Att ens husdjursproduktion drabbas av en sjukdom är ett hårt slag. Både ekonomiskt och psykiskt. Det är också stigmatiserande. Det vet Jonny och Anna Kronqvist, vars svinproduktion drabbats inte en – utan två gånger av salmonella inom loppet av tre år.
– Det är en fullständig katastrof. Man tänker vad händer nu, vad ska man göra, var börja? I det skedet står man rådlös och känner sig ensam. Nej, det är verkligen inte roligt när ens svinproduktion drabbas av salmonella och hela besättningen måste avlivas, säger Jonny Kronqvist.
Jonny och Anna Kronqvist, svinproducenter i Nykarleby, beskriver tankarna när deras smågrisproduktion drabbades av salmonella på våren 2017. Det var på slakteriet som det först kom fram att några av suggorna hade något misstänkt i körtlarna.
– Suggor kan ha salmonella i körtlarna utan att det innebär att det har spridit sig. Men vi tog prover av både djuren och i vår anläggning och när resultaten var positiva var det klart fall, berättar han.
Efter att den värsta chocken hade lagt sig var det bara att kavla upp ärmarna. Det första som hände var att länsveterinären försatte gården i karantän. Därefter skulle avlivningen av besättningen planeras i samråd med Atria.
– Den processen tog ungefär tre veckor. Samtidigt kontaktades alla gårdar dit vi hade levererat smågrisar och det visade sig att två av de gårdarna också hade drabbats av salmonella. Så de gick igenom samma process.
Enorm saneringsprocess
Därefter kopplades föreningen Djurens hälsa, ETT, in. Hela anläggningen desinficerades och efter några veckor hade ETT utarbetat en saneringsplan. Eftersom Kronqvist har en kollektiv försäkring från Atria skulle försäkringsbolaget också godkänna saneringsplanen.
– Efter det tog vi in offerter av saneringsentreprenörer, men vi valde att göra det på egen hand eftersom försäkringen innebär att vi får timersättning och den lösningen blev också billigare.
Saneringsarbetet pågick från juli till januari 2018 och var mycket omfattande. Alla spalter skulle lyftas bort och saneras och kanalerna under skulle också rengöras noggrant.
– Vi skruvade också loss en del inredning som tvättades och desinficerades i ett bad med med 3.000 liter desinficeringsmedelsblandning. När allt var sanerat tog Atria kontrollprover och när all inredning och anläggningen konstaterades vara fri från salmonella började arbetet med att installera allt på nytt. Vi valde också att byta ut belysning och samtliga vattennipplar och koppar åt smågrisarna, berättar han.
I februari 2018 startades verksamheten upp igen. Det han inte visste då var att mardrömmen inte var över. I mars 2019 konstaterades nämligen salmonella på nytt på gården.
– Den första tanken var att vi hade misslyckats med saneringen och att vi inte orkar genomgå samma process igen. Då kändes det som att vi varken psykiskt eller ekonomiskt kommer klara av det. Men den här gången fastställdes att det var en annan sort av salmonella och då föll en sten från hjärtat, säger Kronqvist.
Första gången handlade det om en sort som var foderrelaterad. Nu var det en sort som sprids av gnagare. Nu var smittan också begränsad till enbart fyra djur och efter otaliga negativa prover i anläggningen konstaterades att det inte behövdes en lika omfattande sanering.
– Det innebar att vi inte behövde lyfta ut inredning och sanera kanaler och spalter så processen blev inte lika omfattande den här gången. I och med att det var en annan sort stod det också klart att försäkringen täcker skadan.
Ekonomin lider
Vad händer ekonomiskt på en svingård som drabbas av sjukdom och vad allt det medför? Under saneringstiden lider producenten inte så stort ekonomiskt eftersom utgifterna stannar när djuren avlivas.
– Alla produktionskostnader försvinner. Sedan får man ersättning för allt som ska bytas ut enligt saneringsplanen och timersättning för eget arbete. Som smågrisproducent får har du också rätt till inkomstbortfall för tolv månader. Allt det här har en självrisk på 20 procent.
Den verkliga ekonomiska utmaning för smågrisproducenter kommer när verksamheten ska startas upp på nytt.
– När smågrisproduktion ska inledas måste avelsdjur köpas in. Har du tur kan du få köpa några dräktiga suggor, men den största delen ska semineras, vilket innebär att det tar länge innan man har något att sälja samtidigt som man har kostnader direkt. Då är det mycket tufft ekonomiskt, förklarar Kronqvist.
Enligt försäkringsvillkoren är gården utan försäkring under det första året efter att man konstaterats fri från salmonella. Under denna uppstart kommer Kronqvist inte att ha råd att satsa på avelsdjur utan smygstartar med att köpa in smågrisar.
– Vi har inte ekonomiska möjligheter att börja med smågrisproduktion direkt med nya avelsdjur, utan vi går gradvis över till det eftersom vi snabbare kan få inkomster med slaktsvin.
Tungt psykiskt
En sjukdom på gården betyder inte bara en ekonomisk utmaning utan också en psykisk. Salmonella är enbart förknippat med något negativt och en gård som drabbas stigmatiseras också.
– Den som drabbas blir stämplad direkt. Men i och med att vi har tre mjölkgårdar och en stor svingård i närheten har vi valt att vara öppen med det. Vi har båda gångerna varit öppna med våra grannar och berättat för dem. Men vi har också öppet berättat om det åt andra och vår öppenhet har gjort det lättare för oss psykiskt. Att vi inte hemlighållit något har varit positivt för oss på många sätt, säger Jonny.
Ett exempel på det är att Jonny blivit kontaktad av andra som drabbats.
– De som drabbas hamnar i precis samma situation som vi gjorde första gången. Man vet ingenting om vad som händer. I och med att andra har vetat om vad vi har gått igenom, så har de tagit kontakt och jag har kunnat berätta om processen som väntar. Jag kan inte göra något åt problemet men berätta hur vi gjorde för att lösa vårt.
– Det tror jag har hjälpt, för jag vet hur det känns att inte ha någon att vända sig till, säger Jonny.
