EU har som mål att vara kolneutralt 2050, och som en del av detta mål har kommissionen gjort ett förslag till regelverk gällande certifiering av koldioxidupptag. Frågan belystes när Europaparlamentets kontor i Finland höll ett diskussionstillfälle om EU:s väg mot kolneutralitet i frågor om kolbindning och kolodling.
Unionen vill bättre kunna kontrollera förfaranden gällande koldioxidupptag och hindra så kallad grönvaskning. I diskussionsgruppen ingick europaparlamentariker Ville Niinistö (gröna), miljöråd och chef för miljöministeriets klimatenhet Outi Honkatukia, Saara Kankaanrinta som är grundare av Baltic Sea Action Group och Carbon Action samt jordbrukare och agronom Juuso Joona. Diskussionen leddes av Ismo Ulvila som är informationschef för kommissionens representation i Finland.
– Kommissionen har föreslagit ett ramverk som bottnar sig på frivillighet med vilket vi på EU-nivå ämnar skapa spelregler för hur vi skall binda kol och hur vi kostnadseffektivt kan skapa ett verktyg för att uppnå detta, berättade Ulvila.
– Vi har nu på EU-nivå ett behov av att få alla sektorer med i talkot.
Kolet som hot och möjlighet
Saara Kankaanrinta och Juuso Joona framförde att kolbindningen är kritisk för klimatet, och fördelaktig även för jordbrukaren.
– Jordklotets VVS-system är sönder och människan har genom sin egen verksamhet söndrat det. Reparationen innebär att vi måste få bort överloppskolen från atmosfären, fastslog Kankaanrinta.
Hon underströk att det i jordmånen finns mera kol än i luften och växtligheten sammanlagt. Den minsta förändring i markens kollager har därmed stor inverkan på hur klimatförändringen kan avvärjas.
Juuso Joona påpekade att det som begränsar skörden och produktiviteten på åkern ofta är bördigheten och inte de yttre insatserna.
– Kolodlingsåtgärder är mycket mångsidiga. Med samma metoder kan man förbättra produktiviteten och binda kol från atmosfären.
Enligt Joona kan åkrarna göras mera vädersäkra och på så sätt anpassas till klimatförändringen och avvärja den.
Kommissionen och den vilda västern
Ville Niinistö och Outi Honkatukia tacklade de politiskt inriktade makrofrågorna.
– Alla våra incitament och styrmedel som används för att genom politik få folk, företag och ekonomin att göra saker är för tillfället sådana att de förbiser eller är skadliga för kolbindningen. Den här utgångspunkten måste ändras, inledde Niinistö.
Han förklarade att den förordning som kommissionen nu föreslår kommer som ett tillägg till LULUCF-förordningen.
– I det här frivilliga certifieringssystemet är utgångspunkten att skapa marknader för företag som vill satsa på kolsänkor och kolbindningsprojekt. Det liknar därmed den tidigare taxonomin som dock är ett mera omfattande projekt.
Tanken är att EU skall skapa ett ramverk inom vilket aktörer inom jordbruket kan skapa kolfria produkter som är certifierade och därmed bekräftar att de verkligen är kolfria.
– Stora bolag som vill vara kolfria men tills vidare producerar utsläpp är ofta intresserade av att kompensera genom att stöda kolodlingsprojekt. Då måste också projektens resultat vara verifierade och certifierade, konstaterade Niinistö.
Honkatukia åter påpekade att avsikten är att skapa struktur på en kaotisk marknad som sträcker sig globalt.
– Den existerande marknaden är som en vilda västern där vem som helst kan påstå vad som helst. Därför är kommissionens förslag så viktigt, förklarade Honkatukia.
Hon tillade att det troligtvis i slutändan ändå går att åstadkomma mera genom den gemensamma CAP-politiken än genom det nu aktuella frivilliga certifieringssystemet.
Niinistö förklarade slutligen att idén inte är att hela det finska jordbruket skall omfattas av kolbindningscertifieringen, utan att tanken är att kanalisera mera pengar till de jordbrukare som investerar i ”bättre praxis” från miljösynvinkel.
Dubbelräkningsproblemet ännu olöst
Från publiken påpekades att EU går miste om marknaden om inte problemet med dubbelberäkning går att lösa eftersom den globala marknaden då kommer att fokusera på andra håll i världen. Dubbelräkning handlar om att kolbindningsgärningar blir svåra att registrera rätt på en marknad som är global där enskilda länder samtidigt bokför den som nationell.
Niinistö svarade att EU försökt lösa detta genom att föreslå att företagens kolneutralitetsmål inte skulle räknas med i staternas egna målsättningar.
– Ministerrådet var inte färdiga att godkänna detta, utan vi bestämde att det löses i ett senare skede. Problemet är att medlemsländerna vill få bolagens neutralitetsmål med i sina egna beräkningar för att slippa ta politiska beslut.
Ingen miljardräkning är på kommande från EU
Slutligen ställdes frågan om huruvida Finland verkligen måste betala miljarder till EU på grund av marksektorns ökade utsläpp.
Ulvila förklarade att den kredit eller debet som uppstår under nuvarande LULUCF-period 2021-2025 kan flyttas till nästa period 2026-2030.
– Målen måste uppfyllas så att problemen inte ackumuleras, men någon räkning är inte på väg.
Niinistö tillstod att Finlands nuvarande kolbindningsmål i jämförelse är striktare än de flesta andra länders, men att detta korrigeras under nästa period då kraven lättar för Finlands del. De lättare målsättningarna gör enligt Niinistö att Finland kan föra god kolbindningspolitik under 2020-talet så att decenniets slut kan kompensera för det nuvarande underskottet.
– Efter 2030 blir systemet striktare och mera sanktioner tillkommer om man inte uppnår målen.
Om det ändå blir aktuellt att köpa kredit förhandlar man enligt Niinistö om priset.
– Det blir nog lägre än vad som nu spekulerats. Men något pris blir det.