I skrivande stund har det brittiska parlamentet inte ännu kommit överens om ett förslag till avtal om Storbritanniens utträde ur unionen, brexit.
Tidigare var villkoret att landet i så fall skulle lämna unionen utan avtal senast natten mellan fredag och lördag. På Europeiska rådets möte onsdag kväll fick Storbritannien dock tilläggstid till den sista oktober för ett utträde. Utträdet kan dock förverkligas tidigare, om det finns ett avtal.
Den nya tidtabellen innebär högst sannolikt att britterna måste delta i valet av EU-parlament. Fastän den brittiska premiärministern Theresa May fortfarande strävar efter ett avtal innan dess, har hennes regering redan beslutat att förbereda ett val 23 maj.
Avigsidan med tilläggstiden är att vi riskerar stå i samma situation i höst som vi gjorde under den här veckan.
Alternativet, ett brittiskt utträde utan avtal, är dock så misslyckat för både EU och Storbritannien att det bör undvikas in i det sista. Den inre marknaden skulle komma att rubbas, vilket också skulle beröra Finlands utrikeshandel.
Nyligen har också företrädarna för de brittiska bönderna, varav en stor del röstade för brexit, vaknat och insett vad den brittiska folkomröstningen i juni 2016 håller på att ställa till med. Då blev de brittiska bönderna utlovade nationellt stöd av brexitanhängarna i stället för det EU-stöd som de skulle gå miste om. Före folkomröstningen var det säkert inte så svårt att lova än det ena, än det andra, i synnerhet som det inte ens var meningen att folket skulle ta bestämmandet i egna händer.
Något förenklat var avsikten egentligen inte så mycket större och djupsinnigare än att den dåvarande konservativa premiärministern David Cameron dels var tvungen att infria ett gammalt löfte om en folkomröstning och dels tänkte använda denna folkomröstning för att stärka sin ställning. Han skulle omförhandla de brittiska medlemsvillkoren och få folkets godkännande av förhandlingsresultatet.
Så blev det emellertid en knapp men ändå klar majoritet i folkomröstningen för ett brittiskt utträde, påhejad av ultrakonservativa grupper inom tories, UKIP-anhängare och övriga, ofta främlingskritiska, nationalister.
Nu har utvecklingen gått därhän att de brittiska folkvalda politikerna inte ens inom det ledande regeringspartiet kan enas om hur landet lämnar unionen. Det är bland andra de brittiska bönderna och konsumenterna som i så fall kommer att ta följderna och det med besked.
Det inser också producentorganisationernas företrädare. De talar nu om ett avtalslöst brexit som en katastrof för det brittiska jordbruket.
Den brittiska självförsörjningen motsvarar i medeltal drygt hälften av konsumtionen. Livsmedlen från EU kommer att bli dyra. Det finns förstås en chans att britterna lär sig konsumera den inhemska mat som produceras, men problemet är att den inte räcker.
Och så skulle alltså tullarna sänkas för produkter som importeras från länder utanför EU, billig importvara, vars produktionsmetoder britterna inte har möjlighet att hålla koll på.
Det är klart att vissa krafter inom EU pressar på, en lösning behövs. Det är redan i sig en lite ironisk situation att tilläggstiden och deltagande i EU-parlamentsvalet skulle medföra att Storbritannien kommer att vara medbestämmande om EU:s långtidsbudget. I överenskommelsen från onsdagens toppmöte heter det visserligen att Förenade kungariket ska avstå från alla åtgärder som kan äventyra uppnåendet av unionens mål, särskilt när landet deltar i unionens beslutsprocesser, under den tid som återstår av medlemskapet.
De europeiska ledarna var i vilket fall som helt medvetna om situationen, då de beslöt att ge Storbritannien tilläggstid. För varje dag utträdet drar ut ökar chansen att britterna beslutar sig för att rösta på nytt och hela brexit förfaller. Svårigheterna, ofta juridiska sådana, med det alternativet har visserligen målats upp av än den ena och än den andra parten. Men det är nog alltsammans sådant som går att lösa om det finns en vilja att hålla Storbritannien kvar i EU. Och det är klart att det finns!
Under den återstående tiden kommer Storbritannien också att kunna avblåsa hela Brexit, sade exempelvis Europeiska rådets ordförande Donald Tusk efter mötet i onsdags.
Vilket vore det enda rätta. Det finns en term för det också, bremain!