mjölkproduktion. Murto-Koivisto konstaterar att det är ett system som de tycker om och anpassat sig till. Men hur ser han på det faktum att efterfrågan på ekologiska livsmedel har minskat?

– Folk har mindre pengar i plånboken och då drabbas dyrare livsmedel, dit eko hör. Men nu försöker vi rida ut stormen och se vart det bär. För oss är det en stor tröskel att slå om till konventionell produktion men visar det sig att vår investering inte är möjlig att genomföra som ekologisk, ja då har vi väl inga alternativ om vi vill fortsätta, säger han.

Trots att läget nu är utmanande tror han att man inom EU med nuvarande världsläge kommer att prioritera produktion av livsmedel i följande programperiod.

– Vi är nu inne i en programperiod som prioriterar mer mångfald och klimat. Men nästa CAP som börjar planeras nu tror jag kommer avspeglas med fokus på matproduktion. Det återstår att se hur det blir, men jag tror vi är på väg dit igen, säger han.