Under budgetmanglingen tidigare i höstas föreslog regeringen en tilläggsfinansiering på 15 miljoner euro för 2019 för effektivare skydd av Östersjön och vattendragen. Det var bland annat användningen av de här 15 miljonerna som miljöminister Kimmo Tiilikainen (centern) berörde i sitt anförande på SLC Nylands höstmöte i Vanda i tisdags.
Miljöministeriet har berett ett program för effektiverat vattenskydd som baserar sig på samarbete mellan aktörerna inom vattendragens avrinningsområden. När det gäller jordbruket så styrs en del av medlen till minskning av näringsbelastningen från jordbruket genom gipsspridning, strukturkalkning och spridning av fibermaterial från bland annat skogsbruket.
I programmet ingår också projekt för restaurering av vattendrag med avsikt att minska belastningen och öka mångfalden samt minskning av skadliga ämnen, bland annat plast i våra vattendrag.
Avsikten är även att förstärka regionala nätverk av sakkunniga kring vattenvård.
Minister Tiilikainen kunde berätta att man för närvarande håller på att kartlägga vilka områden som är aktuella för de här åtgärderna. När det är klart tar myndigheterna kontakt med markägarna och kommer överens om åtgärder.
För att vi ska kunna genomföra till exempel strukturkalkning eller spridning av gips måste jordbrukarna förstås vara med om det, sade ministern. Avsikten är att genomföra projektet så att jordbrukaren inte behöver betala för något och inte heller får ersättning i pengar utan jobbet utförs helt enkelt på åkrarna. Jordbrukaren ska i alla fall själv få välja åtgärd, det vill säga om det ska spridas gips eller fiber eller strukturkalkas.
Dessutom fortsätter man utreda och forska kring Östersjön och vattendragens tillstånd.
Tillståndet för våra vatten ska vara uppskattat nästa år och två år senare ska vattenvårdsplanerna vara uppdaterade. Sedan ska förbättringarna verkställas under perioden 2022–2027.
– Vi talar om den sexåriga cykeln för vattenvården, sade minister Tiilikainen.
Spetsprojekt som avslutas
Ministern hänvisade vidare till regeringens spetsprojekt som avslutas i år. Där ingår programmet för främjande av återvinning av näringsämnen och förbättring av Skärgårdshavets tillstånd.
Det här programmet är också känd under namnet ”Raki2”. I programmet ingår hela 29 forsknings- och utvecklingsprojekt. Finansieringen är 7 miljoner euro.
– Avsikten med programmet är att minska övergödningen och främja det tidigare målet att 2020 uppnå god miljöstatus i Östersjön och i vattendragen.
Med hjälp av projekten ska vi också lära oss att hushålla med näringsämnena genom att återvinna mineralfosfortillgångar och främja bioekonomi samt cirkulär ekonomi.
– Återvinning av näringsämnen ska bli en allmänt känd och accepterad princip.
I programmets regi har också gipsspridning på åkrar prövats ut och gett positiva resultat. Det är närmast det så kallade SAVE-projektet för bättre vattenkvalitet i Skärgårdshavet som är aktuellt i det sammanhanget.
30 projekt för havs- och vattenvård
Därtill finns genomförandet av åtgärdsprogrammen för havs- och vattenvård. Där ingår 30 projekt som finansieras med 8 miljoner euro. Avsikten är att främja målen för minskad belastning av näringsämnen och skadliga ämnen och även att minska näringsbelastning från jordbruket. Här ingår bland annat att minska belastningen ”genom innovativa metoder” som det heter, restaurering av vattendrag och att förstärka regionala nätverk av sakkunniga samt utredningar och forskning om Östersjöns och vattendragens tillstånd.
När det gäller innovativa metoder för vattenskydd, nämnde ministern åtgärder som riktas till jordbruksdominerade avrinningsområden och till jordbruksmark längs vattendrag.
Här ingår i övrigt också att bidra till beredningen av det kommande landsbygdsutvecklingsprogrammet.
Dikning i fokus
I diskussionen som följde på minister Tiilikainens anförande koncentrerade sig deltagarna i alla fall mycket långt på betydelsen av väldränerad mark.
Thomas Blomqvist passade på att uttrycka sitt stöd för programmet för effektiverat vattenskydd.
– Där närmar ni er problemen på en balanserad nivå, sade han.
Han ville också veta om det finns medel för andra metoder för att hålla fosforn kvar i marken än att sprida gips på åkern, till exempel strukturkalka.
Det var i det sammanhanget som Kimmo Tiilikainen kunde berätta att den berörda jordbrukaren själv får bestämma alternativen.
– På de områden som berörs ska alla alternativen vara möjliga svarade ministern. Men när vi vet vilka områden som är aktuella, så ska vi vända oss till jordbrukarna i de berörda områdena.
På ytterligare en fråga av Thomas Blomqvist om man har en helhetsbild över jordbrukets faktiska andel av näringsbelastningen, svarade ministern Tiilikainen att bilden är ganska bra.
– Men det är också så att det finns en naturlig urlakning från skog och mark, sade han. Den kommer alltid att finnas där också fastän vi skulle sluta helt med jord- och skogsbruk.
Vidare påminde Thomas Blomqvist om problemen med att få utföra dikningsprojekt, fastän det skulle gynna miljön.
Också Bengt Nyman påminde om behovet av dikningar, många diken har slammat igen och nu är det svårt att få lov att öppna dem.
– Dikningen är viktig, översvämmade åkrar är inte bra för miljön.
Henrik Andberg påminde om Östersjöns inre belastning. Hans slutsats var att man inte kommer åt den och att den fosfor som finns sedan tidigare kommer upp till ytan när det uppstår syrebrist.
Anders Wasström ville veta vad som händer med den fosfor som separeras ut under reningsverkens processer.
– Det är en bra fråga sade minister Tiilikainen. Böndernas användning granskas mycket noggrant, men reningsverkens agerande granskas inte lika mycket. Man går i huvudsak inför att göra den svårlöslig genom tillsatsämnen men det lyckas inte alltid.
Ministern ansåg att man borde kunna ta fosforn tillvara och sprida den på åkrarna.
Det förutsätter dock att den är ren I dag finns det dessutom många uppköpare som inte vill ha spannmål från åkrar där fosfor från avloppsslam spridits.
Anders Rosengren frågade i sammanhanget hur det blir med finansieringen av miljöprogrammet i slutet av programperioden. Frågan är ännu öppen, och minister Tiilikainen kunde bara konstatera att bönderna deltagit aktivare i programmet än vad man räknade med när anslagen godkändes.
– Det är viktigt att medel tryggas i regeringsprogrammet efter riksdagsvalet, sade han.
Christian Nyholm ansåg att direktiven kring skyddszonerna borde ha varit klarare redan tidigare, närmast vilka områden som är aktuella för skyddszoner.
– Medlen för miljöersättning borde vara målriktade, motiverade han.
Träff om dikning
Gustav Hildén framhöll ännu behovet av dikning och hoppades att förutsättningarna underlättas.
– I fall det visar sig att bristfällig dränering leder till belastning av vattendragen kunde vi gott sätta mer fokus på dikning i programmen sade Kimmo Tiilikainen.
Henrik Andberg kunde ge exempel på ett dikningsprojekt, där det tog sju år innan det kunde förverkligas. Henry Wikholm började på ett projekt 1980, men han fick lov komma igång med arbetena först 1991.
Minister Tiilikainen kom överens med deltagarna om att ordna en träff om dränering där producentrepresentanter deltar.
Ministern kunde avrunda med uppmaningen att ta kontakt ifall det finns egna förslag till projekt som kunde förbättra miljön.
– Det är bara att meddela, sade han.
Det är trevligt att ha en minister som vet något om jordbruk sade mötets ordförande Thomas Antas.
Läs också:
Jordbrukarna ska sätta agendan enligt Thomas Antas
Nyländska ordförandena återvaldes
SLC Nylands höstmöte: Jonas Laxåback påminde om tillsättandet av livsmedelsombudsmannen
SLC Nyland: Lantbrukarna går i spetsen för miljö- och klimatarbetet