En lokal webbplats där växtodlingsgårdar kan bjuda ut vall, halm och fodersäd åt djurgårdar. Fördelarna med en sådan portal skulle vara många. Det menar idékläckaren Johnny Granqvist, som vill se ett utökat samarbete mellan bönderna.
– Jag vill se hur den här idén tas emot på fältet. Själv tror jag på den. Jag utgår från jordbrukets lönsamhet där vi på gårdsnivå kan göra mycket, till exempel samarbeta bättre. Den här idén utgår från utökat samarbete och bättre kommunikation som kan effektivera verksamheten, säger Johnny Granqvist i Närpes.
Granqvist, som är växtodlare och skogsbrukare, har en idé om en lokal webbplats där växtodlingsgårdar kan bjuda ut olika typer av produkter som vall, halm och fodersäd. Kunderna utgörs av djurgårdar.
– Jag som växtodlare varierar växtföljden aktivt och har inte bara vall eller viltåker på sämre skiften utan jag har också vall som är högklassigt med bra näringsvärde. I stället för att bara slå ner den kunde jag bjuda ut vallen på webbplatsen, berättar han.
Djurgården skulle då ha tillgång till bra ensilage och slippa en del kostnader. Enligt Granqvist skulle gödselkostnaderna på cirka 200 euro per hektar falla bort samt spridningskostnaden som ska göras två gånger på tjugo euro per hektar. Han räknar också bort kostnaden på vallutsäde på åttio euro per hektar.
– Arbetet med vallen som faller bort är cirka 320 euro per hektar. Av detta ska dras sjuttio euro per hektar som växtodlingsgården slipper för att inte slå gräset två gånger per säsong. Då återstår 250 euro och för vallen kunde djurgården betala hälften, det vill säga 125 euro per hektar, åt växtodlingsgården, förklarar Granqvist.
Han noterar även att djurgården ju också kan spara in på arrendekostnaderna genom samarbetet med växtodlingsgården.
Kompenserar för näringsämnen
I vad grundar sig kompensationen för växtodlingsgården?
– Det är kompensation för fosfor, kalium och eventuella packningsskador. Det kunde också gå att räkna ut en summa per bal. Djurbonden utför skördearbetet själv men betalar en kompensation per bal. Båda systemen fungerar, svarar han.
Det här samarbetet, en webbplats där vall, fodersäd eller halm bjuds ut, handlar mera om att sänka kostnaderna för alla parter. Som exempel har många djurgårdar sina skiften utspridda och skördar också skyddszoner som inte ger bra foderkvalitet.
– Skulle en djurgård i stället köpa foder på det här viset kunde kvaliteten på fodret förbättras samtidigt som arbetsbördan minskas. Djurgården kunde också odla mer spannmål på de åkrar som ligger längst från gården.
– Så i stället för att skörda sämre skiften kunde man samarbeta med en växtodlingsgård och i stället betala lite för ensilaget. Det är inte heller någon lönsam affär att sprida stallgödsel på dåliga skiften som ligger tjugo kilometer från gården så onödiga transportkostnader kunde också falla bort, förklarar Granqvist.
Kan inte det här ske genom webbplatsen Viljatori.fi?
– Jag tror att den webbplatsen fortfarande är för okänd för oss bönder. Tröskeln för att använda en webbplats som är mera lokal är lägre för många jordbrukare, säger Granqvist.
Han poängterar att han jagar kostnader på gårdsnivå.
– Idén grundar sig till fullo på vad som kan ge den bästa lönsamheten för alla i slutändan.
Samarbetet kan alltid förbättras
Han är medveten om att djur- och spannmålsgårdar samarbetar redan nu. Men samarbetet kan alltid förbättras och intensifieras på ett bredare plan. Ett dylikt system skulle också minska trycket på att ha tillräckligt med odlingsmark.
– Vad är det för skillnad om jag som producent odlar på åttio eller 150 hektar så länge lönsamheten är god? Skulle vi samarbeta bättre med vad vi odlar kunde vi också på sikt få ner arrendepriserna eftersom behovet av odlingsmark minskar med den här modellen, säger han.
Och fortsätter:
– Den skulle också minska behovet av ägoregleringar eftersom åkrarna utnyttjas bättre – genom samarbete. Det som växtodlingsgårdarna ska ha kompensation för är för förluster av fosfor, kalium och packningsskador.
Jan-Erik Hedman, som har slutuppfödning av nöt i Övermark, är intresserad av Granqvists förslag.
– Jag har mina egna åkrar inom ett rimligt avstånd och har ett bra samarbete med andra odlare av vilka jag tar vallskördar. Men idén på en webbportal som är lokal och inte nationell skulle definitivt intressera mig, kanske främst då köp av foderspannmål, säger Hedman.
ÖSP:s ombudsman, Fredrik Grannas, välkomnar idén och tycker det är bra att jordbrukare kommer med egna initiativ.
– Jag tycker att den här modellen är bra. Att öka samarbetet lokalt skulle kunna ha många positiva effekter, däribland att förkorta avstånden till vallskiften. Och spannmålsodlare som odlar ensidigt kunde variera växtföljden genom att också anlägga vallar. Köparen behöver inte heller vara långt borta utan det kan mycket väl vara grannen i vissa fall. Det är positivt att vi får ta del av sådana här idéer, konstaterar Grannas.