Den europeiska livsmedelsmyndigheten Efsa får en allvarlig tillrättavisning av EU-domstolen. I samband med utredningarna om glyfosat, vägrade Efsa att ge ut vissa studier om cancerrisk med hänvisning till affärshemligheter. Det var inte riktigt.
Enligt EU-domarna är det offentliga behovet av information om eventulla hälsoskadliga emissioner viktigare än tillverkarens affärsintressen. I denna konstellation är affärshemligheter en andra rangens fråga.
Den belgiska toxikologen Anthony Tweedale hade begärt tillgång till två studier om eventuella cancerframkallande substanser i glyfosat. Efsa vägrade att ge ut studierna, eftersom detta kunde skada tillverkarens affärsmässiga och ekonomiska intressen.
Frågan landade hos EU-domstolen på begäran av fyra gröna EU-parlamentariker, bland dem Heidi Hautala från Finland. Parlamentarikerna hänvisade till EU-förordningen om offentlighet och den så kallade Århus-överenskommelsen.
Enligt överenskommelsen är EU:s myndigheter skyldiga att offentliggöra informationer som berör emissioner i miljön, även om informationen kan betraktas som konfidentiell för ifrågavarande företag.
Utgångspunkten för klagomålet var den omdebatterade och kritiska glyfosatrapporten med råttor från WHO:s cancerforskningsinstitut IARC. Enligt IARC är glyfosat en potentiellt cancerframkallande substans.
Under processens gång drog Efsa slutsatsen att glyfosat sannolikt inte framkallar cancer hos människor. Samtidigt vägrade Efsa att offentliggöra sina beslutsunderlag med hänvisning till affärshemligheter.
Efsa bedömde att en publicering kan skada ekonomiska och affärsmässiga intressen. Enligt Efsas uppfattning hade offentligheten inget intresse av publiceringen. Dokumenten var inte heller nödvändiga för att pröva den vetenskapliga utvärderingen.
EU-domarna måste därför pröva i vilken mån Efsa:s handlande stred mot överenskommelsen från Århus. I sina motiveringar har domarna fastställt att glyfosat är ett växtskyddsmedel som är avsett att spridas i miljön.
Dokumenten ska vara offentliga
De förutsägbara emissionerna kan alltså inte betraktas som rent hypotetiska. Glyfosat finns sedan 2002 i EU:s förteckning över tillåtna växtskyddsmedel och sprutas således i miljön. Därmed uppfylls förutsättningarna i Århus-överenskommelsen.
Allmänheten har med andra ord rätt att få information om de mer eller mindre långfristiga effekterna av emissionerna. Enligt EU-domstolen består ett övervägande offentligt intresse för de båda studierna, som borde ha lämnats ut.
Oberoende av detta har Efsa kommit till slutsatsen att glyfosat inte kan klassas som en cancerframkallande substans. Därför beslöt EU-kommissionen att förlänga försäljningstillståndet med ytterligare fem år.
Lagstiftningen om livsmedelsrätt ska i vilket fall som helst liberaliseras för att öka transparensen inom tillståndsgivningen för växtskyddsmedel. I framtiden ska alla studier som bifogas till ansökningarna om EU-tillstånd bli fritt tillgängliga.