De finländska skogarnas kolbindning kommer att vara betydande under åren 2021-2025, i varje fall om naturresursinstitutet Lukes och jord- och skogsbruksministeriets prognos som lanserades på onsdagen håller streck.
Enligt prognosen binder de finländska skogarna 27,88 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Siffran är 34,77 miljoner ton per år om man tar med det kol som binds av produkter som skogsindustrin producerar, till exempel virke och papper, i beräkningarna.
De här siffrorna kommer nu att redovisas för EU-kommissionen. EU:s LULUCF-förordning, som i fjol godkändes av EU-parlamentet, förutsätter nämligen att medlemsländerna före utgången av 2018 redovisar beräkningsmässiga prognoser över sina skogars kolbindning 2021-2025. Dessa prognostiserade siffror ska senare jämföras med periodens faktiska siffror.
När EU-kommissionen fått rapporter från alla medlemsländer, ska de bedömas enligt LULUCF-förordningen. De slutliga referensnivåerna fastställs av EU-kommissionen 2020.
”Inte ett politiskt beslut”
Prognosen över de finländska skogarnas kolbindning utgår i enlighet med kriterierna i LULUCF-förordningen från de faktiska siffror som beskriver skogsanvändningen 2000-2009. Dessutom förutsätter man att skogsvården fortsätter på samma sätt även under den kommande åtagandeperioden. Enligt kraven i förordningen har man i prognosen också beaktat skogarnas åldersfördelning samt att prognoserna för kolsänkan och utsläppen ska vara förenliga med metoderna för inventering av växthusgaser.
– Det här är inte ett politiskt beslut och här har inte satts några avverkningsmål. Förstås skulle det varit trevligt om referensvärdet varit riktigt lågt, men vi följde EU:s kriterier så bra vi kunde, säger Jaana Kaipiainen, konsultativ tjänsteman vid jord- och skogsbruksministeriet.
I det fortsatta arbetet kommer den nytta eller belastning som skogssänkan medför att ingå i klimatmålet för hela markanvändningssektorn. Till sektorn hör också sänkorna och utsläppen från beskogning, avskogning och jordbruksmark. Den eventuella nytta som skogar ger begränsas dock i utsläppsberäkningarna med ett tak som är bundet till utsläppen 1990. För Finlands del är taket 2,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. I praktiken innebär det här att bara en del av den eventuella nyttan kan användas för att täcka andra utsläpp från markanvändningssektorn.
Flexibilitet tack vare våra omfattande skogar
För varje medlemsland har också fastställts en viss flexibilitet för den händelse att den faktiska sänkan skulle ligga under referensnivån. Finlands flexibilitet 2021-2030 är sammanlagt 44 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller 4,4 miljoner ton per år. Det här innebär att en sänka som ligger under referensnivån beaktas i beräkningarna som noll om skillnaden jämfört med referensnivån är under 44 miljoner ton.
I samband med LULUCF-förhandlingarna fick Finland i egenskap av skogsrikt land möjlighet till särskild flexibilitet, högst 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, med hjälp av vilken Finland kan kompensera till exempel utsläpp från förändrad markanvändning. EU har som målsättning att hela markanvändningssektorns kolsänka är minst lika stor som sektorns utsläpp 2021-2030. LULUCF-sektorns slutliga effekt på medlemsländernas mål om utsläppsminskning bedöms 2027, för perioden 2021-2025, och 2032, för perioden 2026-2030.