Opinion

Ledaren: De vitkindade gässen fortsätter härja i odlingarna

I veckans LF kan man läsa om skador förorsakade av vitkindade gäss i Mörskom i Nyland. Det är verkligen inte den enda platsen i Finland där gässen varit framme den här våren och ställt till med skada och för den som drabbas handlar det ofta om stora skördeförluster. Vitkindade gäss har en tendens att återvända till samma platser under såväl sin vår- som höstflyttning.

Eftersom det handlar om fridlysta fåglar kan man som odlare vidta väldigt få åtgärder för att mota olle i grind. Det här kan förstås upplevas som frustrerande då de ekonomiska förlusterna är stora.

Det man som odlare däremot kan göra är att söka om ersättning för skadan från sin regionala NTM-central. Ersättningen räcker ändå sällan eller aldrig till för att täcka förlusterna.

NTM-centralerna i Finland betalade 2018 ut 1,1 miljoner euro i ersättning för skador orsakade av de vitkindade gässen, största delen till Norra Karelen. Ersättningsbeloppen har stigit kraftigt under 2010-talet.

I början av maj beviljades tolv jordbrukare i Tohmajärvi ett mycket sällsynt undantagstillstånd av Egentliga Finlands NTM-central. Varje odlare får låta skjuta 20-40 vitkindade gäss för att använda i syfte att skrämma iväg övriga gäss, dock ändå så att det sammanlagda antalet gäss som skjuts maximalt är 375 stycken.

Som motivering för undantagslovet anges förhindrande av de allvarliga skördeskador som under tidigare år uppstått i området. Undantagstillståndet gäller fåglarnas höstflyttning 2020-2021 och nu återstår det att se hur det kommer att fungera.

Revideringen av lagpaketet med naturvårdslagarna pågår som bäst. SLC har deltagit i styrgruppen Raulako, som våren 2019 avgav den rapport som ligger som grund för arbetet med lagen om ersättningar för skador förorsakade av fridlysta djur. Förutom vitkindande gäss hör till exempel också skarvarna hit.

SLC anser att förebyggande åtgärder inte ska vara ett absolut villkor för att erhålla skadestånd. Också vid en förhållandevis lindrig skada ska man kunna söka om och erhålla ersättning. Det betyder ändå inte att odlarna inte kan vara proaktiva och ta till olika förebyggande åtgärder, som till exempel anläggande av tran-, gås-, och svanåkrar. Finansiering av den stödformen kan fortsättningsvis vara ett fungerande komplement till lagstiftningen.

Ministrarna Jari Leppä (C) och Krista Mikkonen (Grön) besökte i början av veckan Kides i Norra Karelen. Också Mikkonen ansåg att stammen där, uppskattningsvis en halv miljon vitkindade gäss på ett förhållandevis begränsat område, tål jakt men att största delen av gässen skulle landa igen på samma åkrar trots att de jagades.

Miljö- och klimatministern underströk att man måste hitta en alternativ landningsplats för gässen och en lösning på hela problematiken på EU-nivå. Odlarna i Norra Karelen är förstås otåliga efter att ha testat allt från ballonger och skrämmor till laserkanoner.

SLC har lång erfarenhet av arbetet med vitkindade gäss, framför allt i Österbotten och alldeles särskilt på Söderfjärden. Där har man redan länge fört konstruktiva diskussioner med NTM-centralen. ÖSP har också en egen fågelarbetsgrupp.

Odlarna har dessutom varit proaktiva med praktiska åtgärder och utfört försök med så kallade landningsbanor, utfordring och använt sig av stödformen tran-, gås- och svanåkrar.

Nu krävs det politiska beslut som banar väg för resoluta åtgärder och en mer hållbar lösning på problemet med skador och skördeförluster förorsakade av vitkindade gäss. Att igen nästa år konstatera samma sak, eller att skadorna närmast ökat, är ingen lösning.