Niklas Isaksson fortsätter i pappa Christers fotspår med ekologisk potatis som huvudprodukt. Han tog över Mörkby Vestergård på Ålö i Pargas i fjol.
– ”Vi ska nu se vad det blir” – kommentarer i den stilen fick jag höra när jag började odla ekologiskt 1994, minns Christer Isaksson.
Mörkby Vestergård har gått i släkten, Christer köpte gården 1983. Redan då var han intresserad av ekologisk produktion, men verklighet blev det inför EU-inträdet.
– Jag hade bara sjutton hektar mark och eftersom det fanns flera andra potatisodlare i trakten måste jag profilera mig på något sätt.
Motsättningarna har minskat
Genom åren har attityderna förändrats. Den konventionella och ekologiska produktionen ställs inte mot varandra lika mycket som tidigare, tycker Christer.
– Den konventionella sidan har också tagit intryck av ekoodlingen, till exempel när det gäller växtföljd, spadanalyser och användningen av fånggrödor – den ensidiga odlingens tid har kommit till sin ända.
Generationsväxlingen genomfördes förra året och Niklas Isaksson blev gårdens femte jordbrukare.
– Jag var tretton år 1994 och minns att det var en stor grej när vi skulle börja med eko. För mig är det självklart att fortsätta med ekologiskt, dels för att det känns som en tradition, dels för att jag ifrågasätter användningen av kemikalier och konstgödsel – men också för att ekoproduktionen är en utmaning.
Isakssons brukar idag 38 hektar med potatis, vall och spannmål.
– Tyvärr lämpar sig inte alla åkrar för potatis, så vi odlar potatis bara på två hektar per år.
Svårt med stallgödsel
Christer hann odla potatis konventionellt i över tio år.
– I den konventionella odlingen kan du räkna ut exakta mängder gödsel, det är svårare i ekoodling.
I eko utnyttjas markens kväveförråd och det fylls på till exempel med hjälp av stallgödsel och kvävefixerande gröngödslingsgrödor.
– När du använder gröngödsling kan du aldrig veta riktigt hur mycket kväve potatisen får. Å andra sidan har jag märkt att det enda problemet med för mycket kväve från gröngödslingen är att plantan inte slutar växa, kvaliteten på potatisen lider inte, vilket den gör om du konstgödslar för mycket, anser Christer.
Gröngödsling och inhemskt benmjöl är de näringskällor Isakssons använt de senaste åren.
– Tidigare samlade jag upp gödsel från stall och fårgårdar i trakten, men det lönar sig inte längre. Det är så hårda krav på hur gödseln ska förvaras att vi borde bygga en kompostsilo, förklarar Christer.
10-20 ton potatis per hektar
Benmjölet sprids ut en gång per rotation, det vill säga ungefär vart tredje år, beroende på vad markkarteringen visar om näringsnivåerna.
– Det är spannmålen, särskilt vetet, som kräver mera näring för att kvaliteten ska bli bra, säger Niklas.
Benmjöl är långtidsverkande och fosforrikt, vilket också potatisen drar nytta av senare.
Gårdens växtföljd är tre- eller fyraårig. Efter potatisen odlas spannmål, därefter vall. Åkrarna är mullrika lerjordar. Det medför att potatisen inte kommer i jorden lika tidigt som på sandiga jordar, men å andra sidan innehåller lerjordar kalium.
– Vi skördar den första potatisen i juli, vi har alltså ingen riktigt tidig potatis. Det beror dels på våra jordar, dels på att det skulle kräva att jorden täcks med plast, vilket i mitt tycke inte är riktigt förenligt med den ekologiska ideologin, förklarar Christer.
Gårdens medelskördar ligger på 10-20 ton potatis per hektar.
Bladmögel förr eller senare
– I regel är ogräset inte ett stort problem för potatisen hos oss. I somras hade vi visserligen mycket svinmålla, vilket var besvärligt för maskinerna vid potatisupptagningen.
En större utmaning är den varje år förekommande bladmögeln.
– Bladmöglet kommer tyvärr varje sommar, det är frågan om när i stället för om, säger Christer.
För att försvåra uppkomsten av bladmögel hålls bestånden glesa och luftiga genom större radavstånd. En måttlig gödsling hindrar bestånden från att bli för frodiga.
– Vi har möjlighet att vattna, men undviker att göra det eftersom det ökar risken för bladmögel. Förra sommaren var det nog nära att vi vred på kranen, men bestämde oss för att inte göra det. Skörden blev bra trots torkan, säger Niklas.
Sortvalet är också viktigt, både med tanke på en lyckad odling och för att kunna erbjuda kunderna alternativ. Den enda direkta ”ekosorten” hos Isakssons är Opera, en mjölig sort.
– Vår huvudsort är Melody, en ganska fast sort som är säker att odla och ger en bra skörd. Den angrips av bladmögel, men klarar den bra på så sätt att själva potatisen inte tar skada, förklarar Niklas.
– Siikli har vi för att det finns kunder som gärna vill ha den och vi kan sälja den till ett bra pris i slutet av sommaren. Tyvärr är den svår att få snygg, på våra leriga jordar blir den lätt knölig. Annabelle är en nyare sort som liknar Siikli, men blir både större och finare. Den är inte heller lättodlad och får ganska lätt skorv.
Två för Isakssons nya sorter är den fastare Lady Felicia och rödskaliga Mozart.
Direktkontakt med kunden
Potatisen säljs via lokala K-Supermarket Reimari och direkt till kunderna. Nytt är försäljningen genom REKO-ringarna.
– Vi började sälja via en REKO-ring i Pargas för två år sedan och utvidgade sedan till S:t Karins och Åbo. I höst började jag också sälja via ytterligare en REKO-ring i Åbo och ringar i Nådendal och Reso. I början gick det bara en, två påsar men i sakta mak har det börjat gå åt mera. Jag har liksom bestämt att det ska nog gå, säger Niklas, och fortsätter:
– REKO-ringarna är en bra idé: folk beställer det de vill ha, jag packar, åker iväg å säljer på en halv timme i stället för att stå på torget en halv dag.
Han skulle gärna sälja stora påsar på tio kilogram, men en del kunder vill ha de minsta påsarna på två kilo.
– Man måste sälja det kunden vill ha. Tvåkilospåsarna har ett högre kilopris, eftersom det är mera jobb att packa en liten påse än en stor, så på så vis blir både kunden och jag nöjda.
Kontakten med kunderna gör också att Isakssons får svara på frågor om vad ekoodling egentligen innebär och förstås om de olika potatissorterna.
– Ibland får man nästan vara en Runeberg, skämtar Niklas och fortsätter:
– Men mitt mål är att utveckla potatisproduktionen och jag tror REKO-ringarna är bra försäljningskanaler för oss i framtiden. Dessutom har jag via REKO-ringarna träffat andra odlare och kunnat byta erfarenheter med dem.