Ni har mycket i era egna händer. Det hävdar Reijo Karhinen som besökte Vasa för att berätta om sin utredning om hur jordbrukets lönsamhet kan förbättras. Det är dags för en ny början, enligt honom.
Det var i mars som utredningsman Reijo Karhinen presenterade rapporten ”En ny början” om hur jordbrukets lönsamhet kan förbättras. Förra veckan föreläste han för första gången om sina rön för en österbottnisk publik bestående av allt från jordbrukare, rådgivare, tjänstemän och intressebevakare på YA i Gamla Vasa.
– I dagens läge är det konsumenten som är vinnaren. Ur ett globalt perspektiv får finska konsumenter världens billigaste, säkraste och bästa maten till ett billigt pris. Därefter är det handeln i hela kedjan som spelat sina kort bäst. De har lyckats väl med sina strategier och val. Livsmedelsbranschen i Finland hör till de lönsammaste i Europa, säger Karhinen.
Han poängterar att en del kallat honom för ”handelns vän” efter rapporten. Men det stämmer inte, enligt honom själv. I stället menar han att de två stora handelskedjorna som nu har 80 procent av marknaden inte brutit mot några lagar mot den uppnådda ställningen.
– Däremot kan man fråga sig om de två starkaste aktörerna använder sin ställning på ett korrekt sätt. En nypa ödmjukhet från handeln skulle också förbättra mycket. Men kan vi klaga på några som gjort goda strategival och vuxit, säger Karhinen.
Föreslår flera lösningar
Realiteterna är redan kända. Jordbrukets inkomster har minskat från över en miljard till under 400 miljoner euro på bara några år. Det var med den bakgrunden som Karhinen fick i uppdrag att göra rapporten, vars slutsatser har presenterats i flera olika omgångar.
Kortfattat föreslår han en satsning på åkrarna som är jordbrukets viktigaste produktionsredskap. Exporten måste öka och det finländska jordbruket ska vara en föregångare gällande ny teknik. Stöden bör också styras mera till genuin matproduktion.
Utöver det krävs satsningar på forskning och utbildning och också rådgivningen bör ta ansvar för en bättre lönsamhet inom jordbruket. I stort krävs också en övergripande förnyelse på många olika plan.
– Nära jordbrukaren finns otaliga organisationer, men vilka samarbetsformer finns egentligen? Hur många av organisationerna har som mål att få jordbrukarens inkomst att växa? Företagsinkomsten borde vara ett gemensamt mål, konstaterar Karhinen.
Ett annat faktum som konstaterades utifrån rapporten, som baseras på ett stort urval intervjuer där merparten utgörs av jordbrukare, är att påverkningsmöjligheterna i andelslagen måste bli större.
– En central lösning för att öka jordbrukets lönsamhet är att stärka förädlingsindustrins makt. Men utmaningen är att industrin måste göra det själv och hitta sådana strategier som ökar förhandlingsnivån på bekostnad av handeln. Och producenterna äger stora delar av förädlingsindustrin och 65 procent av jordbrukets försäljning sker genom de egna företagen. Varför går det då så dåligt? Jo, handeln är stark, men det behövs nya strategier när pengarna inte kommer in som de ska, säger Karhinen.
Karhinen gick rätt hårt mot förädlingsindustrin, men poängterade att det var för att väcka åhörarna i salen.
– Ni har mycket i era egna händer. Jag vill väcka er.
Tillsammans framåt
Framtidens utmaning på ett brett plan är att hela livsmedelskedjan måste börja fungera tillsammans. Krafter finns, finsk mat förenar och det finns en stolthet.
– Vi måste grunda ett gemensamt matbord eller potentiellt landskapsvisa matbord där alla parter ingår. Målet bör vara att alla jobbar tillsammans och få jordbruket i Österbotten att växa också mätt i euro. Jordbrukarna måste ta mer plats och ni har inget att förlora.
Kaj Suomela, landskapsdirektör för Österbottens förbund konstaterade i inledningen att Österbotten har starka industrier i städerna, men att landskapet också är beroende av jordbruk i högre grad än andra.
– Båda benen är viktiga för att vi ska kunna utveckla Österbotten, sa han.
På diskussionstillfället ”Ett österbottniskt gemensamt matbord” kommenterade bland andra ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskog Karhinens anförande. Han konstaterade att producentpriserna i stort sett stått stilla även om inflationen är låg och att medellönen i Finland samtidigt har gått upp med 40-50 procent.
– Det är inte hållbart att producentpriserna är så här låga. Samtidigt har kostnaderna stigit. Jag tycker rapporten är intressant för den bjuder på många nya funderingar. Att alla i livsmedelskedjan arbetar mot samma mål är mycket viktigt. Det skulle också handeln vinna på.
– Men i dagens läge känns det som att vi producenter saknar makt, säger han.
Handeln vill ha inhemskt
Glädjande var också handeln representerad på diskussionstillfället. På plats var nämligen Jari Palo, som är kommersiell direktör för Eepee. Han lyfte gärna fram att S-kedjan gärna gynnar inhemska livsmedel och att de utgör cirka 80 procent av försäljningen.
– På till exempel ABC-stationerna är allt kött som säljs inhemskt. Inom S-gruppen vill vi sälja inhemska livsmedel och också våra inom våra private label-produkter finns mycket inhemskt. Genom private label har vi ökat försäljningen av inhemskt, menar Palo.
Enligt honom vet handelsaktörerna om att jordbrukets ekonomiskt har genomgått tuffa tider. Också han betonar en gemensam väg framåt.
– Hela matsektorn är i ett brytningsskede och nyckeln är samarbete och vi är alla beroende av varandra.
Efter inläggen följde en inofficiell diskussion där ett gemensamt matbord för Österbotten diskuterades. Enligt Sjöskog bör agendan vara klar så att något konkret kan åstadkommas.
– Väsentligt är att handelns representanter deltar för utan dem är diskussion i ett nytt forum onödigt. Sedan måste vi vara realister och ett gemensamt matbord enligt Karhinens modell är ett där de som har makten deltar. Det betyder konkret högsta ledningen för Finlands två största handelskedjor, motsvarande från livsmedelsindustrin, SLC och MTK samt jordbruksministern som ordförande, säger Sjöskog.