Ekovall
Inte så illa. Jan-Olof Johnsson beräknar torrsubstansmängden på Strömma gårds vall där den första skörden togs för sex veckor sedan.
Jordbruk

Ekoodlaren har allt som behövs för frodig vall

Har du en vall som består av rödklöver, blålusern, hundäxing och rörsvingel? Gratulerar, för då har du fyra växter som med sina långa rötter klarar torka bra. Det var en av många lärdomar som häromveckan förmedlades på en kurs i ekovallodling – och som gäller lika mycket i konventionell odling.

– Alldeles riktigt, säger Jan-Olof Johnsson som höll kursen i ekovallodling på Brusaby. De flesta råd han ger gäller all vallodling.

Ekoodlare ligger knappast sämre till än andra då de odlar vall. Alla viktiga resurser står också till ekoodlarens förfogande: samma maskiner och mekaniska redskap, en stor del av sorterna.

– Det enda som egentligen saknas är ogrässprutan, säger Johnsson.

Därför bör det också vara alldeles möjligt att matcha skördenivåerna från vall i ekoodling med konventionell vall, bättre än med spannmål där ekoskördarna enligt den officiella statistiken ligger på omkring hälften av den konventionella. I ekoodling har man vanligen bara tvååriga vallar, och i vallodling är det just de två första åren som producerar bäst.

Ekoodlingens begränsningar kan tvinga odlaren att tänka lite extra på vad vallen skall innehålla, hur marken skall vara beskaffad och hur vallen skall anläggas för att lyckas.

Om man följer Johnssons råd så har man till exempel ett gott samarbete med daggmaskarna. Deras gångar blir både bra vattenledare och bra kanaler nedåt för vallväxternas rötter. Bra bäddat också för ett torrt år.

Inte så illa

Under en varm men inte kvav fältvandring på Brusabys ekovallar i Strömma demonstrerades hur det nu kan se ut på slåttervallar, insådd vall och betesvall. Egentligen inte så illa trots torkan.

På några klöverdominerade slåttervallar där de första skördarna tagits i början av juni beräknade Johnsson den aktuella torrsubstansen till 1.200-1.700 kilo per hektar.

– I fjol skördade vi här 4.200 respektive 3.700 kilo/ha sammanlagt, så det är inte så mycket sämre än vanligt, konstaterar Brusabyförvaltaren Leila Warén-Backström.

Det är många små detaljer som gör den lyckade vallen. Rätt val av fröblandning. Rätt dränering. Rätt tidpunkt och metod för anläggning, gödsling och ogräsbekämpning. Rätt ringtryck, eller i alla fall rätt planerade vändtegar så att inte jordpackningen blir okontrollerad.

På Brusaby som ju har största delen av arealen i ekoodling använder Leila Warén-Backström gärna de nyaste sorterna av utsädet. Finns det inte i ekokvalitet så ansöker hon om undantagslov av NTM-centralen.

Det kan man enligt Jan-Olof Johnsson göra om den sort man tycker förhållandena kräver inte finns i ekokvalitet.

Vall för vad?

Mycket avgörs redan av arterna. De i sin tur avgörs av vallens syfte – skall det bli foder eller bete för köttboskap, mjölkkor, sinkor, dikor, hästar eller får?

Hästar skall som bekant inte få mumsa för mycket på klöver. Men lite rödklöver som får växa sig lite längre kan det gott få finnas i höet eller ensilaget bara fiberhalten som helhet fortfarande är hög.

Klöver och gräsarter med god smältbarhet är däremot vad mjölkkor och snabbväxande köttboskap behöver.

Hästar kan äta alfalfa eller blålusern, men den tål å andra sidan inte att trampas och det är vad hästar gärna gör på sina beten.

Räkna in i ekvationen att klövern under torra somrar kan erövra utrymme av allt annat ju längre vallen består, eftersom dess kvävegödslande effekt inte alltid räcker för gräsen och inte i ekoodling kan kompenseras med en extra giva konstgödsel.

Ogräsen (”icke odlade växter”) är förstås en utmaning om man inte får spruta, men marken och en lyckad vallinsådd kan ge vallfröna en fördel.

– Om vallväxterna har vatten och näring så konkurrerar de bra med ogräset, lugnar Johnsson.

Bra mångfald

Växtperiodens förhållanden kan man inte helt förutse och därför garderar man sig med mångfald. Flera arter och sorter, hellre blandvall än rena bestånd.

– Tre arter ger ofta ett bra resultat, säger Johnsson.

Olika växter utnyttjar olika resurser och totalt mera resurser än en enda. Ibland kan man dessutom blanda tidig och sen sort av en art, för säkerhets skull.

Ett speciellt problem är sådden som kan vara knepig eftersom vanliga såmaskiner inte är riktigt optimala för vall, speciellt vid insådd. Då fungerar de flesta maskiner så att insåningsgrödan och vallfröet hamnar i samma fåror och på samma djup, vilket kan vara annat än optimalt.

– Man borde få vallfröna nermyllade men inte allför djupt, påpekar Johnsson och visar grafiskt hur nästan alla timotejfrön som hamnar på tre centimeters djup aldrig kommer upp.

Marianne och Johnny Jaakkola från Borgå var bland kursens deltagare. Marianne tycker att kursen var nyttig både för några nya insikter om vallväxternas egenskaper, men också som en bekräftelse på att de faktiskt redan gör många saker rätt då de odlar vall för hästarna på Viksbergs gård.

– Föreläsaren var väldigt kunnig, säger hon.

Kursen ordnades av Ekonu-projektet. Ett tiotal personer var anmälda och flera av dem uteblev, kanske på grund av hettan.

Vallodling upptar nästan en tredjedel av Finlands odlingsareal och utgör basen för produktionen av nötkött och mjölk som ger hälften av jordbruksintäkterna. Skäl för många flera att offra en dag på fortbildning.