Verksamhetsledaren Jonas Laxåback berättade om SLC:s linjedragningar inför den kommande CAP-reformen på ÅPF:s höstmöte den 13 december och Ålands SkogsIndustrier VD Anders Mattsson förklarade att höga fraktkostnader och småskalig förädling är den viktigaste förklaringen till att virkespriserna på Åland är lägre än på fastlandet.
Anders Mattsson tillträdde den 1 oktober som verkställande direktör för Ålands SkogsIndustrier som har över 1.300 aktieägare, ett 50-tal anställda och dessutom sysselsätter ca 40 skogsentreprenörer och lastbilschaufförer. ÅSI:s omsättning var i fjol var 13,8 miljoner euro för bolagets två sågverk med förädlingsanläggningar samt vindkraftverket Fredrika.
Under ett normalt år köper bolaget in 55.000 kubikmeter timmer till sina sågar och får då ut ca 22.000 kubikmeter sågade varor.
– Cirka 60 procent blir bark, flis och spån så är det viktigt att man tar hand om alla strömmar som uppstår i produktionen, betonade Mattsson.
Stora vindfällen ännu nästa sommar
Efter stormen Alfrida den 2 januari har företagets virkesmottagning i år ökat med 80 procent vilket innebär ca 352.000 kubikmeter fram till slutet av november.
Timmerutfallet efter stormen har varit 37 procent vilket Mattsson beskriver som ”väldigt bra”. 58 procent av bolagets virke köptes på rot, medan resterande 42 procent är ”leveransaffärer” från självverksamma skogsägare.
– Där är det svårare för oss att kontrollera virkeströmmarna och -kvaliteten.
Stormen Alfrida beräknas totalt ha fällt omkring 1 miljon kubikmeter skog på Åland och Anders Mattsson tycker att skogsbolaget klarade förra sommarens avverkning ”hyfsat bra”.
– Men det finns forfarande stora vindfällen att avverka ända till sommaren 2020.
Högre kostnader för åländsk massaved
Beträffande virkespriserna förklarade Mattsson att den åländska marknaden på grund av logistiken ”lever sitt eget liv”. På fastlandet kör en stockbil med 100 kilometers radie virket direkt från skogen ända till fabriken.
Från Åland krävs det först transport till bolagets anläggning i Godby, lastning i hamnen vid Färjsundet och sjöfrakt till massabruket där det blir ny lossning och kanske till och med ännu en omlastning till lastbil.
Trots att virkespriserna på Åland är lägre än på fastlandet betalar massabruket i slutändan ändå på grund av logistiken mera för den åländska massaveden.
Mattsson påpekade att farleds- och särskilt lotsavgifterna är ”väldigt höga” i den åländska skärgården. Därför arbetar bolaget aktivt för att minska transportkostnaderna.
– Det kan kosta tusentals euro när en lots flygs in för varje båtresa, påpekade ÅSI:s styrelseordförande Sven-Olof Karlsson som var med i publiken.
Men Anders Mattsson påpekade också att ÅSI tar emot klenare timmer och kapar kortare stockar än de stora skogsbolagen.
– På det sättet kan en skogsägare få ut mera från ett träd. Det är viktigt att komma ihåg.
Samtidigt betonade han att det finns en växande marknad för brännved och flis. Bioenergin kommer att växa och i Godby planerar ÅSI att satsa på en ny biobränslepanna ”där man också kan lägga in elproduktion”. Det finns också idéer om att utveckla nya biobränslen som exempelvis biokol.
– Och vår aska är godkänd som jordförbättringsmedel, tipsade Anders Mattsson och poängterade att skogsföretaget också måste försöka utveckla nya produkter från det långsamt växande och starka åländska virket som är av hög kvalitet.
Beröm från SLC
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback började sin jordbrukspolitiska översikt med en hälsning från SLC:s och finska systerorganisationen MTK:s tjänstemannadagar som i höstas hölls på Åland.
– Deltagarna tyckte att det var väldigt roligt att se att det finns en förvaltning som också för näringen framåt. Ni är ett sammansvetsat gäng. När man bor på en ö måste man komma överens.
Laxåback konstaterade att jordbruket trots väldigt svag lönsamhet behöver unga jordbrukare som är beredda att jobba inom ”den enda kolbindande sektorn”. På den fronten är läget ändå enligt honom ganska bra i de nordiska länderna jämfört med övriga Europa där yrkeskåren domineras av äldre gråhåriga män.
– För att förbättra jordbrukets lönsamhet måste man få ut mera pengar från marknaden. Också regeringsprogrammet som är ett väldigt viktigt dokument sätter stor tyngd på den saken, påpekade verksamhetsledaren.
Han hänvisade också till EU-kommissionens nio mål för CAP-reformen och betonade framför allt kraven på rättvis inkomst, ökad konkurrenskraft och en omfördelning av makten inom livsmedelskedjan.
Laxåback berörde också Green Deal-målet att EU ska vara koldioxidneutralt år 2050 och den nya ”gröna arkitektur” som dragits upp. Där blir klimat- och miljöåtgärder fortsättningsvis frivilliga för jordbrukarna.
De nya villkorskraven gäller däremot för alla, men förhoppningsvis ska bestraffningar i form av minskade stöd i framtiden inte synas lika mycket som hittills ifall man exempelvis har missat att registrera en tjur.
SLC-riktlinjer för nya stödpolitiken
SLC-styrelsens linjedragningar beträffande CAP är bland annat att aktiv odling ska stödas. Stödrätterna bör tas bort, medan däremot produktionskopplade stöd behövs men med ett enklare system.
Unga jordbrukare bör också stödas och stödet för djurens välmående är viktigt. Stödet till enmagade sektorn och trädgårdsnäringen bör bibehållas, men ifråga om ”tvärvillkoren” och sanktionerna efterlyser SLC en mera rådgivande funktion.
För att få in unga jordbrukare föreslås bland annat högre investerings- och startstöd och framför allt åtgärder för att genomföra generationsväxlingar vid rätt tidpunkt.
Laxåback berörde också Finlands klimatmål och påpekade att i fjol kom mindre än 5 procent av landets klimatutsläpp från husdjursproduktionen. Han hänvisade också till Naturresursinstitutet Lukes forskning som visar att produktionen av nötkött i Finland på nio av elva punkter är betydligt miljövänligare än det globala genomsnittet.
Forskarna Virkajärvis & Järvirantas slutsats är därför att ett sätt att minska de globala miljöproblemen är att äta nötkötts- och mjölkprodukter som är producerade i Finland ”eller på ett lika hållbart sätt”.