Småskaliga slakterier på landsbygden är ett positivt fenomen ur ekonomisk, miljömässig och etisk synpunkt. Den byråkrati som reglerar verksamheten kunde dock lindras av flera orsaker, säger fårfarmaren och SFP-riksdagskandidaten Christoffer Ingo.
Sedan början av 2010-talet måste slakt och styckning vid finländska gårdsslakterier bedrivas i skilda utrymmen enligt den gällande lagstiftningen.
– De här bestämmelserna har lett till att många mindre inhemska slakterier har lagt ner sina verksamheter på grund av dyra investeringskostnader, framhåller och beklagar fårfarmaren Christoffer Ingo från Miekka, Korsholm.
– Jämförelsevis i Sverige heter det enligt nuvarande tolkning att styckningen kan utföras i samma ytor där saneringen äger rum. Detta betyder färre väggar och mindre kostnader, fortsätter Ingo.
Med hänvisning till en motion som inlämnades vid Svensk Ungdoms kongress förra våren och förbundsstyrelsens svar önskar Christoffer Ingo lyfta fram denna fråga igen och bana väg för konstruktiva diskussioner på fältet. Han har nyligen haft kontakt med ÖSP:s och SLC:s ordförande angående ärendet.
– Det borde undersökas om det bland producenterna fortfarande finns en efterfrågan på en minskad byråkrati. Det skulle från Livsmedelsverket behövas en ny tolkning av det gällande EU-direktivet. Det här kunde finnas på den kommande regeringens agenda, säger han.
Inte bra att stressa slaktdjur för mycket
Christoffer Ingo betonar att mindre gårdsslakterier är viktiga aktörer på landsbygden i ekonomiskt hänseende men också ur både miljömässigt och etiskt perspektiv.
– Inte minst med att närproducerat ligger i tiden skulle en förbättring på den här fronten gynna både producenter och konsumenter. Man kan också komma ihåg att moderna REKO-ringar ännu inte fanns med i bilden när det nuvarande direktivet trädde i kraft.
En annan faktor som talar för större fokus på mindre gårdsslakterier är det allt strängare djurskyddet och ökade satsningar på djurens välmående.
– Visserligen är djurtransporterna i Finland korta med europeiska mått mätt. Men det är samtidigt relevant att inte stressa slaktdjur för mycket. Djuren mår som bäst om de befinner sig i samma område under hela levnadscykeln och inte utsätts för alltför långa transporter.
– När fåren är stressade avsöndrar de lanolinolja vilket bidrar till att försämra köttkvaliteten, tillägger Ingo.
Christoffer Ingo poängterar i samma veva att han absolut inte är ute efter att driva någon kampanj mot storskalig slakteriproduktion. Istället vill han understryka gårdsslakteriernas kompletterande roll i sammanhanget och den allmänt positiva effekt som enheterna har på landsbygdsutvecklingen i sin helhet.
Ännu för två år sedan ansvarade Christoffer Ingo för den vardagliga driften vid familjens farm Ingo fårgård i den östliga utkanten av Korsholm.
– Sedan dess har jag helt enkelt inte haft så mycket tid för verksamheten på grund av att jag har bott och jobbat i Helsingfors. Numera framstår fårnäringen mera som en hobby för mig. Jag hoppar alltid in i fårfarmen eller sysslar med skogsvård när jag har möjlighet, säger Ingo.
Profilerar sig inte ensidigt som landsbygdspolitiker
Christoffer Ingo gör i april ett andra försök att nå en plats i granitborgen. För fyra år sedan erhöll han drygt 560 röster och nu siktar han betydligt högre än så.
Av allt att döma blir kampen om den svenskösterbottniska jordbruks- och landsbygdsbefolkningens röster stenhård. Det är något som tilltalar Ingo.
– Det är bra för bondekåren att de har tillgång till denna palett. Själv vill jag inte på ensidigt vis profilera mig som landsbydspolitiker utan också fokusera på och lyfta fram andra frågor, säger Ingo.
Christoffer Ingo har som politiker en vision om ett välmående samhälle. Han räknar upp tre grundpelare som spelar en nyckelroll i det samhälleliga bygget.
– Jag vill satsa mera på utbildningen som på senare tid råkat ut för nedskärningar. Det skulle framför allt vara väsentligt att hitta finansiering för att höja yrkesutbildningens profil.
– En andra viktig bit är sysselsättningen. Vi borde kunna öka den totala inhemska sysselsättningsgraden på 73 procent så att vi når 80 procent vilket är aktuellt hos våra nordiska grannar. Det krävs mera flexibilitet i strukturerna för att kunna främja sysselsättningen. Socialskyddet ska vara tillräckligt säkert samtidigt som arbetstagarna uppmuntras att hitta nya arbeten och lösningar.
Ett tredje centralt ämne för Ingo i hans valarbete är klimatet och där kan landsbygden i princip profilera sig som ett slags räddningsplanka i framtiden.
– På landsbygden finns framför allt kolsänkorna. Användning av bioenergi kommer dessutom att bli allt vanligare i framtiden. Det kunde skapas så kallade energibyar på landsbygden. Enskilda producenter kan driva energiprojekt alternativt samarbeta med andra aktörer.
– Givetvis behövs det miljöfrämjande åtgärder i städerna också. Att åstadkomma minskningar av olika slags utsläpp är viktigt liksom klimatsmart byggande och förbättrande av infrastrukturen för exempelvis tågtrafiken, säger Ingo.