Som om det inte är nog med torkan. Nu har jordbrukarna fått ta emot ännu ett hårt slag. Bränderna som härjar i Australien sedan september förra året gör livet som bonde mycket svårt i Australien.
Än så länge har man inga exakta siffror på hur många jordbrukare som har blivit drabbade i landet. Men om man tittar på siffror från forsknings- och marknadsföringsorganet, Meat & Livestock Australia, så visar dessa att nio procent av landets totala nötkreaturshjord och 13 procent av det nationella fårbeståndet finns i de branddrabbade regionerna.
Landets totala nötkreaturshjord ligger runt 26 miljoner. Fåren är 71 miljoner. De säger också att 80.000 boskapsgårdar befinner sig i regionerna där det har brunnit.
Jordbruksministern har sagt till det australiensiska rundradiobolaget ABC att Australien har förlorat minst 100.000 boskapsdjur i bränderna.
Behöver omedelbar hjälp
Fiona Simson, ordförande i den australiensiska producentorganisationen National Farmers’ Federation NFF, uttrycker sin förfäran i ett pressmeddelande.
– Den pågående skogsbrandssituationen är utan motstycke. Våra tankar går till Australiens lantbrukare, säger Fiona Simson.
Hon säger vidare att lantbrukarna behöver omedelbar assistans från både delstaternas regeringar och den federala regeringen för att hålla liv i boskapen som har överlevt.
– Vi har alla redan sett förödelsen som den hårda torkan har orsakat och nu måste vi hantera katastrofala skogsbränder. Bönder och samhällen på landsbygden måste få all hjälp som bara är möjlig.
Den federala regeringen har kopplat in 100 veterinärer som nu är tillgängliga för att se över boskapen efter bränderna.
Räckte inte med en brand
Två bönder, en med angus och en med merinofår, i sydöstra Australien berättar vad som hände när skogsbranden kom till deras gårdar.
Inte en gång, utan två gånger kom skogsbränderna till Phil Shoemarks gård utanför Braidwood i New South Wales. Den första branden gav sig på gårdens ena betesmark för en månad sedan och den andra branden slog till lördagen före jul. Av hans totala betesareal på 800 hektar har 500 brunnit.
– Alla byggnader och djur klarade sig. Jag hade tur, säger Phil Shoemark.
Men för den sakens skull är hans liv inte problemfritt. Han har inget gräs kvar utan måste efter bränderna dagligen utfodra sina djur med inköpt hö.
– Jag köper höet från Victoria. Nyligen fick jag en leverans med två ton hö, det var allt jag hade råd med.
Ett ton hö kostar nästan 280 euro. En fjärdedel av priset får bönderna tillbaka av staten.
– I dag kommer jag sälja 20 fjolårskalvar för att kunna betala för en ny leverans av hö på runt 30 ton som kommer nästa vecka.
Han säger att hela situationen är overklig.
– Men det är ingen mening med att bli deprimerad. Det är bara att ”battle on”, att kämpa vidare.
Öppnade grindarna för fåren
Inte långt från Phil Shoemarks gård, en farm med 600 merinofår och 215 hektar mark utanför den lilla orten Bombay i New South Wales, drog skogsbranden fram lördagen den 30 november.
Laurie Ffrench stannade kvar på gården. Han räddade den från att brinna ner tillsammans med sin son och två svärsöner.
– Det var väldigt oroligt, men vi hade brandkåren inte långt härifrån, så vi riskerade inte våra liv, säger Laurie Ffrench.
Laurie berättar att när branden kom till bergskedjan vid sidan om gården på fredagen började förberedelserna.
– Vi flyttade bränsle och allt brännbart skräp långt bort från huset.
Dagen därpå kom branden från skogen och glödande aska kom flygande när branden var fyra kilometer från gården. Askan satte igång en ny eld och den började i närheten av fårklippningsladan.
– Allt hände så fort, men vi fick hjälp av brandkåren.
– Det här var runt klockan elva på förmiddagen, fortsätter han. Sedan vid tvåtiden kom den stora branden rullande. Snabbt och vildsint.
Totalt har Laurie Ffrench förlorat runt 60 till 70 procent av sin betesmark och skog och runt tre kilometer med stängsel. Av flocken på 600 får dog sex stycken.
– Vi öppnade alla grindarna så att fåren kunde fly från hagarna. Hade vi inte gett dem den möjligheten hade de alla dött.
Kan beta hos grannen
Laurie Ffrench räknar med att gräset nog kommer tillbaka när regnet faller i höst.
– Men det har ju skett stor skada i skogen omkring oss, säger han bekymrat.
Även Laurie får nu köpa in hö. Det är en pågående process på grund av torkan, men som nu är värre. Han har just köpt in tre stora höbalar och även ”fårnötter” till de unga lammen.
– Höet har inte mycket protein i sig och det behöver lammen.
Laurie tror sig behöva köpa in hö var tredje eller fjärde vecka framöver. Men han har en god granne, vars betesmarker inte blev lika brända som Lauries.
– Grannen låter mina får beta på hans betesmarker. Han är lite äldre än vad jag är och han har redan gjort sig av med många djur på grund av torkan. Branden var sista droppen. Nu ska han sälja bort sina djur.
Laurie Ffrench fortsätter med sina får ett tag till. Men det är dyrt att köpa in hö, så blir det inte bättre framöver, får han också överväga framtiden som fårbonde.
