Tidigare erbjöd Faba endast en form av dikontroll. Men numera har servicerepertoaren utökats till tre olika kontroller. Nu är vårt serviceutbud bredare och lämpar sig för olika gårdar, säger Anna-Greta Hjerpe, ansvarig för dikontrollen på svenska vid Faba.
En del dikogårdar vill ha lättare service. Andra mera djupgående eller något däremellan. Den efterfrågan från fältet har bidragit till att avelsandelslaget Faba har förnyat dikontrollen. Den tidigare dikokontrollen finns kvar i samma form som tidigare.
– Den traditionella dikontrollen finns kvar som ett paket som är det mest efterfrågade. I den ingår de vanliga indexberäkningarna som görs fem gånger i året. Hit räknas index för födelsevikt, 200- och 365-dagarsvikt, slaktvikt, och kalvning, berättar Anna-Greta Hjerpe.
De dikoproducenter som använder Fabas dikokontroll får också ett avgiftsfritt gårdsbesök en gång per år. Utöver det erbjuder också Hjerpe rådgivning per telefon eller e-post.
– Vi rådgivare hjälper inom ramen för dikokontrollen våra kunder att utveckla besättningen åt det håll som vi kommit överens om, utifrån det uppsatta målet med nyrekryteringen, djurval och handeln med djur, berättar hon.
Tid för mer kontroll
För gårdar som vill ha en mera omfattande service har Faba utvecklat den nya tjänsten FabaEMO+-tarkkailu (fritt översatt FabaDIKO+-kontrollen). Den nivån är huvudsakligen ämnad för en gård med avelsbesättning.
Förutom indexberäkningarna som hör till det traditionella paketet erbjuds kunden inom FabaEMO+ en avelsplan samtidigt som två gårdsbesök per år ingår. Till servicen hör också gratis annonsering på webbplatsen Nautanetti.fi.
– Hit hör också medeltalen av nyckeltalen för ett år som kan jämföras med hela landets medeltal, säger Hjerpe.
FabaEMO+ medför att rådgivarna kan lägga ner mer tid på gården som köper servicen.
– På ett besök hinner man som rådgivare inte exteriörbedöma och bokföra djur, hjälpa till att lägga flera tjurar till försäljning. För det behövs ett gårdsbesök till och det är därför som vi utvidgade servicen.
Det tredje servicepaketet är en lättare version som riktar sig enbart för köttproduktionsgårdar – FabaPihvi+. I den här kontrollen behöver användaren inte väga djuren under tillväxten utan slaktindex fås från slakteriet.
– Den enda egentliga informationen som behövs är kvaliteten på slaktkroppen och vilka egenskaper den har och den informationen ges av slakteriet, förklarar Hjerpe.
Kan intressera österbottniska gårdar
Hjerpe berättar att Faba tappat terräng i Svenska Österbotten, vilket delvis beror på att den svenskspråkiga servicen har varit bristfällig under senare år. Men det ska hon i egenskap av svenskspråkig rådgivare råda bot på.
Och just FabaPihvi+ lämpar sig för många dikogårdar i Österbotten, menar hon.
– Här finns mycket korsningsbesättningar och de gårdarna är mest intresserade av att köpa betäckningstjurar. Den tjänsten lämpar sig bra för just sådana gårdar och det gör ingenting att besättningen inte är renrasig.
Hur ser en vanlig dikogård ut i dag? Enligt Hjerpe har en typisk finländsk dikogård mellan 30 och 50 dikor med en tjur. Men i likhet med andra inriktningar växer också dikogårdarna.
– I och med att lönsamheten är knaper bygger många ut sina anläggningar för att förstora kapaciteten. Då räcker det inte längre med en tjur utan det behövs två, vilket ökar kostnaderna. Därför väljer många att seminera en tredjedel av besättningen.
Viktigt styra aveln
Avelstjuren bör ge bra köttegenskaper medan Faba kan styra aveln så att kvigorna semineras med material som minskar risken för kalvningsproblem, det vill säga kalvar som inte är för stora så att första kalvningen underlättas.
– En avelstjur ökar kostnaderna eftersom den vanligen är i tjänst på sommaren och upptar utrymme och foder under vintern. Därför är seminering av en del av besättning ett kostnadseffektivare alternativ, säger Hjerpe.
Stora gårdar med fler avelstjurar gör också att det kan behövas en plan för dikoaveln för att undvika inavel.
– Finns det över hundra djur som ska betäckas är det nödvändigt med ett program som kontrollerar släktskapet. På så stora gårdar uppstår också lätt olika betesgrupper och därför är det viktigt att inavelsprocenten både på slutuppfödnings- och avelsgårdar är liten.
Faba har indexberäkningar för köttraserna aberdeen, angus, hereford, highland cattle, charloais, simmental och limousin.
– Intressant är att Finland har index för highland cattle. Det har man inte i Skottland, säger Hjerpe.