I och med problemen med att få tag på utländsk säsongsarbetskraft till jordbruks- och trädgårdsbranschen har många efterlyst inhemsk arbetskraft. Bland annat har producentorganisationernas töitäsuomesta.fi-tjänst funnits till för att förmedla de här kontakterna.
Under den senaste månaden har det ändå kommit många rapporter från fältet om att intresserade och potentiella inhemska säsongsarbetare, ofta ungdomar, blivit utan jobb. Och det är inte det faktum att de blivit utan jobb som är upprörande, utan sättet på hur det skett. De har anmält sitt intresse och efter det hörs sedan ingenting. Inte ett mejl, inte ett telefonsamtal, med andra ord inte ett ärligt och uppriktigt nej tack.
De flesta intresserade har sannolikt en realistisk uppfattning om sina chanser att faktiskt få ett säsongsjobb och deras värld faller knappast samman med ett nej. Det här sättet att förfara sänder ändå en konstig signal till de intresserade och riskerar i förlängningen att ge en tvivelaktig bild av våra branscher.
Det inhemska intresset för säsongsarbete på landsbygden har uppenbarligen varit glädjande stort. Till och med mångfaldigt större än behovet. Det är därför förståeligt att arbetsgivarna, företagarna, haft fullt upp. Samtidigt kräver den pågående coronakrisen kanske också andra specialarrangemang i företagsverksamheten.
Men det är mycket olyckligt om intresserade säsongsarbetare inte alls kontaktas och får det nej tack de förtjänar. I den här frågan måste de berörda företagarna ta sitt ansvar. Att göra det är en grundläggande egenskap för allt företagande.
Samtidigt är det också grundläggande på ett medmänskligt plan gentemot dem som visat intresse för att ställa upp när det behövdes.